Det spelade ingen roll hur högt Cannstatter Kurve sjöng. Det spelade ingen roll hur starkt elljuset lyste på den röda bröstringen. Det spelade ingen roll hur mycket folk i rött och vitt som gick från Karlsbrücke över Mercedesstrasse längs en Neckar i mörkt flöde norröver för att träffa på Rhein. Det spelade ingen roll att VfB börjar komma i poängnöd.Allt detta spelade ingen roll. VfB Stuttgart klev ändå ut mot Borussia Dortmund, spelade nittio minuter och kliver tillbaka i gångarna ned i omklädningsrummet med noll poäng.
VfB Stuttgart - fyra matcher och tre poäng. Man hakar sig fast i nedre delen av tabellen och spelar någon form av ångestfotboll just ju. Det behöver man ju inte göra, men det är frapperande att se hur spelare som Stiller och Undav som skall leda laget- inte alls hittar rätt. Undav söker efter boll, efter sin position och roll. Är kaptensrollen honom för tung? Stiller och Prömel saknar avstämning centralt även fast det idag var bättre defensivt. Samtidigt saknas Grischa Prömel som pådrivare och ledare. Just nu söker han vad han skall göra. Å vad är det som pågår mellan Karazor och Hoeness. Fjärde matchen och ingen minut. En sådan dag behövs en ledare på planen, en som ställer sig upp och pekar riktningen. Undav har det inte. Ännu.
Matchen hade lika gärna kunnat sluta 0-0. Ingen av lagen bjuder upp till match, men Dortmunds individuella egenskaper gör det svårt för VfB och till slut gör Beier mål. Hos VfB är det Führich och Mittelstädt och inhoppade Leweling som vill något. Demirovic fick en varning eefter en kvart och fick nog hålla igen en del. Pejcinovic fick en kvart på slutet och var märkligt osynlig.
Nu har Hoeness två veckor utan match- ok man skall spela en träningsmatch- och nu är goda råd dyra. Kanske är det bra att Undav och Pejcinovic inte spelar landslag, då de behöver få upp formen. Snarast.
