I oktober 1956 gick Tom Whittaker ur tiden. Efter Herbert Chapman två decennier tidigare, så lämnar en tränare jordelivet under pågående säsong. Sorgen lade sig som ett svart skynke över klubben och förlamade norra London. Jag har beskrivit hur matchen mot Everton slutade 0-4 direkt efteråt. Men tiden var tvungen att gå vidare och Arsenal tog direkt beslutet att ge tränarrollen till Whittakers assisterande tränare Jack Crayston. Det var inget svårt val, då Crayston var Arsenal-adel. Som gammal gooner och vinnare av guld med Arsenal så vägen utstakad för nya framgångar. Så blev det nu inte och med tid skulle visas att Jack Craystons tid i Gunners skulle bli den kortaste klubben sett på många år. Men innan vi kommer dit skall jag ge er en kort presentation av just denne Jack Crayston, som var Arsenals Manager under några år på 50-talet.
”Grange-over-Sands is worth visiting for its unique combination of Victorian charm, scenic beauty, and peaceful atmosphere” säger en sökning på den ort som behagade vara startplatsen för Jack Crayston.
Orten är belägen i Cumbria eller Lancashire, i södra delen av sjödistriktet. En kort titt på deras hemsida ger ju bilden av en rätt enastående lugn ort vid havet, där det inte verkar hända massor. Jag misstänker starkt att det var så även 1910, när Crayston kom till jorden. En liten ort, där invånarna antingen jobbade med fiske eller åkte iväg en bit för att slita i gruvor eller stålindustri. Crayston var tidigt ut ur startblocken. Som 14-åring fick han spela i pojklandslaget och efter kort hopp i Ulverston Town och Barrow(då i division tre), så lämnade han klubben för Bradford Park Avenue 1930. Nu tog karriären fart och hans insatser började bli omtalade. Nu väntade Gunners.
Det började dock inte bra. Arsenals och Chapmans scouter hade fått upp ögonen för denne gänglige, timide och tyste mittback från norr. De pratade med honom och ville att han skulle komma till klubben. Klappat och klart. Då 1933, bröt Crayston foten. Hela 1933/34 års säsong försvann från karriären. Chapman väntade och lade ändå upp 5,000 pund för hans tjänster och han kom till ett lag där han fick spela i en backlinje med Eddie Hapgood, George Male, Wilf Copping, Herbie Roberts och Bob John.
Han debuterade i 8-1 segern mot Liverpool hösten 1934 och nätade direkt. Den långe Crayston presenterade sig.En kommentar om honom sade ”He was full of grace, an excellent ball player, strong in the tackle and brilliant in the air.”
Under hela 30-talet var han en kugge i den lag som klassade som det bästa laget i världen och närhelst det skulle man-man-markeras så vände sig tränare Chapman eller Allison till den långe gossen från Lancashire. Vid ett tillfälle lär Allison ha sagt ”Wednesdays bäste spelare är Napier. Honom ligger du tätt på imorgon”. Crayston svarade ”Det är riktigt att Napier är bäst i Wednesday, men imorgon möter vi Blackpool”.
Han vann två ligaguld och ett FA-Cup guld för Gunners och gjorde även dussintalet landskamper under det fantastiska trettiotalet. När kriget kom 1939 var han bara 29 år gammal och som så många så tappade han några år av sin bästa tid på grund av bomber och granater. Han fortsatte dock under kriget att spela för Arsenal ända tills en dag 1943 då han skadade sig i en närkamp och var tvungen att avbryta sin karriär. Under kriget var han även med i Royal Airforce. Inte som pilot men som understöd och sambandspersonal. När man såg en RAF XI som just RAF tagit fram till ett jubileum, så förstod man hur bra denne gänglige mittback var. I laget som togs ut var det idel fotbollsnostalgi och stjärnor. Och Jack Crayston på backen.
Som tidigare berättats så valde han att vara kvar i London och Arsenal efter kriget. Han fanns med kring reserv- och juniorlag och fick 1947 erbjudandet av Whittaker att bli assisterande tränare. Han var således med under den ärorika tiden efter kriget, firade cupguld och två ligaguld som del av laget som regerade i England. Måste ha varit en annorlunda känsla att gå från att vinna ligaguld och cup före kriget som spelare till att leda laget och göra om det efter kriget.
När Whittaker 1956 fick en hjärtattack och dog, så var valet av ny coach inte så svårt. Gossen från Grange-upon-Sands fick frågan och tog ansvaret. Som det skall berättas om i nästa avsnitt av detta epos, så blev hans tid i klubben som manager inte någon lycklig sådan och han försvann ut bakvägen redan efter 18 månader. En kort tid vid makten i den klubb han gav över 20 år och gjorde över 200 matcher för.
Det drabbade Crayston hårt. Att i princip få sparken av Arsenal var ett hårt slag, som han egentligen aldrig repade sig från. Han försökte med Doncaster Rovers, men det gick inte heller och bara några år efter ödet med Arsenal, så lämnade han fotbollen. 1992 avled han. En gänglig mittback från Lancashire gick ur tiden, lätt desillusionerad och tragiskt bortglömd, men ändå en del av vår rika historia. En man värd sin artikel och berättelse.
Tack Jack Crayston.
