Lördagens match mot Trelleborg innehöll det mesta; tempo, hög press, känslor, gula kort och till och med ett oturligt självmål. När slutsignalen ljöd stod det dock klart att HIF:s vinstsvit hade brutits, och att Trelleborg behöll sin plats i toppen av tabellen. Resultatet till trots, fanns det mycket att som supporter känna sig nöjd med. Försvaret såg ut att sitta i vanlig ordning, men mot ett lag som Trelleborg med den typen av kvaliteter krävs inte mycket för att bli straffad. Om HIF kan fortsätta med det spel man haft under de åtta senaste matcherna finns definitivt anledning att drömma om Superettan.

Under onsdagen väntar hemmamöte mot AFC Malmö. Senast lagen möttes var det på Malmö IP där HIF föll med 3-2 efter att ha hämtat upp ett 2-0-underläge till 2-2 för att sedan falla i slutminuterna. Det var dock ett annat HIF än det vi har sett under de senaste månaderna. Innan helgens match mot TFF hade man som nämnt vunnit sju raka matcher. Inför mötet mot AFC är dock Albin Andersson avstängd. Nyckelspelarna Ännäss Al-Hamlawi och Vilmer Persson Åhstedt lämnade planen skadade mot TFF. Det går inte att låta bli att fråga sig om det spelarmaterial man har kommer räcka till om dessa skador blir långvariga.

Det råder ingen tvekan om att HIF har en bred trupp med alternativ på bänken. Det råder dock heller ingen tvekan om hur tungt så väl Persson Åhstedt som Al-Hamlawi väger i detta lagbygge. Persson Åhstedt är en allround-spelare som gör ett gediget arbete defensivt samtidigt som han är bra på bollen och står för både assist och mål. Al-Hamlawi ligger på delad förstaplats i skytteligan med sina 13 mål. Även i de matcher han inte gör mål ingjuter han ofta med sin fart, styrka och arbetsmoral osäkerhet i motståndarförsvaret. Det är alltså helt klart två rejäla byggklossar i Max Lindéns lagbygge som saknas mot AFC Malmö.

Det ska dock inte ses som att HIF står och faller på två spelare. På bänken finns spelare som talangen Albin Romberg, den tekniske Linus Braun och en viss Theo Ekström som sällan sviker under sina inhopp. Man får inte heller glömma att detta lags styrka under denna säsongen i huvudsak inte har varit individuella prestationer, utan att det är ett kollektiv där varje individ jobbar och sliter för laget. Det som återstår att se är om HIF klarar av att hoppa direkt upp på hästen igen och fortsätta mala på som man gjort tidigare. Vad tror ni?