Ibland är skillnaden både stor och liten, som när Everton förra helgen togs emot av Manchester City. Visst, City skulle ha mycket boll, men själva matchen kunde gått åt vilket håll som helst. Vi saknade givetvis Jack Grealish som inte fick spela mot den klubb han är utlånad från. Men det var inte det som var den lilla avgörande skillnaden. Ja, eller lite kanske, men det fanns en annan skillnad som var supertydlig för alla; Everton hade Beto på topp medan City hade Erling Håland.
En enda spelare skilde lagen åt
På många sätt en avgrundsdjup skillnad, på andra sätt inte så mycket – utan bara en enda spelare av de tjugotvå som mönstrade matchen. En enda spelare. Håland avgjorde matchen helt på egen hand medan Beto sumpade de lägen där Everton kunde gått upp i ledning.
Ingen striker
Det sätter också fingret på Evertons svaghet just nu. Vi har ingen striker. Men inte bara det, vi har inte heller något target player, ingen som på ett vettigt sätt kan suga tag på bollarna uppe i den sista tredjedelen av planen. Striker och target player bör kunna vara samma person med tanke på att vi spelar med en gubbe på topp. Men där lyser kompetensen med sin frånvaro. Tveksamt om Thierno Barry eller Beto skulle kunna leda anfallslinjen i ett lag på Championship-nivå ens. Åtminstone inte med nuvarande form, och i Betos fall, kanske kompetens överhuvudtaget. Barry är ung och kan utvecklas.
Kravet är tre poäng
Men med det sagt, så finns det fortfarande mycket positivt som vi kan ta med oss till matchen mot Tottenham Hotspur. Fortfarande är formen rätt god och med Grealish tillbaka i laget så kan vi hota från två håll, där Iliman Ndiaye såg rätt vass ut mot Man C. Hemma på Hill Dickinson är kravet tre poäng. Det kommer vi inte ifrån.
Tottenhams styrka - Thomas Frank
Spurs blandar och ger, men med Thomas Frank vid rodret är de lite som vårt eget Everton – man kan aldrig räkna bort dem. I någon match. Det är sällan Franks lag förlorar, men de spelar kanske lite för ofta oavgjort. De karvade exempelvis ut en poäng borta mot Monaco senast, trots att man definitivt inte imponerade. Förmågan att inte förlora så ofta - även om förlusten hemma mot Aston Villa nyligen blev en plump i protokollet - är en styrka.
Vi har ett starkt mittfält
En spelare som det kanske inte pratas om så mycket, men som växer för varje minut är tysken Merlin Röhl. Han har haft några problem med höften, men hoppade in senast mot Man C, så vi får se hur det blir mot Spurs. Det kan dock bli ett riktigt bra nyförvärv. Vi har överhuvudtaget ett rätt starkt mittfält just nu.
Bakslag för Branthwaite
Jarrad Branthwaite har drabbats av ett bakslag och skickades till operation. Hans skadefrånvaro börjar bli lite oroande. Vi är betydligt bättre med Tarkowski och Branthwaite, än när Keane lirar bredvid Tarky. Och då inget illa om Keane, som gjort en stabil säsong hittills. Det är bara det att Branthwaite är en bättre spelare.
Trolig elva
Pickford - O´Brien, Keane, Tarkowski, Mykolenko - Gana Gueye, Garner - Ndiaye, Dewsbury-Hall, Grealish - Beto
