Det var ett Malmö FF med sju förändringar i startelvan jämfört med Hammarby-matchen som klev ut på gräset, där Johan Dahlin bar lagkaptensbindeln för dagen.

MFF ställde upp enligt följande:

Avbytare som hoppade in: Oskar Sjöstrand, Gabriel Busanello, Kenan Busuladzic, Daniel Gudjohnsen.

Så här ställde Västerås upp:

Spelarna välkomnades av ett fantastiskt, strålande nostalgi-tifo i 3D som hyllade det gamla Malmö Stadion – en mäktig påminnelse om vår historia, på planen ”bara en inspark bort” från där vi stod idag.

Inledningen gav också hopp och det var bra drag på klacken. Supportrarna pumpade på med ”Vi följer vårt blåa lag” och MFF bet sig fast ordentligt. Redan efter ett par minuter drev MFF upp bollen på högersidan, Adrian Skogmar slog en hård flack passning snett inåt bakåt till Sead Haksabanovic som mötte direkt på ett tillslag, men VSK-målvakten lyckades rädda. Malmö ägde planen totalt under de första tio-elva minuterna och pressade ner ett Västerås som kändes ganska nöjda med att backa hem och spela försiktigt.

Utdelningen kom logiskt i den 15:e minuten. Efter en lång utspark från Dahlin vann vi tillbaka bollen. Otto Rosengren och Haksabanovic trollade vackert ute till vänster, bollen slogs in centralt till Theo Lundbergh som snabbt passade vidare ut till Adrian Skogmar. Skogmar fintade, tog sig loss vid straffområdets ytterkant vid den lilla cirkeln och drog till. Skottet var hårt och distinkt – målvakten hade inte en chans. 1-0 till Malmö, och det var Adrians andra mål för säsongen.

MFF fortsatte trumma på i ett högt tempo mot ett VSK som inte alls hängde med i svängarna. Bara minuten efter målet kontrade vi igen och Haksabanovic provade ett skott utifrån som gick precis över. Vi skapade hörnor och tryckte på, och Västerås svaga presspel underlättade för oss. Runt den 20:e minuten kom en snabb kontring genom Haksabanovic och Erik Botheim, men ett litet missförstånd dem emellan gjorde att bollen hamnade lite bakom Botheim och chansen rann ut. Efter detta började vi bli lite väl bekväma och lugna, vilket även statistiken från SofaScore visade. Det bjöd in Västerås i matchen.

Sedan kom kallduscharna, helt från ingenstans. I den 37:e minuten slog Jens Magnusson ett inlägg långt utifrån. Theo Lundbergh gick upp som att han skulle nicka undan bollen, men lät den överraskande passera trots att han var helt ohotad utan några VSK-spelare runt sig. Johan Dahlin var helt oförberedd på att bollen skulle släppas förbi och den letade sig snopet stolpe in. Skitmålens skitmål, precis en sådan grej som drabbar ett skakigt lag.

Det stannade tyvärr inte där. Två minuter in på stopptiden fick VSK en frispark långt utifrån. Den nickades först bort och ut från målet, men Herman Magnusson mötte bollen direkt på volley ute från straffområdeshörnet. Bollen gick som en kanon rakt genom det tättbefolkade straffområdet och in i Dahlins bortre burgavel. Surt är bara förnamnet. Som någon träffande skrev på X: ”Såklart nån medelmåtta från Västerås får en once in a lifetime träff”. 1-2 i paus och tunga burop hördes från läktaren när spelarna gick till vila.

Till den andra halvleken gjordes ett byte där Theo Lundbergh klev av och Oskar Sjöstrand kom in. Sjöstrand visade direkt en heroisk inställning och sprang kopiöst på sin vänsterkant för att pressa. Botheim fortsatte också att göra det bra, han slet enormt i anfallet och sysselsatte hela VSK-försvaret genom att suga in och hålla i bollen.

I den 53:e minuten var det dock läskigt nära att matchen stängdes helt. VSK kom i en snabb omställning på högersidan – halvlekens farligaste chans – men VSK-spelaren chippade bollen precis utanför stolpen när Dahlin rusade ut. Kort därefter kom MFF i ett läge på högerkanten, men Jens Stryger Larsens avslut träffade oturligt nog Botheim i ryggen.

I den 57:e minuten genomförde MFF ett dubbelbyte: Noah Åstrand John och Yanis Karabelyov klev av till förmån för Gabriel Busanello och Kenan Busuladzic. Spelet präglades nu av en växande frustration. Bollen studsade verkligen inte Malmös väg i anfallen utan tycktes mest studsa ifrån våra spelare. Dessutom blev det hackigt med mängder av avbrott när VSK började spela destruktivt för att få tiden att gå.

