Gästkrönika: Konsten att heja på Inter

Många har valt att heja på de blåsvarta i Milano, Internazionale. Många ångrar sig också, men det finns vissa som inte kan hjälpa att det blev Inter. Jag valde inte att ha Inter som mitt favoritlag. Jag vettefan också hur jag började heja på dem, men så blev det bara. För sisådär 8 - 10 år sen.

Det var VM för 5 år sedan i Korea. Varje morgon hoppade jag upp från min säng och sprang för att kolla om det fanns Brasilien med Ronaldo på TV. Gästerna som satt i vardagsrummet fick inte min uppmärksamhet. Det var nästan lite oförskämt och helt klart oartigt. ”Han är galen", sa mina föräldrar. Så fortsatte det några veckor och Brasilien vinner VM. Folk firar i Libanon och det kändes som om man var i Brasilien, som dem firade!

Jag bestämde mig för att sitta i ett Internet-café för att se om det fanns något nytt angående Inter. Den där besvikelsen mot Lazio satt fortfarande och jag hade fortfarande en Inter-keps som jag hade gjort i bitar, men kvar fanns den. Bitarna skulle jag inte kasta. Och så Boom: Ronaldo klar för Real Madrid och min ilska går ut över hela min familj. Jag slår till min lillebror (som faktiskt börjar heja på Inter strax därefter) och börjar svära ordentligt åt Ronaldo.

Adriano var blåsvart. Lika snabbt som Ronaldo så blev Adriano en stor hjälte för mig. Det kändes därför konstigt att han ryktades bort, och folk började kalla honom för tjockis och en massa andra saker. Men den där gången så var jag beredd. Förra sommaren så var jag redo för att se: Adriano leaves Inter, när jag går in på inter.It. Hade det hänt, så vet jag i alla fall att jag inte hade svurit som in i helvete åt Adriano. Jag hade använt den där försvarsmekanismen som jag lärde mig i Psykologin. Bortträngning heter den visst.
– ”Han var ändå inte bra den säsongen", hade jag troligen sagt.

Jag som Interista har gått igenom otroligt mycket, med andra fans och med hela Inter. Jag har varit med när Moratti gör helt jävla katastrofala affärer och en massa annat. Jag såg alla säsonger när Kallon och Ventola var på topp. Jag såg när Ronaldo sköt in en frispark mot Piacenza, och snygg var den. Jag var med när Corradi värvades för att bytas några dagar efter eller vad det var. Jag har blivit förbannad när Inter har förlorat. Jag har slagit någon nära mig när Inter har förlorat, t.ex. 6-0 matchen i derbyt.

Zaccheroni, Cuper, Luigi Sim.Och massa andra. Att välja att vara Interfan kan vara väldigt jobbigt. Att vara Interista kan vara det jobbigaste som finns. Men inget klår känslan när de vinner. Inget slår att du sitter till 93: e minuten och jublar minuten efter, då Recoba gjort 3-2. Inget slår att Adriano nickar in 3-2 mot Milan och Vieri.

Inter vann ligan förra året. Första gången Inter vinner ligan sen jag föddes. Alla minnen kom tillbaka. Känslan av att vara den Interistan jag var för några år sedan kom tillbaka.

För några år sedan så köpte Barcelona Ronaldinho från PSG. Jag var i skolan och sa till alla mina kompisar: "Jag hejar på Barcelona nu.” Varför? "Jo, alltså. Jag orkar inte med Inter, de vinner aldrig och man blir arg på dem hela tiden". Jag vet inte ens om det fanns streams då, men det använde jag aldrig. Men i alla fall. Dagen var måndag och jag fick vänta till helgen för att kolla på mitt "nya favoritlag". Inter råkade spela på samma dag och tid. Det gick en halvtimme av Barcamatchen, tills jag sa att jag måste kolla vad som händer med Inter. Det stod 1-1 hos de blåsvarta.
Allt medan tiden gick så zappade jag mellan kanalerna och de sista 20 minuterna hamnade endast hos Inter. Inter spelade lika, 1-1 och timmen efter att matchen var slut så satt jag vid datorn och surfade inne på inter.it och Svenskafans. Iklädd min Intertröja och min nya keps så gick jag ut, började jogga och lyssna på Scarpini i MP3:n.

Inter har nu bildat ett starkt lag som har chans att vinna alla titlar. Det hade man i och för sig tidigare också, men de flesta vet hur det gick. Många sitter säkert där hemma och läser detta och undrar: Vafan skriver han det för? Vad vill han säga med det? Helt onödigt. Men vissa Interistas kan behöva friska upp minnet om hur det var förr och sätta in sig själva. Jag tar detta som exempel: Under försäsonge så radade Inter upp usla resultat. Jag tänkte att det är helt meningslöst att sitta och leta upp kanaler som visar AZ Alkmaar vs. Inter och streams till de andra matcherna. Inter förlorade med 4-2. De förlorade med 2-1 mot Arsenal. De förlorade mot Valencia. De förlorade mot Aston Villa. Men efter varje match så sade jag att jag skulle skita i försäsongsmatcherna. Men likväl inför varje jävla match så satt man antingen vid datorn i 2 timmar och letade efter streams eller så satt man och kollade på TV 2 timmar före för att inte missa matchen. 


Här i Svenskafans så kan man ladda ner sånger till laget. Jag har kopierat några texter lite här och där och lagt de tillsammans:

Io ti Seguirò
sempre, ovunque canterò
per l'onore della maglia

Canteremo fino alla morte...TUA!
inalzando nostri color'

Nerazzurro é il colore che amiamo
Nerazzurro sei tutto per noi

a San Siro in Italia in Europa
sei la fede di noi toui ultras!

Siamo l'armata nerazzurra
e mai nessun ci fermera

Ho Inter nel mio cuore..

Per noi puoi pure vincere
e poi puoi pure perdere
tanto siamo sempre con te
e il nostro canto che dovunque sarai nell'aria sentirai
Neroblu i colori per cui cantiamo


Här har ni en svensk översättning också:  

– Jag skall följa dig alltid,
överallt skall jag sjunga för tröjans ära.

Vi sjunger till döden... eran!
andas våra färger.

Svartblått är färgen vi älskar
Svartblått - du är allt för oss

på San Siro i Italien i Europa
du är vår tro, dina ultras!

Vi är den svartblåa armén
och aldrig sviker vi er

Jag har Inter i mitt hjärta

För oss kan du vinna
och så kan du även förlora
trots mycket vara vi alltid med dig och
vår sång kommer du känna i luften var du än är. 


Forza Inter