Sju omgångar av årets allsvenska återstår. IFK Göteborgs säsong har varit en berg- och dalbana. Inför säsongen var förväntningarna högt ställda efter en fjolårsäsong som var en sportslig framgång (nåja). Helt plötsligt var IFK Göteborg minsann en titelkandidat till Lennart Johanssons pokal – snacka om scenförändring. Och jag ska vara ärlig, de förhoppningar som fanns kring klubben i år förtrollade även mig.
Fast forward ytterligare några månader och IFK Göteborgs nye chefstränare Magnus Edlund – nej förlåt, hans assisterande Joachim Björklund – har vunnit månadens tränare. Vi hoppas att “Jocke” får en plats på Uefa-pro i höst. Björklund fick sällskap av sommarens bästa värvning, Sam Larsson, som även han fick motta pris. De två herrarna fick priset i samband med återstarten av Allsvenskan häromdagen. När domare Sundell blåste igång fredagens match var årets första höstmatch ett faktum.
Mörkret intog Gamla Ullevi långt före matchstart, strålkastarljusen sken över de välfyllda läktarna, doften av pyroteknik låg i luften. Matchen i sig? Riktigt svag.
Allsvenskan innit.
Den ständiga jakten
Hursomhelst, Blåvitt vann matchen mot Västerås SK. Fem raka segrar i allsvenskan – och plötsligt lever hoppet om en fjärdeplats. Något som kan innebära Europakval nästa år, var så säkra. Framgången på sistone har gjort att vissa problem blåst förbi. Eller åtminstone hamnat i skuggan för tillfället. Så… inför nästa säsong behöver en del frågor benas ut. Och med en del menar jag rätt många.
Vem ska bli fotbollschef?
Vem ska bli sportchef?
Ska det vara en eller två roller?
Det sket ju sig för Jesper Jansson!
Ska Joachim Björklund vara kvar?
Kamratföreningen befinner sig, återigen, i den lite knepiga sitsen att man ska “bygga om”. Nya chefspositioner ska tillsättas och en ny riktning ska tas. Hitintills har inte ett ljud sipprat ut från Kamratgården. Däremot har ett rykte florerat som är lika återkommande som att Victor Edvardsen ska vända hem: Adrian von Heijne.
Det vore en spännande rekrytering.
Trots att Michael Hjelmberg verkar vara den som styrt spakarna borta i Bajenland. Trots att Von Heijne verkar bli fotbollschef i IK Sirius. Trots att han kanske inte fått ett erbjudande lukrativt nog av IFK Göteborg.
Jag menar bara att en kille född och uppvuxen i Göteborg – som tog sina första KPI-steg borta hos Hovås Billdal och spelade i Blåvitt under ungdomen – vore ett intressant namn.
Ett annat alternativ till en utökad roll är David Vukovic. Den unge chefsscouten samlar på sig mer och mer rutin för varje dag som går. En person som andas IFK Göteborg – och som definitivt skulle kunna axla en större roll framgent. Även Oscar Wendt bör vara ett alternativ. Under Hannes Stillers tid gick Oscar Wendt “bakom” och lärde sig – den perioden fick ett abrupt slut när Wendt sedan fick flytta till herrlaget. En lyckosam flytt med facit på hand.
Å andra sidan är det kanske inte någon stress att rekrytera posterna. Det väsentliga är att det blir rätt till slut. Dessutom genomgår nästan samtliga storklubbar skiften på tunga regenters poster.
Livsviktiga veckor
De nästkommande två matcherna är säsongsdefinierande. Möte med de två största rivalerna Änglarna har. Sex poäng där, och bokslutet 2026 blir godkänt, i alla fall i poängkolumnen.
Nästa säsong kommer bli oviss igen. Beroende på hur laget hanterar de avslutande sju matcherna kan det antingen vara frid och fröjd – eller avgångskrav. Det enda jag vet är att klubben sitter med en trupp som har goda möjligheter att växa tillsammans. Strategin har blivit bättre – och värvningarna i somras har sminkat över det katastrofala fönstret som gjordes i vintras. Jag är helt säker på att rekryteringsgruppen vill fortsätta på inslagen väg gällande truppstrategin. Allt fler spelare underifrån knackar på dörren – och som jag skrev i min tidigare krönika, handlar framgång på sikt om en välfungerande akademi. Skulle föreningen inte finna sin egen väg så krävs det att det blåvita kollektivet anammar titeln som en kaosförening – och visst har även det en rock'n'roll-klang.
