Det är enkelt att titta på resultatraden och känna besvikelse. Chelsea förlorade, skapade för få riktigt stora chanser och lyckades inte svara efter Juventus ledningsmål i den 68 minuten.
Men försäsongen handlar sällan om resultatraden.
Det handlar om fysisk status, nya relationer, taktiska instruktioner och om att ge tränaren möjlighet att förstå vilka spelare som faktiskt kan vara en del av projektet när allvaret börjar.
Det vore det fel att dra stora slutsatser av en match där flera Chelsea-spelare tydligt saknade matchtempo och där laget förändrades kraftigt genom bytena.
Efter ungefär en timme började flera spelare se färdiga ut. Marco Palestra, som varit en av Chelseas mest energiska spelare, hade knappt något kvar i tanken. Moisés Caicedo hade nyligen återvänt från ledighet och var ännu inte redo för 90 minuter. Flera andra spelare befann sig på helt olika nivåer i sin försäsong.
Det är precis därför resultaten betyder mindre just nu.
Laguppställningar och byten
Chelsea, 4–4–2: Sánchez – Palestra, Fofana, Tosin, Hato – Quenda, Caicedo, Nicoll-Jazuli, Gittens – Welbeck, João Pedro.
Byten: Penders, Sarr, Estêvão och Jackson in i paus. Acheampong och Satpaev in i 65 minuten. Anselmino, Subuloye, Essugo, Lavia och Delap in i 66. Mudryk in i 82.
Juventus, 4–2–3–1: Di Gregorio – Kalulu, Gatti, Kelly, Çelik – Locatelli, Douglas Luiz – Cambiaso, Miretti, Boga – Milik.
Byten: Perin, Bremer, Owusu, Zhegrova och Jonathan David in i paus. Cabal, Yildiz och Koopmeiners in i 63 minuten. Rugani, Arthur och Durmisi in i 75.
Xabi Alonso bygger inte bara ett lag – han förändrar riktningen
Det mest intressanta kring Chelsea är inte förlusten mot Juventus. Det är vad klubben försöker bygga.
Under Xabi Alonso ska Chelsea hitta en ny identitet. Laget ska bli mer kontrollerat med bollen, aggressivare i sina löpningar och bättre organiserat både i presspelet och när motståndaren tar sig förbi den första presslinjen.
Men den förändringen kommer inte att ske omedelbart.
Man måste betona att det inte går att radera flera år av ojämna prestationer, felrekryteringar och mediokra resultat under en enda försäsong. Chelsea har fortfarande spelare i truppen som sannolikt kommer att lämna. Andra är transferlistade, förhandlar med nya klubbar eller befinner sig långt ner i rangordningen.
Samtidigt saknades flera spelare som förväntas bära laget när säsongen börjar. Cole Palmer och Levi Colwill fanns inte med, medan andra nyförvärv och tänkta startspelare fortfarande väntas ansluta eller komma upp i full fysisk nivå.
Därför blev mötet med Juventus också ett test av bredden – och en påminnelse om att Chelseas renovering ännu inte är färdig.
Det finns mycket arbete kvar på transfermarknaden. Spelare som inte ingår i planerna behöver lämna och de sista pusselbitarna i Alonsos trupp måste komma på plats.
Men riktningen känns tydligare än tidigare.
Det är därför detta samtidigt är en spännande tid för Chelsea.
Resultatet var svagt – men processen är viktigare
Chelsea hade 57 procent av bollinnehavet, slog 561 passningar och hade 22 bollkontakter i Juventus straffområde.
Chelsea vann dessutom 54 dueller mot Juventus 36 och var klart starkare i markduellerna.
Det visar att laget inte blev utspelat.
Problemet var i stället att bollinnehavet inte omvandlades till tillräckligt farliga målchanser. Chelsea hade nio avslut och fyra på mål, men Juventus målvakten Mattia Perin behövde sällan göra någon extraordinär räddning.
Spelet blev stundtals långsamt och förutsägbart. Chelsea kunde flytta bollen framåt, men när laget närmade sig straffområdet saknades den sista passningen, den avgörande löpningen eller den individuella kvaliteten.
Det var en mer robust match än den målrika 6–4-segern mot Western Sydney Wanderers för ca en vecka sedan. Chelsea såg mer samlat ut defensivt, men offensivt fanns betydligt mindre utrymme och färre tydliga möjligheter.
Matchen visade därför både framstegen och begränsningarna i det nya projektet.
