Jag hade mina aningar om hur det här laget skulle prestera redan under försäsongen. Jag brukar alltid tippa tabellen innan säsongen drar igång, men i år hade jag ingen lust. De flesta hade nog idiotförklarat mig om jag sagt vad jag egentligen trodde.
Nu handlar det dock inte om mitt tips – utan om den kalla fakta som tabellen visar: SSK ligger näst sist, med bara en poäng till godo innan jumboplatsen.
Hur kunde vi hamna här?
För mig är svaret ganska enkelt.
Alla i det här laget kan åka skridskor, och det gör de förbaskat bra.
Alla i det här laget kan kämpa, men det räcker inte för att vinna just nu.
Alla i det här laget kan skjuta, men det blir sällan mål.
Vad är det som skiljer SSK från att vara ett topplag – och från att som nu vara fast förankrat i botten?
Mitt svar är att det saknas individuell skicklighet och spetsegenskaper.
Andreas sade i en intervju att det bara är för killarna att nöta skott i ett tomt mål och hitta känslan. Där tror jag att han har fel. Jag minns ett exempel från träningar förr i tiden, när SSK hade en spelare som hette Conny Jansson. Han sa till mig vid en träning:
”Tror du jag kan pricka ribban fem gånger i rad från blå linjen?”
Pang, pang, pang, pang och pang. Det klingade fint i Scaniarinken när han satte alla fem skotten i virket. Det där är precision – inte bara rutin. Man borde träna på att sikta, inte bara skjuta mitt i mål.
SSK skjuter mycket, men det blir sällan mål. Lagets skotteffektivitet ligger just nu på 7,32 procent – vilket betyder att man i snitt behöver över 40 skott på mål för att göra tre mål. Det säger egentligen allt. Det finns vilja och arbetsinsats, men inte den där lilla extra kvaliteten som skiljer topplagen från bottenskiktet.
Visst går det att träna ett lag där varje spelare blir bättre och bättre för varje träning, men under tiden ska det också spelas matcher. Vi har tre förstaårs-seniorer som ännu inte besitter det fysiska spelet som krävs i seniorhockeyn. När Mora fick sina långa anfall var det oftast ungdomskedjan som var inne – och de var också inne på två av tre baklängesmål. I anfallszon är de kreativa och skapar en del, men i egen zon blir det mycket pucktittande.
Andreas Johansson kan inte trolla med knäna med det lag han har till sitt förfogande. Han har anpassat spelet efter materialet – tajt defensiv och hårt jobb. Det ska laget ha all heder för. Men ska SSK lyfta i tabellen behövs mer än hårt arbete.
Det här laget är sammansatt av Emil, och man kan konstatera att det helt klart finns brister. Jag antar att det inte kryllar av spelare på marknaden heller. Men SSK behöver något nytt – något som väcker både laget och publiken. Snart försvagas laget ytterligare när Windlerts kontrakt löper ut, men förhoppningsvis är Roope tillbaka i spel efter det. Det bästa vore om Windlert stannar – och Hallquisth får ta plats på läktaren.
AIK väntar imorgon inför mycket folk. Enligt mig är det här en match som kan få den onda spiralen att vända. Det var länge sedan vi åkte på fem raka förluster, fyra räcker med råge.
Låt oss spräcka den sviten redan imorgon.
