Säsongen kickar äntligen igång på allvar.
Då tänker jag inte på svampsäsongen eller jakten, utan på Hockeyallsvenskan. Vi kan inte längre skylla på att det är försäsong och komma undan med det. Nu är det dags att kavla upp ärmarna, spotta i näven och köra.
För nu börjar det räknas.
Vad blir då viktigt i inledningen av serien?
Poängen, så klart. Det är trots allt därför vi spelar. Sedan får det gärna komma några segrar på rad också, så att laget kan bygga vidare på det och få arbetsro.
Det här laget har blivit rejält omskrivet i pressen som en av de stora favoriterna att ta steget upp i SHL. Den rollen är inte helt bekväm för oss SSK supporters. Vi minns alltför väl säsongen 2014/15 när SSK befann sig i en liknande satsning. Det slutade med att vi åkte ner i division 1.
Att SSK skulle hamna i samma situation igen känns för mig helt orimligt.
Förutsättningarna är helt enkelt för bra.
Laget ser onekligen spetsigt ut, inte minst bland forwards och framför allt på centersidan. Där tycker jag att SSK har en intressant kombination av olika spelartyper.
Nolan är den givna förstacentern i en offensivt lagd kedja. Han står för snabbhet, finurlighet och spelskicklighet. Förhoppningen måste vara att hans kedja tillbringar mycket tid i offensiv zon, för där kommer hans egenskaper bäst till sin rätt. Hemjobbet kanske inte alltid är det som prioriteras i första hand.
Men det är också därför SSK behöver honom.
Vi behöver mönsterbrytare i ett annars ganska destruktivt spelsystem. Spelare som kan göra något oväntat när det står och stampar. Spelare som kan öppna upp en match med en passning, en individuell prestation eller bara genom att våga göra något annorlunda.
Sedan har vi Ikonen.
Den kloka centern vars styrka ligger i tekningar, positionering och smarta avvägningar. Han har dessutom ett bra skott och är rent defensivt en mer komplett spelare än Nolan. Där får vi en annan typ av center, en som kan användas i fler situationer och som ger laget en trygghet åt andra hållet.
I den tredje formationen finns sedan Väyrynen och Muzito Bagenda som alternativ på centerplatsen. Där får vi se hur tränarnas pussel till slut landar. För mig känns Daniel som den starkare av dem, även om Väyrynen sett pigg ut under försäsongen.
Och sedan har vi Harlestam.
SSK fjärde center som alla SSK har lärt sig att älska. Att han bär ett A på bröstet är inte särskilt konstigt. Han ger verkligen allt i varje byte och symboliserar också varför den fjärde kedjan är så viktig.
Det är lite det jag vill att hela laget tar till sig.
Alla behöver veta sin roll. Alla behöver veta vad som förväntas av dem.
För vad är egentligen identiteten i det här bygget?
Vem gör vad?
Det är nog det största frågetecknet när serien nu drar igång.
SSK behöver vinna matcher i början av serien. Spelet behöver kanske inte vara perfekt direkt. Det kommer att finnas detaljer att jobba på och saker som behöver sätta sig.
Men laget måste börja hitta sin styrka.
Och den styrkan måste vara att vara en lagmaskin.
För vi har spetsen. Det råder det knappast någon tvekan om. Vi har spelare som kan avgöra matcher och en centersida som borde kunna mäta sig med det mesta i den här serien.
Men spetsen tar oss inte hela vägen själv.
Det är resten som blir avgörande.
Vilka gör jobbet när pucken ska vinnas tillbaka? Vilka täcker skott? Vilka tar det där jobbiga bytet när benen är trötta? Vem kliver fram när matchen står och väger? Och framför allt, är alla beredda att göra det som krävs för att lagkamraten bredvid ska kunna lyckas?
Det är där identiteten byggs.
Inte på försäsongen. Inte i tidningsrubrikerna och inte i förhandstipsen.
Utan när poängen börjar delas ut.
Vi har spetsen för att utmana alla lag i den här serien.
Men har vi också det andra som krävs för att nå långt i vår?
Nu får vi börja ta reda på det.
Släpp pucken!! 