Med 25 minuter kvar försökte klacken göra allt för att peppa killarna i vad som blivit en mentalt tung uppförsbacke. I den 66:e minuten slog Sjöstrand ett fint inlägg från vänster, men Botheim missade precis att nå bollen med pannan centralt framför mål. I den 72:a minuten lämnade målskytten Skogmar planen och Daniel Gudjohnsen kastades in i handlingen. MFF fyllde på med mer och mer folk i offensiven och i den 74:e minuten kom äntligen den efterlängtade kvitteringen. Efter att vi rullat bollen runt, runt straffområdet slog Busanello ett inlägg som touchade en försvarare, gick vidare till Gudjohnsen som vackert hittade in till Erik Botheim. Norrmannen tvekade inte utan tryckte upp bollen stenhårt i nättaket – 2-2 och game on!

Klacken kokade och lyfte laget för ett segermål. I den 82:a minuten anföll MFF på nytt, bollen gick ut till Sjöstrand som slog ett hårt inlägg parallellt med kortlinjen nära mål, där Stryger Larsen störtade fram men missade bollen med några centimeter. Det var så nära 3-2 man kan komma.

Västerås hade inget organiserat spel alls utan tjongade bara iväg bollen, men med fem minuter kvar stack de upp. Efter ett anfall tvingades Busanello rensa bollen på mållinjen, bara en meter från eget mål. Där satte vi verkligen kaffet i halsen. Den efterföljande hörnan blev farlig, och VSK lyckades jobba till sig ännu en. Fasta situationer är deras främsta vapen och där de gjort flest mål i årets serie.

Historien från första halvlek upprepade sig på värsta tänkbara sätt. På stopptid slog VSK ett perfekt inlägg från höger, MFF-mittbackarna – och i synnerhet Colin Rösler – agerade alldeles för passivt, och danske Ladefoged kunde nicka in 2-3. MFF kontrade direkt efteråt i en sista desperat ansträngning, men Daniel Gudjohnsen missade tyvärr öppet mål.

Slutsignal, 2-3, igen.

Det är bara att konstatera: Malmö FF är ett lag i djup motgång och med ett monumentalt missflyt just nu. Allt som överhuvudtaget kan gå fel verkar gå fel. Det känns otroligt surt och bittert, speciellt eftersom vi faktiskt hade långa perioder av bra spel under matchen.

Vi ska inte dissa Västerås, de gör en bra match utifrån sina förutsättningar, men det är vi som inte är tillräckligt bra. Det blir för korta stunder av bra fotboll, det blir stundtals lite fantasilöst och mot slutet märks det att energin börjar tryta. Det mest skrämmande är hur enkla och billiga mål vi släpper in i perioder av total brist på koncentration. Vi har nu släppt in 18 mål i årets allsvenska och ligger näst sist i den defensiva tabellen – bara Örgryte har släppt in fler. Att förlora med 2-3 för fjärde gången den här säsongen, och dessutom ta fjärde raka förlusten, är ett facit som svider i varje ljusblått hjärta.

Efter slutsignalen sågs Pontus Jansson gå fram och prata med supportrarna längst ner vid staketet, sannolikt i ett genuint försök att gjuta olja på vågorna och lugna ner den upprörda stämningen. Som Jens Fjellström mycket riktigt konstaterade i TV-sändningen efteråt: den kommande månaden blir MFF:s viktigaste på mycket länge. Nu väntar ett sommaruppehåll och det är helt nödvändigt att det värvas nya spelare. Vår nya sportchef Philip Berglund kan möjligen säga ja eller nej till förslag, men kan i sin roll han ännu inte har tillträtt inte sitta och operativt scouta eller driva förhandlingarna själv – här måste klubben agera snabbt.

I TV-intervjun efter matchen sa Haksabanovic att "vi är rädda att misslyckas och förlora", att det är lite mentalt jobbigt att vara i MFF just nu.

Vi ligger just nu på en tolfte plats med magra tio poäng. Det är ett mörkt läge, och vi måste hitta vad som krävs för att vända på skutan.

Rannsakan väntar under uppehållet, men glöm aldrig: Vi kommer att resa oss igen.

Matchens MFF-lirare: Erik Botheim

I en kväll fylld av defensiva bjudningar och bittra miner var norrmannen en av få som visade vägen. Han slet, stångades och jobbade kopiöst ensam i anfallet mot VSK:s försvarare. Han var fantastisk på att ta emot och hålla i bollen för att flytta upp laget, och han krönte sitt slit med att behärskat och distinkt dundra upp kvitteringen till 2-2 i nättaket. En inställning att bygga vidare på.