Palestra och Quenda väckte högerkanten till liv
Chelseas tydligaste positiva perioder kom från höger sida.
Marco Palestra spelade med en närmast kompromisslös offensiv inställning. Han ville framåt varje gång han fick bollen, attackerade ytor och tvekade inte när möjligheten att utmana uppstod.
Han är en spelare som nästan springer med tunnelseende. Det kan ibland leda till tveksamma beslut, men det ger också Chelsea något som laget ofta har saknat: en spelare som inte är rädd för att driva upp tempot och ta ansvar på sin kant.
Palestra kom till två avslut i början av den andra halvleken. Det första, framspelat av Nicolas Jackson, räddades av Perin. Kort därefter spelades han igenom av Caicedo och tvingade Juventus målvakten till ännu en räddning.
Hans fysiska status var dock ett tydligt exempel på var Chelsea befinner sig. När matchen närmade sig timmen såg han helt slut ut och byttes senare ut.
Det var inte ett tecken på bristande kvalitet, utan på en spelare som ännu inte byggt upp den uthållighet som krävs för att utföra Alonsos fotboll under en hel match.
Framför honom spelade Geovany Quenda.
Quenda visade teknisk kvalitet, mod och en vilja att söka sig inåt i planen. Han hittade Danny Welbeck med ett inlägg redan i den tolfte minuten och kom själv till avslut strax därefter.
Det var inte en perfekt insats, men kombinationen Palestra–Quenda var kanske det mest spännande Chelsea visade under matchen.
Båda spelarna såg ut att förstå tanken: skapa bredd, attackera framåt och tvinga motståndaren att försvara stora ytor.
Gittens såg mer mogen ut
Jamie Gittens svarade också för en lovande insats.
Tidigare har hans beslutsfattande ofta varit ett frågetecken. Han har kunnat driva bollen för länge, tveka i avgörande lägen eller välja fel alternativ efter att ha tagit sig förbi sin första motståndare.
Mot Juventus fanns tecken på en mognare spelare.
Gittens såg oftare upp innan han agerade, attackerade lediga ytor och verkade mer beslutsam i sitt spel. Han missade en nickmöjlighet efter ett inlägg från Caicedo, men hans övergripande prestation gav Chelsea något att bygga vidare på.
Det återstår att se hur stor del som är individuell utveckling och hur mycket som kommer från Alonsos instruktioner. Sannolikt är det en kombination.
Caicedo visade varför han blir central
Moisés Caicedo var en av Chelseas bästa spelare.
Trots att han inte var fullt matchtränad gav han laget balans, intensitet och kvalitet i passningsspelet. Chelsea såg tryggare ut med honom på planen och han bidrog både i återerövringen och i det offensiva spelet.
Det var Caicedo som hittade Gittens med inlägget i den första halvleken. Det var också Caicedo som spelade fram Palestra till ett av Chelseas bästa lägen efter paus.
Hans roll under Alonso kommer sannolikt att bli central.
Chelsea behöver en mittfältare som både kan vinna bollen och spela igenom motståndarens press. Caicedo har egenskaperna för att göra båda delarna.
När han lämnade planen i den 66 minuten försvann en del av lagets stabilitet.
Nicoll-Jazuli, 16, spelade utan rädsla
Mahdi Nicoll-Jazuli fick starta bredvid Caicedo och stod för en av matchens mest intressanta Chelsea-insatser.
Han är bara 16 år.
Det betyder att förväntningarna måste vara rimliga. Han ska inte bedömas som en färdig Premier League-spelare och han ska inte bära samma ansvar som de mer etablerade mittfältarna.
Det intressanta var i stället hans sätt att uppträda.
Nicoll-Jazuli ville ha bollen, rörde sig för att bli spelbar och visade att han inte var rädd för det fysiska spelet. Han försökte skydda bollen, orienterade sig innan mottagningarna och såg relativt bekväm ut bredvid Caicedo.
Man måste lyfta framför allt fram hans självförtroende, medvetenhet och vilja att delta i spelet.
Det betyder inte att han ska kastas direkt in i Chelseas startelva när Premier League börjar. En sådan utveckling måste hanteras försiktigt. Men som försäsongsintryck var det mycket positivt.
João Pedro ser längst fram ut fysiskt
João Pedro gjorde inte sin bästa match i Chelsea-tröjan, men han såg ut att vara en av spelarna som kommit längst i sin fysiska förberedelse.
