När man åker från Järna, söder om Stockholm, på väg mot Sölvesborg, passerar man kommunen Trosa. Trosa titulerar sig som ”Världens Ände”, en titel jag aldrig tyckt passar den mysiga lilla orten. Det har aldrig känts logiskt för mig och jag förstår inte referensen.
Vidare söderut passerar man flygplatser med låga priser, lyxiga dyra bilar i skyltfönster, stridsflygplan som står stolta längs motorvägen och ungefär här börjar man fundera på vart den första bensträckaren ska ske.
Efter nästan tre timmar körda kommer det. Du passerar Ödeshög och plötsligt blir du belönad av E4:an genom att den öppnar upp sina vyer för dig, låter dig se horisonten och du får nu åka med på Sveriges finaste väg längs Vättern. Tankarna slår en varje gång: ”Varför bor man inte i Jönköping för? Eller äh, det är nog tråkigt på vintern.”
Efter den välförtjänt bensträckaren och en lite för varm kaffe är det bara att tackla andra halvan av resan. Nu kommer städer du bara hör på radio eller nyheterna. Både bilen och hjärnan går på autopilot men snart ska man svänga av i Markaryd. Blinkers på, två-tre svängar och nu är det du mot landsvägen framför dig. 90 minuter säger GPS-en och ännu en sträcka med autopilot framför mig. Lastbilen kör segt, snart kommer väl en lämplig väg att köra om? Fartkamera längre fram? 50? Japp, det är en sån väg. Om orterna innan kändes okända, så är dessa helt anonyma. Blickarna går till GPS-ens estimerade ankomst lika ofta som när man är på löpbandet efter semestern.
En ”klassisk” Korv med bröd.
Alla vet att när vindkraftverken börjar titta fram, då är man på bortaplan. Varje konversation kräver 20% mer ansträngning för att hjärnan ska kunna förstå allt som sägs. Nu börjar man närma sig något som liknar en stad efter att ha passerat byar med namn som liknar orter vi har här hos oss. Öka takten, sista kvarten - Strandvallen!
En gul-svart flagga hängde där på en flaggstång, mitt bland villorna. Vägarna blir smalare och flaggorna blir tätare. Känslan säger att jag åker fel, flaggornas ökade närvaro säger att jag snart är i mål. Det pekas fotboll, allsvenskan, strand och camping åt höger. Stor parkering. Pris: 20kr, inte obligatorisk Swish. P-Lisor: noll.
Parkera, av med bältet, solen skiner och det första som slår en: ”Trosa kan slänga sig i väggen, Hällevik är fan Världens Ände.”
Drönaren upp, måste få detta på film! Vilken arena i Sverige ligger vid stranden?! Två nyfikna supportrar kommer fram och ställer den obligatoriska frågan jag hört sen första gången jag flög en drönare: ”Vad får man betala för en sån där?”. Prisfrågan ur världen och nu min tur att ställa en fråga de aldrig ens reflekterat kring: ”Vad har ni för mat på Strandvallen?”. Båda skrattade och frågade om jag gillade fisk. Jag bad dem att inte spoila något!
Strandvallen – en av Sveriges vackrast belägna arenor?
LÄS OCKSÅ: Christian ska testa maten i Allsvenskan – reser Sverige runt
Tacofredag på Strandvallen (?)
Filmandet ska börja och parkeringsvakten är aktiv och skriker åt folk. Nej, det är inte så lätt att ställa sin cykel längst ut i ledet. En fantastisk herre.
Jag gör min grej, presenterar arena, koncept och syfte med min resa framför kameran, lite nervös, första gången man pratar med luften. Jag närmar mig arenan och folk beklagar sig över renoveringen men när det där omklädningsrummet är klart, då jävlar kommer Strandvallen bli fett! Något i den stilen sa de.
Det första du slås av är att det är ungdomarna som grillar korv. Någon viftar en stor bit frigolit med text skriven av en tuschpenna. Någon vrider på korvarna och en tredje serverar korven till hungriga supportrar.
En food truck är på plats - Toast Manne’n, onödig stavning. Han har en lista på vänster sida med olika grillade baguetter, även kallade paninis men sömnbristen den dagen gjorde att min hjärna inte drog den kopplingen. På höger sida finns det olika mexikanska alternativ med en nacho-bowl som hjälten på menyn. Inga priser står men en hundring hit eller dit spelar ingen roll när man tagit sig sex timmar för att filma maten.
Nacho-bowlen tillreds på ett generöst sätt, så som man hade gjort den hemma. Chips, köttfärs, grönsaker, alla tre såser. Jag hade inte kopplat ihop Mjällby med nachos men om det var tacofredag någonstans i Sverige just då – då var det i skålen framför mig. Imponerad.
Det hade utlovats en sill-vagn på plats men självklart var den frånvarande den matchen. Lite besviken tog jag mig vidare till korven. Jag tänker inte romantisera en grillad korv som att ni aldrig ätit en innan. Den var okej, 35kr.
Nu tillbaka till Manne’n, Panini time! Med det självklara innehållet, någon ost, någon skinka, något mer som man ändå inte känner smaken på. Här valde jag att betala för nachosen och paninin samtidigt, notan landade på 240kr.
En grillad macka med smält ost går alltid hem. Ett tidlöst mellanmål som inte ändrar ens världsbild men tillfredsställande.
Strandvallens ”Nacho-bowl” får höga betyg.
Osannolika vändningen
Mjällby har nu gjort tre mål efter att ha släppt in tre mål. Det sista man kan äta på plats är en gigantisk jordgubbsrem, 20 kr som går till klubben, absolut! Smaken är exakt som man förväntar sig, den kladdas till av värmen och efter ett par tuggor går den ner i sin plastpåse igen. Ett jubel bryter ut i arenan och 4–3 är ett faktum för Mjällby . Medan jag har gått runt och ätit lite för mycket under 90 minuter, så har regerande mästarna vänt ett underläge på 0–3 mot serieledarna. ”Borde man ha sålt Robbie Ure? Fast man gjorde tre mål, vad har Ure med försvaret att göra? Han drar ju till sig spelare!” Ja, så gick snacket hos bortalaget.
Slutet gott, allting gott! Hemmalaget gick hem med tre tunga poäng och ännu tyngre blev jag som ätit mig igenom hela utbudet på Strandvallen. Det var en fin upplevelse och ett helt klart godkänt betyg när det kom till variationen av mat. Korv kommer det att finnas på alla arenor men nachos, paninis och sill (även om jag inte fick uppleva den på plats) kommer bara att finnas på Strandvallen.
Jag har inget konkret betygssystem, inget parti går med vallöftet att göra mina recensioner tydligare. Det här är helt känslostyrt av mig. Som jag sammanfattar det i videon så är det här mitt första besök på Sveriges samtliga allsvenska arenor, jag har inget att jämföra med.
Strandvallen lämnade mig dock inte besviken och har nu satt ribban högt för resterande arenor. Synd bara att det ligger åt helv.. i Världens Ände .
