Nuno roterade elvan en del och till mångas förvåning fanns unge Orford inte ens med i truppen.
Matchen började liksom säsongen krampaktigt för West Ham då Wolves hade två ribbträffar, men istället var det Mukasa som dundrade in säsongens hittills snyggaste mål via ribban. Mot slutet av halvleken rullade även Bowen in en straff och det såg ut som att Hammers skulle gå in i pausvilan med 2-0, men Wolves hann reducera och känslan var att det kunde bli en jobbig andra halvlek.
Det var dock West Ham som fick en bra start då matchens andra halva inte ens var tio minuter gammal när Mukasa gjorde sitt andra mål för kvällen. Därefter satte Mavropanos 4-1 och då kändes segern spikad.
Några minuter senare lyckades dock Mavropanos göra mål igen, men den här gången i fel kasse. Oro han infinna sig, åtminstone hos mig, men segern var i slutet av dagen aldrig hotad efter att vi väl tagit ledningen.
Den här segern betyder inte bara tre poäng, den visar att vi kan besegra ett av ligans starkaste lag, den visar att vi har potential att spela offensiv fotboll när det stämmer och nu kan tunga ok lyfta från hårt pressade spelare.
Redan på lördag är det dags igen, då kommer Derby på besök.
I’m Forever Blowing Bubbles!
