Krönika: Vågar man börja tro på Superettan?

Den 20 december 2025 presenterades Max Lindén som ny huvudtränare för Hässleholms IF. Med erfarenhet som bland annat assisterande tränare i Helsingborgs IF fick Hässleholms IF in en tränare med elitfotbollsmeriter. Trots detta var det svårt att inte ställa sig tveksam till hur det skulle gå att fylla det gap hjärnan bakom en stor del av HIF:s succé, Burim Rexhepi, lämnade bakom sig. Det var svårt att se att man skulle kunna toppa de två tidigare årens resultat, där man vunnit division 2 2024 och genom en otroligt stark andra halva av sin debutsäsong i Ettan 2025 landade på en fjärdeplats.

Säsongen 2026 inleddes, milt sagt, skakigt. Under de första åtta matcherna hade HIF lyckats rota fram lika många poäng som matcher spelade. Som supporter kunde jag inte göra mycket annat än beklaga mig över hur det såg ut. Det var stundtals svårt att som utomstående observatör ens se några tendenser. Defensiven höll inte. Presspelet såg spretigt ut och det var svårt att se ett kollektiv. "Osynkat" och "avslaget" var två ord som ofta flöt genom ens huvud när man gick på matcherna. Det var dock inget av dessa ord som skulle komma att bli nyckelbegreppet här, utan snarare "utomstående observatör".

För ibland får man, om man har tur, som fotbollssupporter uppleva den ljuva ynnesten att bli varse om att ens bittra analyser och observationer har varit totalt felaktiga. Det fanns visst någonting där. Tendenser till någonting. Någonting som höll på att byggas upp. Och när det väl klickade tog det en sådan fart att det var svårt att ens begripa vad som hade hänt. HIF rusade i tabellen. Genom ett kollektivt presspel så otroligt välsynkat, i kombination med enskilda spetskvaliteter vann man sju raka matcher och låg under en period på samma poäng som serieledarna Trelleborgs FF. HIF har under flertalet av sina matcher övertygat och kontrollerat matcherna till den grad att man som supporter ofta inte ens blivit nervös. HIF ska ha all cred som finns för detta. Såväl tränare som spelare har hittils stått för en utomordentlig insats. Tyvärr är dock inte säsongen slut där, utan det är fortfarande ett helt kapitel kvar som ska skrivas innan vi vet om HIF kan hålla sig som topp två eller blir kvar i Ettan.

På lördag väntar FC Rosengård borta. Ett Rosengård som troligen är mycket sporrade att vinna för att behålla någon sorts kontakt till andraplatsen. Det står mycket på spel, och det kommer att vara oerhört nervöst att titta på. Men detta laget har åtminstone gett mig en tro. En tro på att om man bara fortsätter att ånga på som man har gjort, och tar en match i taget, så finns det all anledning för oss supportrar att åtminstone våga hoppas.