Hans rörelser var skarpare än många lagkamraters och han orkade delta både i presspelet och i uppbyggnaden.
Han vann frisparkar, försökte länka samman mittfältet med anfallet och fungerade stundtals som en referenspunkt centralt.
Det saknades målchanser och avgörande aktioner, men hans fysiska status kan bli viktig när Chelsea går vidare till nästa del av försäsongen.
Alonso behöver spelare som klarar att upprätthålla intensiteten i hans system. Där ligger João Pedro för tillfället bra till.
Welbecks första minuter gav få svar
Danny Welbeck fick starta längst fram men hade en relativt anonym match.
Han nickade utanför efter Quendas inlägg och arbetade i duellspelet, men blev aldrig någon avgörande offensiv faktor.
Samtidigt var det hans första minuter i laget och insatsen innehöll inga större misstag.
Det var en försiktig start snarare än ett tydligt besked.
Jackson försökte delta – Delap försvann
Nicolas Jackson ersatte Welbeck i paus och försökte omedelbart bli mer delaktig i spelet.
Han droppade ner mellan lagdelarna, sökte bollen och försökte hjälpa Chelsea framåt. Jackson var involverad, även om hans första touch och tekniska precision fortsatt kunde vara frustrerande.
Jackson kan skapa problem genom sin rörlighet, men för många anfall bryts ner när bollmottagningen blir för tung eller när det sista beslutet tas för sent.
Liam Delap kom senare in för João Pedro, men hade betydligt svårare att påverka matchen.
Chelsea fick inte fram bollen till honom i rätt lägen och han blev isolerad mellan Juventus mittbackar.
Det var en påminnelse om att en anfallare inte bara behöver löpa och arbeta. Laget måste också skapa strukturer som förser honom med chanser.
Estêvão försökte förändra matchen
Estêvão kom in efter paus och var en av få Chelsea-spelare som försökte skapa något när laget hamnade i underläge.
Han sökte sig till ytor mellan Juventus mittfält och försvar och tvingade Perin till en räddning med ett vänsterskott i den 82 minuten.
Problemet var att han ofta fick agera ensam.
När Estêvão tog emot bollen stängdes han snabbt ner, medan understödet från lagkamraterna kom för sent. Chelsea saknade då de överlappande löpningar och kombinationer som Palestra och Quenda hade erbjudit tidigare i matchen.
Estêvãos kreativitet syntes, men laget gav honom inte tillräckliga förutsättningar.
Bytena sänkte Chelseas nivå
Chelsea gjorde fyra förändringar i paus och ytterligare sju byten mellan den 65 och 66 minuten.
Det är normalt under försäsongen, men förändringarna påverkade matchbilden kraftigt.
När så många spelare byts samtidigt försvinner relationerna mellan lagdelarna. Presspelet blir mindre synkroniserat, passningsvägarna blir otydligare och spelarna måste orientera sig bredvid nya lagkamrater.
Det var precis vad som hände.
Chelsea såg mindre organiserat ut efter den stora bytesvågen. Den defensiva formen försämrades och laget tappade kvaliteten i sin uppbyggnad.
Flera av spelarna som kom in är mycket unga. Andra befinner sig långt från en ordinarie startplats eller kan lämna klubben innan transferfönstret stänger.
Det är därför svårt att betrakta den avslutande delen av matchen som en rättvis bild av hur Alonsos Chelsea kommer att se ut när Premier League startar.
Zhegrova utnyttjade ytan
Juventus avgjorde i den 68 minuten.
Kenan Yildiz spelade bollen till Edon Zhegrova utanför Chelseas straffområde. Ingen försvarare lyckades komma tillräckligt nära och Zhegrova fick tid att ställa in vänsterfoten.
Avslutet var briljant.
Bollen skruvades upp i det vänstra krysset och Mike Penders nådde inte fram.
Det är svårt att lägga huvudansvaret på målvakten när avslutet håller den kvaliteten. Situationen borde i stället ha stoppats tidigare.
Chelsea hade precis gjort en stor mängd byten och organisationen var inte på plats. Zhegrova fick det utrymme som en spelare av hans kvalitet inte får ges.
Två minuter efter Chelseas omfattande förändringar stod det 0–1.
Reaktionen efter målet var för svag
Det största negativa beskedet kom efter Juventus ledningsmål.
Chelsea lyckades inte bygga upp någon längre press. Laget hade flera offensiva spelare på planen, men anfallet bestod ofta av individuella löpningar snarare än samordnade kombinationer.
