Om man har suttit bredvid Ken Wostenholme och kommenterat VM-finalen 1966 och har en bakgrund i Arsenal, då är man värd några rader. Jag berättar historien om Walley Barnes .
Det må vara en av alla dessa spelare som passerar revy i Arsenal. Hans karriär är dock väldigt intressant med många komplikationer och framgångar att den gärna berättas. Den bleka starten av hans liv var dock i Wales. Det är många karriärer i Gunners, som startat just kring gruvdistrikten kring Brecon Mountains. Så även Walley Barnes, som föddes in i en familj där pappan var militär och tig med sig familjen till Indien under de första åtta åren. Pappan Teddy var inte bara officer utan även en väldigt duktig boxare och detta goda anletsdrag gavs till unge Walley, som när familjen kom tillbaka och bosatte sig i hamnstaden Southampton tog för sig på fotbollsplanen som stark, hårdför och en never-die-instinkt som gav honom ett bra rykte. Hans startade för Southampton, till vilka han värvades 1937, då en av lagets tränare hade sett honom på en fotbollsplan när han var ute och cyklade. Han landade i the Saints, kriget kom och mitt under detta, så pekade hans dåvarande tränare på honom och antydde att Gunners nog vore en bra adress. Hans dåvarande tränare var Tom Parker, f.d legendarisk mittback och kapten för Gunners.
23 år gammal och mitt under kriget, då landade den unge walesaren i London. Under krigsåren fick han testa många roller på planen. Bland annat som målvakt. 1946, när ligan startade igen så var han med i laget och som ytterback. Säsongen 47/48 tog han guld med laget och fick samtidigt chansen att spela för Wales. Det var en konstig dag när han fick meddelandet av Tom Whittaker. Han hade gjort en usel match för klubben, Whittaker hade skällt ut honom rejält och avslutade med att säga ”..å just det, du skall spela för Wales nästa vecka”.
Hans karriär följde en rak framgångsrik linje. 22 matcher för Wales, kapten under några matcher, cupguld 1950. Allt såg ljust ut.
Så kom cupfinalen 1952. Match mot Newcastle. Att Gunners förlorade den på grund av ett mål som nog inte skulle godkänts är bekant, men det som historien också förtäljer är att Gunners avslutade matchen med tio man, då Walley Barnes skadat knäet i en tackling mot chilenaren Robledo. Detta öde kortade och i princip avslutade hans karriär. Han var borta hela 52/53 och kunde således inte kalla sig mästare utan förlorade sin plats i laget till Len Willis och 1956 lade han skorna på hyllan. 260talet matcher för Arsenal. Han hade då också inte bara varit kapten för Wales utan också förbundskapten under några år. Spännande sidoyrke.
Hans karriär tog dock fart i en annan riktning. Han höll på med en del sportmemorabilia vid sidan av och fick möjlighet att börja på BBC. Som bi-sittare var han populär med sin kunskap om spelet och han fick också kommentera flertalet matcher i ”Match-of-the-Day”. 1966 när VM skulle spelas i England fanns han med i kommentatorteamet och när VM-finalen spelades mellan England och Västtyskland, så var han bisittare till Ken Wostenholme. Den sistnämnde är naturligtvis episkt berömd i England för sin matchkommentar. Walley Barnes satt bredvid och hade några inflikande åsikter.
Efter kommentatorsrollen gick han i pension, levde i norra London och lämnade tyvärr jordelivet alltför tidigt. Endast 55år gammal dog han i en sjukdom och vi får skicka ett tack till denne legendariske spelare, förbundskapten och kommentator.
Tack Walley Barnes.
