Den rutinerade dansken kommer som vanligt in med ett brett leende. Men det är också tydligt att han är laddad och fokuserad inför de kommande matcherna, och helst inte vill titta tillbaks för mycket på perioden som ligger bakom oss, men som ju egentligen är anledningen till intervjun.
På Himmelriket röstar vi varje månad fram en månadens spelare och i september blev det alltså du.
Tack för det!
Det är kanske inte den roligaste perioden att titta tillbaks på, matcherna mot Elfsborg, Olympic, Djurgården, Ludogorets och Värnamo. Men, ändå, vad tänker du själv om din insats under den perioden?
Som du säger, det var en tuff period. Vi bytte tränare också, där hände mycket under den tiden. Men nu känns det längre tillbaks i tiden. Fotbollsmässigt så går det ju jättesnabbt, jag tycker att i dom sista två matcherna har vi gjort det bra som lag. Så nu tittar vi bara framåt och imorgon blir det en viktig och jätterolig match.
Men när det går tyngre som då, blir det mer ansvar och kanske mer press på er mer rutinerade? Eller kommer det av sig själv?
Ja men alltså (pausar)... Jag tycker alltid där är press på en oavsett vem man är som Malmöspelare. Man måste leverera och vinna matcher. Och det gjorde vi inte i den perioden. Men då är det bara att hänga i, göra sitt bästa och kämpa för tröjan.
Nu är vi på en bättre plats än vi var då och nu tittar vi bara framåt. Vi har ju tre otroligt viktiga matcher framför oss nu i Allsvenskan.
Du har spelat nästan allt.
Ja, där har väl bara varit några avstängningar.
Behöver du aldrig vila?
Nej! (Kommer det snabbt och med ett brett leende). Jag behöver det inte och jag vill det inte. Jag tycker det är så roligt att spela för Malmö, jag har en riktigt bra känsla här. Så det är bara att fortsätta. Och kroppen mår jättebra den här säsongen. Så - jag är alltid redo att spela!
Du springer ju enormt mycket, jag har inte kollat på siffror men du är väl troligen en av dom som springer mest.
Rent generellt ja.
Under våren kändes det som att dina lagkamrater ofta inte såg dig, du tog ofta bra löpningar och såg ibland ut att bli väldigt frustrerad - jag brukar kalla det Kalle Anka-arg. (Man står och hoppar av ilska). Men nu är du mer med i spelet.
Ja, jag tycker själv det var väldigt många matcher där jag stod otroligt ensam på min sida. Men det var ju lite så vi spelade då, att vi skulle ha overload på vänstersidan. Men nu, under Anes, har vi ju mer börjat använda hela planen och det passar mig jättebra, att jag blir mer involverad i spelet.
När man som utomstående ser dig, på träning och i bakom kulissserna programmen om laget känns det som att det alltid är mycket energi och känslor kring dig.
Ja, men sån är jag också som spelare. När jag var yngre så var jag kanske lite mer blyg och inte så framträdande. Men det kommer ju också med erfarenhet och en massa matcher. Hur ska man säga… man har ju också lärt sig via att spela i olika länder, olika kulturer, att bli mer utåtriktad. Innan matchen och precis när matchen ska börja så är det alltid otroligt mycket känslor, men det handlar bara om att jag vill göra precis allt för att vinna.
Hur bra är du på att stänga av det utanför fotbollen?
Alltså på fritiden? Det hade jag också problem med när jag var yngre. Då var det svårt att säga: Okej, nu är det tid för fotboll och nu är det tid för familj och vänner. Då tänkte jag nog alldeles för mycket på fotbollen hela tiden. Det blir man bättre på med erfarenhet, ju äldre man blir. Och numera är jag bra på att koppla av. Det är ju extra viktigt när vi spelar så mycket matcher med både Allsvenskan och europa när det nästan är var tredje dag. Då är det viktigt att kunna koppla och använda tiden utanför på bästa sätt.
Vad gör du för att koppla av?
Jag är mycket tillsammans med min familj. Sen nu är vi ju nära Danmark så kompisar och mina föräldrar kommer ganska ofta. Dom är med och kollar på matcher, och så umgås man helt enkelt med dom. Men annars är det familjetid med fru och barn hemma.
Nu senast var det ju ett tufft resultat till slut men stor skillnad i prestation. Många supportrar skrev efteråt att “Äntligen känner jag igen MFF”, “Idag spelade dom som ett lag” och liknande. Håller du med? Går det att beskriva skillnaden som är i truppen?
Det som var lite annorlunda till den matchen jämfört med tidigare var att vi inte hade så mycket boll. Vi mötte ju ett riktigt bra lag men vi var väldigt kompakta, vi sprang väldigt mycket för varandra. Vi hade inställningen att “dom ska fanimej inte göra mål idag”. Vi höll ihop och gjorde det svårt för dom. Visst, dom hade mycket boll men dom hade väl inte dom allra största målchanserna. Sen tyvärr fick dom ju in ett mål till sist, vad var det, två minuter kvar. Men vi jobbade hårt för varandra och det är det vi ska ta med oss till matchen imorgon. Vi ska vara kompakta och springa som ett lag, både defensivt och offensivt. Och så helst ha mer boll än då. Vi måste ut och ge allt för att se till att nå europaplatserna i Allsvenskan. Det är bara tre matcher kvar och vi ska vinna dom sista tre.
Du gick ut mot Dinamo, det såg ut som att du tog dig mot låret. Var det en skadekänning, eller mest för säkerhets skull?
Mja, jag var lite tight i baksidan av låret i slutet av matchen. Som du sa innan, jag har spelat väldigt mycket matcher. Sen innan Norrköping var jag tyvärr sjuk, sen en lång resa dit, hem och så snabbt därefter match i Europaspelet. Det var väl lite det som påverkade. Men jag är helt klar till match imorgon!
Nu ska du få prata lite om någon annan. Haksabanovic blev framröstad till månadens spelare i augusti, men vi gjorde ingen intervju med tanke på det som hände runt honom. Så nu tänkte jag att du istället skulle få beskriva Haksa och hans betydelse för laget.
Haksa har ju visat oss att han är en otrolig spelare med bollen på små ytor. När han kommer fram till målområdet har han ju gjort väldigt viktiga mål för oss - dom får han gärna göra fler av. En otroligt viktig spelare och vi är ju väldigt glada att han har kommit igång. Han har en viktig roll i laget och han ska bara fortsätta köra på som nu.
Till sist - förr i tiden på de dessa intervjuer hade vi alltid en musikfråga där man skulle välja Dire Straits och Depeche Mode. Dom vet ju de flesta knappt vilka de är nu. Så istället: Om du skulle få styra musiken i omklädningsrummet helt inför match, utan att tänka på någon annan - vad skulle det blir då?
Oj, jag skulle säga att min musiksmak är otroligt blandad. Den är lite som jag själv, jag är olika på och utanför planen. Så ja, jag kan lyssna på all slags musik egentligen. Men, ska jag lyssna på något sådär precis innan match så ska det vara något med lite beat, lite tempo, så att man får upp pulsen och gör sig redo lite på det sättet. Men det är inget särskilt jag behöver höra, det är helt vad som faller mig in den dagen.
Det var det hela, stort lycka till imorgon.
Snyggt, tack. Ja vi ses imorgon. För jag räknar med att du är där på läktaren.