Estêvão testade Perin.
Dastan Satpaev fick också ett avslut på mål efter en passning från Delap.
Roméo Lavia sköt över i tilläggstiden.
Men Juventus kändes aldrig riktigt skakat.
Chelsea saknade rytm, understöd och kvalitet i de avgörande momenten. Det fanns löpare längst fram, men inte tillräckligt mycket fotboll runt dem.
Det är en tydlig förbättringspunkt för Alonso.
När laget hamnar i underläge måste anfallen bli mer strukturerade, inte mer desperata.
Mudryk tillbaka – snabbheten finns kvar
Mykhailo Mudryk ersatte Jackson i den 82 minuten och fick sina första minuter efter en lång frånvaro från fotbollen.
Det korta inhoppet går inte att analysera alltför djupt.
Det tydligaste beskedet var att snabbheten fortfarande finns där. Mudryk lyckades vid ett par tillfällen utmana sin försvarare och såg explosiv ut i de första stegen.
Efter en så lång frånvaro är tio minuter en rimlig start.
Nästa steg blir att bygga upp matchtempot och den taktiska förståelsen. Alonso behöver se hur Mudryk fungerar i lagets presspel, hur han positionerar sig utan boll och om han kan omvandla sin snabbhet till målchanser.
Men återkomsten var ändå en positiv del av kvällen.
Ingen anledning till panik
Chelsea har nu spelat tre försäsongsmatcher med varierande resultat och prestationer.
Laget besegrade Western Sydney Wanderers med 6–4, förlorade med 1–2 mot Tottenham och föll nu med 0–1 mot Juventus.
Det vore dock fel att använda resultaten som någon slutgiltig prognos för säsongen.
Ett lag kan vinna varje försäsongsmatch och ändå misslyckas när tävlingsfotbollen börjar. Ett annat kan förlora flera träningsmatcher, arbeta metodiskt med fysiken och taktiken och sedan vara redo när Premier League startar.
Chelsea befinner sig mitt i en process.
Spelarna ska lära sig Xabi Alonsos rörelsemönster, pressystem och positionsspel. Misstag måste få ske nu, inte när poängen står på spel.
Spelarna behöver minuter. De behöver bygga kondition och förståelse. Tränaren behöver upptäcka vilka kombinationer som fungerar och vilka spelare som inte håller den nivå projektet kräver.
Det är försäsongens egentliga uppgift.
En trupp som fortfarande ska formas
Matchen mot Juventus visade också varför Chelsea måste fortsätta arbeta med truppen.
Det finns spelare som sannolikt inte kommer att ha någon större roll under säsongen. Det finns unga talanger som behöver utvecklas i lugn takt. Det finns etablerade namn som måste höja sig och nyförvärv som fortfarande ska anpassas till klubben.
Dessutom väntar Chelsea fortfarande på spelare som ännu inte är tillgängliga eller helt redo.
När hela truppen är samlad kommer Alonso att kunna arbeta mer konkret med sin tänkta startelva.
Först då går det att bedöma laget på allvar.
Fram till dess handlar det om att få rätt spelare genom dörren, hjälpa andra vidare och höja den fysiska nivån i hela truppen.
Spännande tider trots förlusten
Resultatet mot Juventus var en besvikelse. Chelsea ska alltid vilja vinna, även under försäsongen.
Men det finns ändå anledning till optimism.
Palestra visade mod och offensiv kraft. Quenda såg tekniskt spännande ut. Gittens spelade med större mognad. Nicoll-Jazuli hanterade ett stort ansvar trots sin unga ålder. Caicedo visade varför han kan bli navet på mittfältet och Estêvão gav glimtar av sin kreativitet.
Samtidigt har Xabi Alonso bara börjat forma sitt lag.
Chelsea är inte färdigt. Truppen är inte färdig. Spelarnas fysik är inte färdig och det taktiska arbetet befinner sig fortfarande i ett tidigt skede.
Det är just därför förlusten inte behöver skapa panik. Den bör i stället ses som en del av ombyggnaden.
När alla spelare är tillgängliga, när de sista övergångarna är genomförda och när laget har fått fler veckor med Alonsos metoder kommer bilden att bli tydligare.
Chelsea förlorade mot Juventus. Men känslan är fortfarande att något nytt håller på att växa fram på Stamford Bridge. Och det kan bli en mycket spännande säsong.
