Vem är Barco som spelare?
Barco slog igenom som vänsterback, men det är inte nödvändigtvis där hans framtid finns på absolut toppnivå. Han har en ganska lätt kroppstyp och kan få problem mot mer fysiskt starka spelare, framför allt när han tvingas försvara bakåtvänt eller isoleras i en klassisk vänsterbacksroll.
Däremot finns det andra delar av hans spel som sticker ut rejält. Barco är intensiv i återerövringen, aggressiv när han får försvara framåt och framför allt väldigt trygg med bollen. Det är den tekniska kvaliteten som gör honom så spännande. Han är skicklig på att vrida kroppen rätt, skapa egna passningsvinklar och ta emot bollen både lågt i planen och mellan motståndarnas lagdelar.
Det är därför inte svårt att förstå varför han nu för tiden spelar som en mittfältare snarare än en renodlad ytterback. En lite oväntad men ändå rimlig jämförelse är Bernardo Silva-typen: en teknisk, kvick, pressresistent spelare som kan användas i flera olika roller och hjälpa laget att kontrollera matcher genom kombinationsspel och smart positionering.
Statistiken säger också en del om vilken typ av spelare Chelsea potentiellt får:
- 1,91 progressiva bolltransporter per 90 minuter
- 7,96 progressiva passningar per 90 minuter
- 1,17 skott per 90 minuter
- 1,45 nyckelpassningar per 90 minuter
- 4,87 passningar in i sista tredjedelen per 90 minuter
- 2,43 passningar in i motståndarnas straffområde per 90 minuter
- 3,75 skott skapande aktioner per 90 minuter
- 2,24 tacklingar per 90 minuter
- 3,03 dribblingsförsök per 90 minuter
- 1,05 lyckade dribblingar per 90 minuter
- 5,99 bollvinster per 90 minuter
Det är siffror som visar en spelare som inte bara vill delta i uppbyggnaden, utan som aktivt flyttar bollen framåt och påverkar spelet i offensiva ytor.
En spelare byggd för att locka press
Det mest intressanta med Barco är kanske hur bekväm han är under press. Han är inte en spelare som bara spelar säkert i sidled för att undvika misstag. Tvärtom vill han ofta ta flera touch, locka till sig motståndare och på så sätt skapa ytor bakom pressen.
Det här är en egenskap som blir allt mer värdefull i modern fotboll. Många lag pressar högt och aggressivt, vilket gör att spelare som kan ”bjuda in” pressen och sedan spela sig ur den blir extremt viktiga. Barco har den typen av lugn. Han kan ta emot i trånga ytor, använda kroppen för att skydda bollen och vinna frisparkar när motståndarna blir för ivriga.
Han är också smart i hur han rör sig för att bli spelbar. Ibland droppar han utanför motståndarnas press, ibland kliver han in centralt för att ta emot mellan linjerna. Han är hela tiden på jakt efter den lilla ytan där han kan få bollen och sätta fart på nästa aktion.
Mot låga försvar kan detta bli särskilt användbart. Chelsea möter ofta lag som försvarar lågt, stänger centrala ytor och tvingar fram sidledsspel. Där kan Barcos förmåga att lura en motståndare att kliva ut, ta en extra touch och sedan hitta en passning genom eller runt blocket bli väldigt värdefull.
Inte bara bolltrygg – även intensiv utan boll
Den stora invändningen mot Barco handlar om fysiken. Han är inte den mest kraftfulla spelaren, och det finns lägen där han kan bli borttryckt. Men det betyder inte att han är svag utan boll.
Snarare har han en tydlig intensitet i spelet. Han är aktiv i pressen, läser situationer snabbt och är användbar i ett lag som vill återerövra bollen högt. I man-man-orienterade strukturer kan hans kvickhet och aggressivitet bli en tillgång, särskilt om han används centralt snarare än som isolerad ytterback i en fyrbackslinje.
Hans siffror pekar också på det:
- 6,2 bollvinster per 90 minuter
- 7,7 progressiva passningar per 90 minuter
Bland U23-spelare i Europas fem största ligor är det bara Pedri och Elliot Anderson som överträffar honom i båda kategorierna samtidigt. Det säger en del om hans kombination av arbetskapacitet, spelintelligens och teknisk kvalitet.
Hur passar han in under Xabi Alonso?
Under Xabi Alonso blir Barco extra intressant. Alonso vill ha spelare som kan dominera flera faser av spelet, flytta bollen snabbt men också våga provocera motståndaren. Barco är just en sådan spelare.
Han har passningsregistret, rörligheten och modet för att spela centralt. Han kan användas som en dubbelsexa bredvid någon som Moises Caicedo, där Caicedos fysik och bollvinnande egenskaper kan ge Barco mer frihet att påverka uppbyggnaden. I den rollen kan Barco droppa ner, hämta boll, locka press och spela förbi första eller andra presslinjen.
Samtidigt har han mobiliteten för att spela högre upp i planen, i fickorna mellan motståndarnas mittfält och backlinje. Där påminner användningen lite om hur Enzo Fernandez ibland har fått röra sig: inte som en klassisk tia, men som en kreativ mittfältare som kan hitta ytor, kombinera och slå den avgörande passningen.
Som wingback kan Barco också göra ett jobb, särskilt om han har en flexibel innerforward framför sig. Då kan de växla positioner, där Barco ibland går in centralt och ibland håller bredden. Det skulle passa ett Alonso-lag som ofta vill skapa numerära överlägen centralt och samtidigt behålla hotet på utsidan.
Var ska han inte spela?
Däremot hade jag varit försiktig med att använda honom som vänsterback i en fyrbackslinje. Där riskerar hans fysiska begränsningar att bli för tydliga. Om han isoleras defensivt mot starka yttrar, eller tvingas försvara stora ytor bakåt utan tillräcklig support, kan det bli ett problem.
Barco behöver användas i en roll där hans styrkor maximeras och hans svagheter skyddas. Det betyder inte att han är en defensiv belastning, men han är inte en traditionell ytterback som man bara lämnar ensam på kanten och förväntar sig att han ska dominera fysiska dueller.
Slutsats
Valentin Barco är inte en enkel spelare att sätta etikett på, men det är också det som gör honom så spännande. Han är teknisk, intensiv och taktiskt flexibel. Rätt använd kan han bli ett väldigt effektivt vapen för Chelsea.
Framför allt känns han som en spelare som kan hjälpa Chelsea mot låga försvar. Hans förmåga att locka fram press, vänta in rätt ögonblick och sedan hitta passningar in i farliga ytor är exakt den typen av egenskap som laget ofta har saknat.
I ett Xabi Alonso-system skulle Barco framför allt spela som mittfältare, men skulle även kunna spela wingback. Han blir inte nödvändigtvis en given startspelare direkt, men en spelare som erbjuder något annorlunda.
