Vanligtvis brukar vi summera de matcher som spelats, ge en lägesrapport och kanske blicka framåt mot nästa match. Vi brukar bjuda på en mer eller mindre detaljerad återgivelse av matchen i sin helhet, komma med några tankar och när vi är på riktigt bra humör, bjuder vi på en och annan hobby analys. Idag tänker jag inte jag göra någotdera gällande Como matchen. Inte för att jag väljer att bojkotta i någon form av protest, eller för att visa mitt starka missnöje, utan för att det uppriktigt inte finns något att säga. Eller okej, det fanns tre saker jag kan nämna:
- Vanja räddade återigen en straff och gjorde att vi kom undan med blotta förskräckelsen för andra matchen i rad.
- Gilmour blev utbytt under första halvlek till följd av känningar i vad som såg ut att vara ljumsken.
- Rrahmani var tillbaka i startelvan och gjorde en stabil insats.
Vad jag vill nämna dock är att då Milan slog Roma på söndagkvällen står Napoli nu som ensam herre på täppan i Serie A. Man står på 22 poäng med tre lag strax bakom med 21.
Men låt oss istället blicka fram mot återgången i Champions League och den på förhand svåra matchen att sia om mot Eintracht Frankfurt. Napoli står inför en pressad situation där en vinst nästan är obligatorisk för att inte tappa greppet om ett avancemang till slutspelsfasen. Man har hittills stått för två förluster och en vinst. Under dessa två förluster har man släppt in 8 (!) mål och bara mäktat med 2 framåt. Man har dessutom fått ett rött kort i båda dessa matcher och behövt spela med en man mindre. Vinsten man stod för mot Sporting satt hårt inne inne och var stundtals rätt smärtsam att titta på den med. Dock verkade det som att de två tidigare Manchester residenterna Höjlund och KDB hittade varandra. Belgaren serverade dansken två gånger om och Napoli vann med udda målet.
Vad gäller Eintracht kan de dock inte direkt skryta med några monsterinsatser och resultatrader i årets Champions League upplaga de heller. Samtliga av deras tre första matcher har slutat 5-1, varav ett av dessa i Frankfurts favör och två i motståndarnas. De har därmed släppt in 11 mål, vilket är fler än våra tennissiffror på 9 men ändå lyckats stänka in 7 baljor, vilket även det är fler än vi (4). Hemma i Bundesliga har de både blandat och gett under upptakten av säsongen men en gemensam nämnare som jag kan utlysa med matcherna i Champions League är att Eintracht deltar i målrika matcher. På de nio matcher de spelat i Bundesliga denna säsong har det gjorts i snitt 4,56 mål per match och med Champions League matcherna inräknade i ekvationen ligger snittet på 4,92.
Detta borde innebära att morgondagens match blir målrik även den. Förhoppningen är dock självklart att det blir målrikt i Napolis favör och att vårt uddlösa anfall äntligen får proppen att lossna. De senaste matcherna talar dock inte för detta och bortsett våra två senaste matcher mot Lecce respektive Como har vi inte heller lyckats hålla tätt bakåt sedan mötet med Cagliari under augustimånad, vilket betyder att vi med allra största sannolikhet kommer att släppa in mål i den här matchen.
Till sist vill jag nämna att skadeläget börjar råda bot och flera viktiga kuggar är åter spelklara. Lobotka gjorde ett efterlängtat inhopp mot Como i helgen och Rrahmani sin första start sedan just mötet mot Cagliari i slutet på augusti (inte undra på att vi inte lyckats hålla nollan under dessa veckor!). Lucca står utanför matchtruppen (tack gode gud) då han drog på sig ett snack-rött mot PSV. Gilmour och Spinazzola verkar både behöva stå över matchen och utöver dessa är fortsatt KDB, Lukaku, Meret och Contini fortsatt indisponibla.
Nu ser vi till att studsa tillbaka i CL och vända skutan mot ljuset i novembermörkret. Avanti!
Trolig startelva:
Vanja
DiLo-Rrahmani-Bungiorno-Oliveira
Anguissa-Lobotka-McFratm
Politano-Höjlund-Lang
