Tre tankar om gårdagens seriefinal

Inters reduceringsmål...
Piggare har man ju sett dem, våra försvarare...

Fem spelare runt Thuram och Lautaro. Sida vid sida med Lautaro i 20-30 meter, men ändå lyckas man tappa bort markeringen på honom, trots att det enda rimliga för en forward att göra i den där situationen är att springa till exakt den ytan som Lautaro också springer, och det enda rimliga för Thuram är att sikta på den ytan.

Det är ett direkt slappt, ignorant och underkänt försvarsspel, och det är ett reduceringsmål som är så enkelt att undvika om man bara är lite mer påkopplad när man kliver ut i andra halvlek.

Detta har blivit en oklädsam trend som förhoppningsvis slutar i och med uppehållet. Det anstår inte detta Roma att ge motståndarna gratisbiljetter på det viset.

Dessutom att Lautaros bollträff är förfärlig men att den likt förbannat letar sig in gör det inte mindre svårsmält...

Återigen en bra insats, trots allt...
Även om reduceringsmålet var frustrerande att skåda, bör det inte dra ned Romas insats avsevärt. Den första halvleken var ett praktexempel på Romas höjd.

Inter-spelarna hade konstant en svettig röd tröja fastklistrad på ryggen. Det var korsdrag mellan ytterkanterna och runt det blåsvarta straffområdet var backlinjen håglös, förvirrad och underlägsen. Allt tack vare Romas grymma offensiv.

Dessutom storspelade min och många andras nya kärlek Balerdi, Svilar stod för ett par jätteräddningar och trots en stolpträff, ett missat öppet mål och ett friläge var Roma klart bättre än Inter första 45.

Två poäng förlorade...
Detta till trots känns seriefinalen som en förlust. Inte ofta har man Nerazzurri mot repen på det här sättet, och vi är ett Malen-skott i plytet på Josep Martínez från en 3-1 ledning med 20 min kvar. Klart det smärtar.

Jag hade gärna sett Roma som ensam serieledare under landslagsuppehållet, men nu ser det snarare ut som att ledningen får delas med tvillingarna Inter och Lazio. I skrivande stund leder ett piggt Frosinone mot Como med 2-0 så jag räknar naivt bort Clooneys gäng för tillfället...

Hade jag tagit detta på förhand? Ja. Hade jag tagit detta på det här sättet? Nej tack.

Nu väntar ett själsdödande landslagsuppehåll innan det ska spelas match på Sinigaglia den 11 oktober mot just Como, innan Real Madrid kommer på besök tre dagar senare.

Det ska bli oerhört kul, trots allt.