Han fick en kort séjour som Arsenals manager- Jack Crayston. Den varade i knappt 18 månader, men skall värderas, presenteras och läggas till handlingarna.
Jag har redan nämnt hur han kom till rollen som Manager. Tom Whittaker avled hastigt och Jack Crayston fick ta över under hösten 1956. Han ledde laget till en femteplats och det kändes ändå som om man var på rätt väg. Under sommaren 1957, så såg den nya tränaren över sin trupp och insåg att det ändå behövde göras något. Han gick upp till styrelsen och lade fram några namn. Ett av namnen på listan var Cliff Jones. Namnet är möjligen inte så bekant för oss gooners, men för Spurs är det en legendar. Gossen från Wales var ett hett villebråd i slutet av 1950-talet. Stark i avsluten, rörlig, uppfinningsrik och med i Wales landslag. Jones lag ville dock ha en hel del pengar. För mycket tyckte Arsenal så från styrelsen fick han kalla handen. Principen för föreningen hade skrivits in i matchhäftet "V i är inte i branschen för att köpslå. Vi frågar vad en spelare kostar. Vi får svaret. Sedan värderar vi och tar beslut ."
Cliff Jones var bara ett av namnen som florerade. När han sedan startade 1957/58 så hade han endast fått upp några juniorer och två ynglingar som Geoff Strong och Rich Clayton. Ingen av dem skulle göra väsen av sig under säsongen.
Kort sagt, Jack Crayston var inte helt nöjd med hur styrelsen hanterat det lilla problemet med en trupp som han inte trodde kunde utmana toppen.
1957/58
Säsongen 1957/58 är inte jätte-extatisk. Man noterar från böckerna att Arsenals arena slutligen var färdigbyggd efter de bombanfall som rådde under andra världskriget. På planen stod det still. Första matchen på säsongen lockade dock 50,000. Mot lilla Luton. Sista matchen var under 30,000. Hoppet var borta. Det försvann gradvis. Man hade en period mellan en vinst mot Manchester City 2 November med 2-1 till åttonde mars 1958 då man slog Chelsea med 5-4, då man på 16 ligamatcher förlorade nio matcher. Under denna tid åkte man också ur i FA-Cupen mot Northampton Town , som fanns i tredje divisionen. Vad som skall nämnas om säsongen är Manchester Uniteds tragiska flygkrasch i Februari, som ledde till att åtta spelare dog. Arsenal mötte ManUnited dagarna innan laget lyfte för matchen i Europacupen och förlorade med 5-4. För många fans, som såg den matchen så var det en religiös upplevelse, Det var som om framtiden hade kommit till Highbury. Manchester Uniteds årgång 1957/58 var en fantastisk sådan. "the Busby Babes" med Duncan Edwards, Tommy Taylor, Bobby Charlton och många fler sprang åttor kring Craystons lag och gjorde 3-0 före paus. Men Gunners lyckades via Bloomfield och Herd mirakulöst kvittera inom sex minuter och som en spelare sade "När vi gick ut från planen vid paus, så tittade United-spelarna på oss ungefär som om vi kom från en annan planet. Hur kunde vi lyckas med de tre målen?". Matchen slutade som sagt 5-4, men för nittio minuter återkom glädjen till Highbury. Tyvärr var det just denna match som var den sista innan United flög till Belgrad för match i Europacupen.
Det måste ha varit en hemsk och konstig upplevelse för Arsenals spelare att förstå att många av de spelare man mött aldrig skulle återkomma.
Jack Craystons Arsenal var föremål för publikens "spott och spe". Vad hade hänt med det klassiska storlaget som slogs om titlar mer eller mindre varje säsong. Nu åker man ut mot lag som man normalt körde över och harvar i mitten av tabellen. Till slut landade laget på en 12e plats och det var en frustrerad manager som såg tillbaka på säsongen.
Han hade försökt att få in spelare, men en hårdnackad styrelse hade pekat på finanser och principer. Publiken avvek från den förväntade showen och framtiden såg inte ljus ut för klubben. Jack Crayston tog då tillsammans med styrelsen beslutet att avgå från sin post som manager. Han var på sin post i ungefär 20 månader och går till historien som en parentes.
Hans avgång skall dock ses från olika håll och i en annan kontext. Arsenals klubbledning hade på tok för länge vilat på gamla meriter och inte sett hur fotbollsklimatet och miljön i klubbar, på marknaden och hos publiken hade förändrats. Kravbilden på segrar, spelsystem, skicklighet och marknadsföring kring lagen hade ökat. Arsenal hade inte greppat det utan tappat mark. Jack Crayston insåg det och insåg att det inte gick att ändra. Han försvann och skulle ersättas av en annan gammal spelare och före detta lagkamrat.
George Swindin. Men om denne herre återkommer jag.
