Första halvlek måste jag tillstå att jag var besviken på West Ham, det såg trött och engagerat ut, kanske var spelarna tagna av stundens allvar, men jag lägger det helt på Nuno.
I andra halvlek såg det dock bättre ut och Taty nickade in en hörna till 1-0. Därefter var Leeds ett slaget lag, de såg inte ut att ha minsta energi att kraftsamla i vad som för dem var en helt betydelselös match. Bowen kunde således sätta dit sitt första mål sedan januari och Wilson fastställde slutresultatet.
Det var inte här vi åkte ur. Det gjorde vi redan i höstas och jag blir otroligt rädd när jag ser att vissa vill ha kvar Nuno som tränare och hänvisar till att West Ham faktiskt är 8:a i formtabellen efter nyår. Jag köper inte det argumentet, Nuno hade på sig hela oktober, november och december och det såg förskräckligt ut, dessutom har säsongens sista matcher (när det betytt som mest) varit bedrövliga! Jag vill ha en nystart av en tränare som känner West Ham och kan ge oss tillbaka en identitet, det är ett otroligt viktigt skede i klubbens historia.
Nu kommer det bli en otroligt intressant vår/sommar innan säsongen drar igång igen i augusti.
I’m Forever Blowing Bubbles!





















