Vi var nog många svenskar som hade hoppats på större framgångar på planen för vårt kära landslag. Trots allt fick vi en härlig mästerskapssommar som vi kommer minnas. Efter att ha varit i Ryssland 2018 och i Tyskland 2024 blev det här mitt tredje mästerskap, och andra VM, på plats. Här är min berättelse om VM-äventyret i Nordamerika.
Jag hade knappt hunnit landa och checka in på mitt hotell innan det bar av till FIFA Fan Festival. Väl inne i fan zone mötte jag upp Andreas, Anton och Sebastian, tre grabbar som likt mig hade rest själva till Mexiko. Vi insåg snabbt att folk från andra länder ville snacka med oss och ta bilder. Visst fanns det andra svenskar därinne men vi var totalt sett förhållandevis få. Det blev nästan hysteriskt och för en stund kände vi oss som rockstjärnor. Män som kvinnor, unga som gamla ville ta bilder med oss och det var tydligt att Viktor Gyökeres var favoritspelaren för de flesta. Sammanfattningsvis var det en häftig upplevelse och en fin start på VM-äventyret.
Dagen därpå blev det utflyktsfärd. Det var intressant och spännande att utforska regionen Nuevo León med en lokal guide och höjdpunkten var helt klart Grutas de García. På hotellet i Monterrey lärde jag känna Mårten. Vi skulle komma att bli goda vänner och våra vägar skulle korsas fler gånger under resan. Nu kändes det verkligen som att man var på plats i Mexiko och förväntningarna steg inför det som komma skulle. Tunisien väntade i vår öppningsmatch och visst skulle vi väl kunna vinna den?
När matchdagen väl var kommen så tog jag mig in till centrum för att börja uppladdningen med rooftop party. Utsikten var makalös och det serverades god tacos och kalla drinkar. Matchen skulle spelas på Estadio Monterrey i Guadalupe. Många har nog sett den spektakulära vyn från läktaren där bergen reser sig i bakgrunden. Vi var många som marscherade mot arenan. Väldigt många. Utöver de svenska supportrarna var det även en stor skara människor med mexikanska tröjor, som ville vara med. Detta gjorde att vi blev klart fler än vad ansvariga myndigheter hade räknat med. Det tog därför lång tid att ta sig till arenan, men stämningen var god.
Vad som sedan följde har nog de flesta som läser detta koll på. 5–1. Wow. Vad ska man säga? Jag har aldrig upplevt något liknande. Det är fortfarande svårt att sätta ord på det. Det var få förunnat att över huvud taget vara på plats i Mexiko för att se Sverige spela VM. Att sedan dessutom få uppleva ett sådant målkalas och en ikonisk seger – det var något alldeles extra. Stämningen var minst sagt på topp efter matchen och det dröjde en bra bit in på småtimmarna innan det var dags att försöka sova.
Precis som för landslaget bar det sedan av mot USA och Texas för min del. Efter några härliga dagar i San Antonio och Austin gick resan vidare till Houston. Väl på plats i Texas största stad tog jag emot mina vänner Oscar, Linda och Simon från Örebro, som jag skulle dela boende med under resten av resan. Vårt boende i Houston levde definitivt upp till de höga förväntningar vi hade. En modern lägenhet med rymlig balkong och häftig utsikt över staden. Det kändes nästan overkligt att vara där.
Dagen innan match två mot Nederländerna var det dags för midsommarfirande. Efter en stadig, klassisk amerikansk frukost följde poolhäng innan det var dags att bege sig till midsommarfesten som Camp Sweden styrt upp. Trots att vi befann oss på andra sidan Atlanten hade vi förhoppningar om lite svenska inslag i firandet. Regnet gjorde sitt och när vi dessutom fick känna på den svenska traditionen att stå i kö så kände vi oss i stort sett som hemma. Detta till trots var energinivån hög och humöret på topp. Underbar stämning och trevligt umgänge präglade dagen och vi såg verkligen fram emot matchen med stor optimism.
Det var med lätta steg vi vandrade mot den mäktiga arenan i Houston. Läktarna var tydligt orangefärgade även om inte alla hade på sig nederländska tröjor. Man kan väl lugnt säga att "Oranje" lyckades plocka ner oss på jorden igen. Slutresultatet skrevs till 5–1 och den förlusten sved rejält. Vi var förberedda på tufft motstånd, men jag tror få av oss hade kunnat förutspå en sådan överkörning. Lika lätta som stegen hade känts inför matchen, lika tunga kändes de nu. Vi gjorde vad vi kunde för att hålla humöret uppe men det kändes svårt just då.
Dagarna efter förlusten låg fokus på att utforska Houston med omnejd. Jag och mina polare hann bland annat med att gå på baseboll och att besöka Space Center. Resan gick sedan vidare med buss till Dallas. Väl framme i Dallas låg fokus på att utforska downtown och att hitta bra käk. För min del blev det även ett besök på närliggande Fort Worth Stockyards, där man fick uppleva riktig Texasstämning. I Dallas lärde jag också känna Andreas från Örebro. Mycket trevligt. Tillsammans hann vi bland annat besöka Cotton Bowl Stadium – där Sverige spelat VM-fotboll 1994.
I den sista gruppspelsmatchen väntade Japan, och matchen skulle spelas på Dallas Cowboys magnifika arena i Arlington. Med tanke på det nya mästerskapsformatet med 48 lag så var det lite oklart gällande förutsättningarna inför. Vi skulle nog dock göra bäst i att ta åtminstone en poäng här, för att med säkerhet ta oss vidare till sextondelsfinal. Uppladdningen inför Japanmatchen ägde rum på basebollarenan Choctaw Stadium – tidigare hemmaplan för MLB-laget Texas Rangers. Detta blev väldigt lyckat enligt mig. En fin och unik samlingsplats för de svenska supportrarna. Det rådde en sådan där härlig mästerskapsstämning även runt själva matcharenan. Såväl amerikaner, mexikaner, polacker som japanska supportrar ville ta bilder med en. Matchen då? 1–1 blev det och det kändes som att de flesta på läktarna var hyfsat tillfreds med det. Vänskaplig och respektfull stämning mellan de svenska och de japanska supportrarna bidrog till en härlig inramning.
När samtliga grupper hade sammanställts stod det klart att Frankrike väntade för svensk del i sextondelen. Den matchen skulle komma att spelas på arenan i East Rutherford, New Jersey. Samma arena skulle sedan stå värd för finalen och jag hade själv gjort ett besök där under hösten 2018. Nu var det dock dags för hemresa för min del och om man ska sammanfatta resan med ett ord, så blir det tacksamhet. Jag är så otroligt glad att jag fått uppleva allt detta, och dessutom fått göra det tillsammans med så många fantastiska människor. Jag bär med mig många fina minnen och nya vänskaper. Jag är oerhört tacksam för gemenskapen som finns i supporterkretsarna.
Med det vill jag säga tack till alla er som gjorde den här resan till vad den blev. Vi ses igen i höst runt om i Europa!
Tack Oscar för att du delar med dig av dina upplevelser från VM 2026.
Camp Sweden kommer att vara på plats på alla borta matcher under hösten, vi planerar för fullt, supportersamling matchdagen, marsch och andra aktiviteter vi kommer att gå ut med när tiden närmar sig.
Vi har inte fått någon information från SvFF gällande biljetter för bortmatcher men vi håller er uppdaterade via Facebook och Instagram. Hemma matcherna bokas via supporterklubben.se - Nu fyller vi arenan gul och blå! Vi har merch på plats på alla våra samlingar!
