Just nu står Swansea på 17 poäng efter åtta spelade omgångar. Fem vinster, två kryss och en förlust är facit. Den fina säsongsinledningen bygger till viss del på ett stort bollinnehav, men kanske framför allt på en stabil defensiv. Fyra hållna nollor på de inledande matcherna vittnar om det, trots skador på nyckelspelare i den ordinarie backlinjen. Samtidigt har man lyckats vinna matcher, framför allt på bortaplan, där man inte nödvändigtvis varit det bättre laget. Något som kan visa sig bli väldigt viktigt när tabellen ska summeras i maj.
Vid en snabb jämförelse med föregående säsong blir det tydligt att huvudtränare Vítor Matos nu har fått genomföra en försäsong och möjlighet att finslipa detaljer i sitt lag. Jag upplever dessutom att sommarens värvningar i stor utsträckning har gått i linje med de roller och spelartyper som Matos själv har identifierat ett behov av, vilket tyder på en god samsyn mellan huvudtränaren och klubbledningen.
Yttrarna Moussa Yeo, från Red Bull Salzburg, och Joseph Opoku, från belgiska Zulte Waregem, har varit starkt bidragande till både presspelet och lagets offensiva produktion.
Sent i transferfönstret lyckades Swansea dessutom plocka in Stephen Eustaquio från Porto. En spelare som så sent som i somras representerade Kanada i VM och som dessutom bar kaptensbindeln när värdnationen tog sig vidare från gruppspelet. Att Eustaquio dessutom hade en tidigare koppling till Matos från tiden i Porto gjorde värvningen än mer intressant.
Lägg därtill Elijah Just, som efter en stark säsong i Motherwell kom till Swansea i somras. Nya Zeeländaren gjorde även han ett fint VM och noterades för tre mål.
Slutligen får laget behålla föregående års skyttekung Žan Vipotnik som, trots lite skralt med speltid inledningsvis, troligtvis kommer att bli en viktig pusselbit när matcherna duggar tätt.
Även om man som Swansea-supporter bör gå in i det här landslagsuppehållet med en fin känsla finns det några orosmoment inför resterande del av säsongen. Alla poäng man tagit har varit långt ifrån välförtjänta. Bortavinsten mot Lincoln City framför allt, där man under fem minuters speltid lyckades gräva fram två mål – från ingenting. Jag nämnde tidigare defensiven som ett styrkebesked med enbart sex insläppta mål och fyra hållna nollor. Med det sagt har laget inte gjort jättemycket mål och står efter åtta omgångar på 13 gjorda. Målskyttarna har varierat ganska brett och man hade kanske önskat att duon Idah/Vipotnik gjort fler än bara fem tillsammans under dessa matcher. Dessutom var laget faktiskt riktigt dåligt mot Southampton, där man åkte på tre mål på bortaplan. Att prata Premier League i ett så här tidigt skede är nog snarare dumdristigt än realistiskt.
Swansea har dessutom länge haft en liten svensk koppling. Kristoffer Nordfeldt, Martin Olsson och Kristoffer Peterson är några av de svenskar som tidigare representerat klubben. I dagens trupp finns innermittfältaren Melker Widell, medan Zeidane Inoussa är utlånad till Górnik Zabrze.
Widell har däremot fått en allt större roll under säsongsinledningen och har snabbt blivit en spelare som uppskattas av de walesiska supportrarna. Hans hårt jobbande och uppoffrande spel har gjort honom till en viktig del av laget, och det är svårt att inte glädjas lite extra åt att ännu en svensk lyckas göra avtryck i Swansea.
Och kanske är det just det som gör den här säsongen så rolig att följa. Det finns spelare att upptäcka, en tydlig idé från tränaren och framför allt en känsla av att Swansea faktiskt är på väg någonstans igen.
Så vad ska man då egentligen tro efter åtta omgångar? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det alldeles för tidigt att prata om Premier League, och kanske har Swansea haft lite mer medstuds än man önskar så här långt. Men samtidigt är det svårt att blunda för att något känns annorlunda. Det finns en tydlig idé, en tro på det man gör och framför allt en känsla av att det här laget faktiskt kan bli bättre ju längre säsongen lider.
För första gången på länge känns det faktiskt roligt att vara Swansea-supporter.
Så jag tänker fortsätta hoppas.
Swans are going up.
