En spelare som bara var i klubben i två och ett halvt år och bara gjorde knappa nittio matcher för klubben vi älskar- är det något att skriva om? J o, det finns ganska många som landar i just den kategorien, men ingen är som Ronnie Rooke. Nej, ingen är som Ronnie Rooke. Har man dessutom klubbrekordet för mest mål i ligan under en säsong efter andra världskriget, så får man några extra rader.
Den gamle och målet
Det är nästan ännu mer remarkabelt att Ronnie Rookes karriär i Arsenal startar när han är 35(!) år gammal. Inför säsongen 1946/47, det var då George Allison i sista säsong som manager för Gunners värvade honom från Fulham. Det var många som höjde på ögonbrynen och undrade om inte gamle George nu fullständigt tappat det. Ronnie Rooke var förvisso en målskytt av rang men han hade inte spelat i högsta divisionen, så det var en tombola. Allison visste dock vad han gjorde och Rooke skulle bli en fantastisk succé. Låt mig dock återkomma till det och ta Rookes bakgrund.
Han föddes 1912 i Guildford utanför London. Jag har personligen varit på grillparty i Guildford och det är definitivt ingenstans man sätter upp ett Sunwing-kontor för Wingresor. Om det kändes nedgånget under 90-talet då jag mumsade i mig en brittisk vurst med en ljummen Carling i snålblåsten, så var nog staden rätt skakig, fattig, bristfällig och smutsig redan då. En intressant notis är att just 1912 i Guildford, så föddes Alan Turing. Alan vem? Jo, Alan Turing- han som knäckte den tyska koden under andra världskriget. Jag undrar så här efteråt om dessa två passerade varandra under tiden i Guildford. Kanske Rooke gjorde mål på en förvirrad Turing, som satt och läste korsord och pussel. En annan sak om Guildford är att Liftarens Guide Till Galaxen har en huvudfigur som heter Ford Prefect. Han hävdar att han är från Guildford. Kanske det finns plats för en Sunwing ändå?..
Efter skolgång och ungdomsfotboll,så landade han i Reading 1930, där han öste in mål i reservlaget och delvis i A-laget, gick till Woking och Crystal Palace, där han i reservlaget gjorde 50 mål på en säsong, men av någon anledning inte lyftes till något A-lag speciellt ofta. Hans genombrott kom hos Fulham på Craven Cottage där hans karriär-data är fullkomligt fantastisk. 110 matcher och 70 mål i ligasystemet och när han fortsatte spela under kriget, så gjorde han över 200 mål på lika många matcher. Hos Fulham är han inskriven i böckerna som den ende spelare som gjort hattrick i sin debut och i den berömda FA-Cup-matchen mot Bury i tredje omgången 1939, så gjorde han hattrick i första halvleken och ett nytt i andra halvleken. Fulham vann med. 6-0. Otrolig statistik.
Det var med denna statistik i bakfickan som fick George Allison att lägga upp något tusen pund och locka honom till Arsenal under säsongen 1946/47. Det var -som ni läst- ett Arsenal i nybyggaranda. Efter kriget hade få återkommit, laget var i spillror och med Rooke fick man in en målskytt som kunde leka med Reg Lewis och när sedermera Joe Mercer anslöt tillsammans med stabiliteten av bröderna Compton, backarna Scott och Smith, Jimmy Logie och andra, så skapades långsamt ett lag som kunde bistå Rooke i dennes förmåga att göra mål. För mål gjorde han. Han var begåvad med en enastående förmåga att hitta in i luckor i straffområdet och som en kobra nypa till med höger-eller vänsterfot. Han sköt lika hårt med båda fötterna och var en riktig straffområdesspelare. Han gjorde mål i sin debut för Arsenal och under första året med klubben så blev det 21 mål. På 24 matcher.
Hans fantastiska säsong
1947/48 är hans säsong. Arsenal gick som tåget under året. 17 raka matcher utan förlust och längst fram öste Rooke in mål. I avslutande matchen mot Grimsby gjorde han fyra mål och avslutande med nio mål på nio matcher. 33 mål på 42 matcher blev det för centertanken som vann skytteligan detta år och med detta antal mål kan stoltsera som rekordhållare för flest gjorda mål av en Arsenalspelare under en ligasäsong efter kriget.
Hans målskytte fortsatte året efter. Femton mål under 1948/49, inklusive ett i 1948 års Charity Shield. Sedan var det stopp. Två och ett halvt år i Gunners. 70 mål på 94 matcher och oerhört tongivande i ligatiteln 1947/48. Det var väl värt en liten historia?
Efter säsongen 1948/49 lämnade han för Crystal Palace och sedermera Bedford, där han fortsatte att ösa in mål. Hans statistik i Bedford är över hundra mål på knappa 130 matcher.
Efter karriären gled han över i tränaryrket, som blev hyfsat innan han drog sig tillbaka, drev affär och försvann från offentligheten. Han avled på 80-talet efter sviterna av lungcancer efter på tok för mycket tobak under livet.
Tack Ronnie Rooke!
