Blåvitt såklart revanschsugna efter bortamötet samt att man vill hålla sin förlustfria svit vid liv. Djurgården kommer till Ullevi i jakt på att ta poäng för att komma ikapp Hammarby och Sirius och vara inblandade i guldstriden.
I Blåvitts startelva är det inga större överraskningar. Det som skiljer från senaste matchen mot Gais är att Felix Eriksson är avstängd och ersätts av Kevin Ackermann samt att Nino Zugelj kliver in framför Ackermann.
Återigen en fantastisk inramning vid inmarsch och matchen inleds med ett kortare avbrott på grund av röken från de båda kortsidorna. När matchen väl är igång igen så är det Blåvitt som tar kommandot och har övertaget. Så ser det ut större delar av den första halvleken och jag tycker mig se ett Djurgården som påminner om Blåvitt 2015. Större rädsla att förlora än vilja att vinna. Ett försiktigt spel där man försökte sig på långa kontringsbollar. Matchen är dock ganska låst och få målchanser skapas men i den 39 matchminuten får Sam Larsson bollen där han lyckas vända upp och sätta fart innan han spelar ut den till Nino som väldigt vackert viker in och placerar in bollen med vänstern i den bortre burgaveln. 1-0 står sig till paus och Blåvitt gör en av de bättre halvlekarna för året. Det jag tänkte på i pausen är att Blåvitt har utan tvekan satt sitt första mittbackspar. Hjörtur och Bager kompletterar varandra väldigt bra och står rätt i stort sett hela tiden. Hjörtur är den stabila pjäsen att bygga resten av försvaret runt som får styra och ställa. Vi har också äntligen lyckats få in ett par nyförvärv som levererar direkt. Att Sam Larssons ankomst har höjt Blåvitt är inget som undgått någon men om det är någon jag vill lyfta så är det Kevin Ackermann. Han har fått spela på lite olika positioner men det jobbet och slitet han lägger ned är guld värt. Han står för flertalet avgörande brytningar och kan lugnt ta tillbaka bollen och se till att den förblir i Blåvitts ägo. Han har ett fint läge att göra 1-0 i den första halvleken men Rinne lyckades parera.
I den andra halvleken är det en helt ny matchbild. Fler målchanser dyker upp och Djurgården börjar verkligen spela för att vända matchen. Efter att Djurgården haft tryck på Blåvitt en stund kommer tillslut kvitteringen efter en nick av Bo Hegland där Viktor Andersson är chanslös. Andra halvlek är betydligt jämnare och Blåvitt försöker verkligen gå för tre poäng men de riktigt farliga målchanserna uteblir. Djurgården är klart närmast ett segermål när Siltanen är decimeter från att göra ett av säsongens mål när han drar till på volley utanför straffområdet och träffar Viktor Anderssons högra stolpe.
Det Blåvitt gör bra i den här matchen men framförallt i andra halvlek är att utnyttja det Simmelhack är bra på. En targetspelare att få upp bollen på. Genom att lyfta bollen till honom där han enkelt får ned bollen till en rättvänd spelare som kan fortsätta avancera framåt. Han kanske inte gör målen men han bidrar med väldigt mycket annat som skapar hot framåt.
Det var med en besviken känsla man lämnade söndagens derby och lite samma känsla var det idag när slutvisslan ljöd men med lite distans och reflektion så är jag klart nöjd med dagens insats. Blåvitt visar återigen att man har ett spel att förlita sig på och att man är ett lag att räkna med.
