Det var nära många gånger, men till sist tog West Hams tur slut. Vanligtvis medför nedflyttning både ekonomiska och prestigemässiga konsekvenser. Men så har inte varit fallet för West Ham. Snarare tvärtom.
David Sullivan har äntligen tagit några steg tillbaka och överlämnat rodret till Daniel Kretinsky. Till följd av detta har klubben inte bara lyckats behålla flera tongivande spelare, de har även skett en välkomnad strategiförändring på spelarmarknaden.
Under den nya tekniska direktören Nils Koppen har West Ham skrotat det som tidigare kallats för en shotgun-approach . En strategi som bygger på att flera bud placeras på spelare utefter vilken position klubben söker att värva inom. Detta för att se vad som accepteras och vilken som är den bästa dealen. Den nuvarande strategin bygger på en tydlig rangordning av måltavlor där spelaren högst upp på listan dedikeras längre tid. Om en affär inte anses möjlig eller rimlig stryks namnet och klubben går vidare till nästa spelare. En välkommen förändring som visserligen inneburit att det först nu i slutet av fönstret som nyförvärven ansluter.
Den viktigaste värvningen är dock redan gjord. För även denna säsong spelar Jarrod Bowen för West Ham. Lägg även till att Soucek stannar, samt att Castellanos, Mavropanos och Hermansen verkar bli kvar. Med målet att direkt studsa tillbaka till Premier League är det viktigt att förra säsongens bärande spelare finns kvar. Något som klubben lyckats med.
Jag ser fram emot denna säsong. West Ham är storfavorit till ligasegern och förväntas vinna nästan varje match. Det ska bli kul att se West Ham spela mot obekant motstånd på nya arenor. Men luften gick ur mig när jag insåg att första matchen för säsongen är mot Burnley, i bekanta claret and blue, på bekanta Turf Moor.
Jag har länge haft svårt att sätta fingret på vad klubben Burnley betyder för mig. De är i Premier League ibland, de är i Championship ibland. Oftast när lagen möts vinner West Ham, men inte allt för sällan snor Burnley åt sig en poäng.
Efter att ha haft just denna konversation med en kollega slog det mig. Fotbollsklubben Burnley påminner mig om en nöjespark. En plats dit folk går, spenderar tid, deltar i aktiviteter för att sedan åka hem. Men på samma sätt som jag aldrig mött någon som hejar på Liseberg, eller som påstår att de under många års tid följt Gröna Lund, har jag aldrig stött på någon som känt starkt för Burnley.
Deras sida här på svenskafans har inte uppdaterats på flera år, och i forumet publicerar botar länkar döpta efter droger. Både Gröna Lund och Liseberg har faktiskt fått nya åkattraktioner nyligen. 1–0 nöjesparkerna.
Detta en match som West Ham bör städa av. Burnley har sålt flera tongivande spelare och har en ny tränare inför säsongen. De har inte vunnit en match efter ordinarie tid (träningsmatcher inkluderat) sedan februari och det krävdes straffläggning i cupen mot League One-laget Notts County. Burnley inleder därmed denna säsong på samma sätt som de avslutade förra säsongen. Svagt.
West Ham är favoriter. Och bör återvända hem till London med tre poäng. Problemet är bara att det ska göras också.
Förväntad startelva (442): Hermansen, Walker-Peters, Mavropanos, Kilman, Diouf, Bowen, Orford, Kanté, Solomon, Pablo, Castellanos.
