Söndag . Födelsedag. 22 år ung har jag lärt mig att det heter. Jag läste nyss en rubrik om en ”äldre kvinna”. Kvinnan i fråga var 45 – så ja, än är jag fortfarande ung.
En vecka har gått sedan Sverige gick till val. Ännu inget resultat kring exakt vem som ska leda landet framåt – och så lär det väl fortsätta. Jag är mest glad att det är över, i alla fall för tillfället. Det kan tyckas nonchalant och kanske i viss mån dumt att känna så, men jag är mest trött faktiskt. Trött på det klimat som infunnit sig i samhället de senaste veckorna, inte minst på sociala medier. X har varit en mörk(are) plats på sistone.
Hur som helst, jag fyller ju år! En rimlig och återkommande fråga inför födelsedagen är vad födelsedagsbarnet önskar sig. Det brukar inte vara helt lätt, men en sak vet jag: Inte är det ett rekordlångt landslagsuppehåll i alla fall.
Snarare något i stil med det här:
Fler segrar.
Europaspel.
SM-guld.
Ja, skratta ni bara. Inte alla dessa tre är görbart i år. Men faktum är att IFK Göteborg på sikt har alla möjligheter att nå dit. Det krävs bara lite tålamod (där är Blåvitt sämst i klassen) och gediget arbete.
Jag ser redan hur ögonbrynen höjs. Är det verkligen läge att börja sätta sådana mål nu – vi vet ju hur det gick förra gången? I och för sig, det blev ju Europa till slut. Skämt åsido, att IFK Göteborg skulle ha någon annan målsättning vore genant. Den mest framgångsrika klubben i svensk fotbollshistoria ska alltid sikta högt. Detta har ni hört förr.
I dagarna blev det klart att före detta storsponsorn Nils Wiberg, grundare av Prioritet Finans, är tillbaka. Det har sedan hans vita hår syntes i Gent pratats om att en eventuell återförening skulle ske. Prioritet Finans kliver in som kapitalpartner till IFK Göteborg – ett partnerskap som ska möjliggöra viktiga projekt och investeringar för klubben. Dessutom till noll procents ränta, något Wiberg var tydlig med.
Det som också kom på köpet av återkomsten var driften av Prioritet Serneke Arena. Klubbdirektör Lauwell har sedan han tillträdde pratat om ett tredje inkomstben. Det har flitigt diskuterats vad detta kunde innebära – och nu är det här. Möjligheterna är många. Utöver att klubben själva kan använda arenan finns ett stort finansiellt ”kap” att göra.
Att ha kapitalförstärkning i ryggen och en egen anläggning av det slaget öppnar dörren på vid gavel för klubbens verkliga framtidsmotor: akademin.
Men för att lyckas där krävs något som Blåvitt historiskt haft förtvivlat svårt för: en långsiktig röd tråd. Genom åren har strategin ändrats ungefär en gång i kvarten. Hela snacket om att äga en egen strategi tog fart i samband med Poya Asbaghis intåg, men det dröjde inte länge innan den progressive Asbaghi var borta och bakåtsträvaren Roland Nilsson stod vid tränarbänken.
För att bli framgångsrika över tid krävs en strategi som är rimlig, som stämmer överens med klubbens identitet och som är fullt genomförbar – en idé som hela föreningen står bakom. De lag som slåss i toppen har alla hittat sina framgångsrika sätt att arbeta på. Hammarby med ett oerhört starkt nätverk kring datadriven scouting. IK Sirius med förmågan att finna fynd i lägre divisioner utomlands. Djurgårdens IF som knyter till sig etablerade unga svenska talanger. De är alla skickliga på att hitta spets till en rimlig peng. Det sitter i klubbarnas ryggrad, och det är med samma självklara tydlighet IFK Göteborg måste agera.
Vilken “nisch” finns då kvar att ta?
För att resa sig igen måste Blåvitt fokusera på det man faktiskt redan har. Vi kommer inte att kunna matcha de rikaste klubbarna finansiellt här och nu, inte heller deras scoutnätverk. Däremot har akademin genom åren fått fram otaliga storspelare. Senast IFK Göteborg bärgade ett SM-guld var det en rad egna produkter som var tongivande.
Ungdomslagen går dessutom starkt: P19, P17 och P16 hävdar sig väl varje år. Även om steget till A-laget ibland känns långt finns det gott om råmaterial. Vi ser hur Benjamin Brantlind gjorde avtryck. Oliver Månsson är en av de största talangerna klubben haft. Alfons Boren och Emil Fasth är spännande namn på sikt, för att inte tala om redan etablerade spelare som Noah Tolf och Felix Eriksson.
IFK Göteborg bör lägga allt krut på sin egen akademi. I och med driften av Prioritet Serneke Arena finns alla förutsättningar att bredda årskullarna, få in fler talanger i systemet och på sikt göra verksamheten självförsörjande. Den identitet klubben hade under sina glansdagar, med fartfylld och modig fotboll, måste börja gälla från startkullarna upp till representationslaget. Titta på och lär av hur klubbar i Danmark, Belgien och Nederländerna arbetar – och applicera det i Göteborg.
Det är inte enkelt, och det finns inga genvägar till att återetablera sig som en stormakt. Men de gamla mönstren måste brytas och organisationen måste för en gångs skull vara helt enig om vilken väg man väljer att vandra.
Så plötsligt slår det mig: Just det, det var ju en födelsedagsönskan det här – och sådana slår inte alltid in. Men hoppas kan man alltid.
