För tydlighetens skull är inte denna ranking ett tabelltips, det kommer närmare seriepremiären. Detta är en ranking av hur SHL-lagen står sig här och nu, en ögonblicksbild. Inom parantes är lagets placering på power-rankingen i juli.
14. HV71 (12)
Det tycks aldrig sluta blåsa motvind för HV. Tappet av den tilltänkta förstacentern Noah Philp följdes upp av att Niklas Hansson skadade sig, tvingas opereras och ser ut att bli borta i sex månader. Det är oerhört tunga tapp för ett HV som återigen ser ut som ett bottenlag på pappret. De har visserligen lyckats knyta till sig Mike Hardman som har helt okej meriter från AHL men det är i grund och botten en chansvärvning. Lägg till en oerhört irriterad stämning från supporterhåll och du får ett HV i rejäl gungning några veckor inför seriepremiär.
13. Timrå IK (14)
Timrå är det mest nederlagstippade laget inför SHL-säsongen och det med god anledning. På pappret är det förmodligen det sämsta laget i serien, och tabelltips och rankningar blir därefter. Det finns dock en viktig faktor som talar för Timrå: Inställningen. Utifrån intervjuer med spelare och ledare känns det som att Timrå trivs ganska bra med den här underdog-stämpeln som de får bära inför säsongen. Det tycks finnas en större harmoni i klubben och bland supportrar än i till exempel HV71 och det kan bli avgörande. Jag minns tillbaka till kvalet 2022 där Timrå ställdes mot Djurgården där Timrå kunde lägga över all press och agera mycket mer avslappnat än motståndarna. Det känns inte helt osannolikt att något liknande kan ske våren 2027…
12. IF Björklöven (13)
Björklöven har varit svåra att ignorera under sommarmånaderna. Kombinationen mellan namnkunniga värvningar och mer oprövade kort på SHL-nivå har lett till en het debatt på sociala medier om vad vi egentligen kan förvänta oss av Björklöven. Det ska dock sägas att de Löven-supportrar som har haft väldigt höga tankar om lagbygget i sociala medier ofta har sagt det lite med glimten i ögat. Själv tycker jag inte att det här lagbygget är speciellt bra ärligt talat, även om Björklöven är väldigt spetsiga framåt för att vara nykomlingar. Det är just den spetsen som gör att de undviker de två sista platserna i denna ranking.
11. Djurgårdens IF (11)
Djurgården har gjort en, efter förutsättningarna väldigt bra silly season, och tappen av Anton Frondell, Victor Eklund och Viggo Björck lär inte bli fullt så kännbara som många befarade. Med det sagt är spelare av den kalibern mer eller mindre omöjliga för vilket SHL-lag som helst att ersätta och Djurgården är inget undantag. Centerlinjen är stark med Åman och Vejdemo in, och DIF har lyckats parera tappen på backsidan hyfsat väl, även om Lucas Carlssons skadesituation ororar en aning. Mitt stora frågetecken runt Djurgården finns i stället på tränarbänken där Robert Kimby inte lyckades sätta ett vägvinnande grundspel under förra säsongen. Mycket av Djurgårdens framgångar hängde då på Magnus Hellberg i mål, och är han bara några procent mer mänsklig i år kan det bli svettigt för Kimby.
10. Malmö Redhawks (10)
Malmö satte truppen väldigt tidigt under sommaren så deras status har således inte förändrats speciellt mycket sedan den senaste rankingen. Resultaten hittills under försäsongen har varit 1-2,1-2 i sann VM 90-stil i matcher där Växjö och Kalmar har stått för motståndet. Det är såklart aldrig optimalt för självförtroendet att förlora mot lag från Hockeyallsvenskan, men resultat på försäsongen ska man aldrig ta på speciellt stort allvar. Det viktigaste för Malmö blir att få ihop ett bättre fungerande spel i fem mot fem jämfört med fjolårssäsongen, och med det spelarmaterial som de har att tillgå ska det vara en överkomlig uppgift.
9. Luleå HF (8)
Luleå är en klubb som alltid har förväntningar på sig att vara ett topplag och gå långt i slutspelet. Det är just det som jag tror kan bli något av ett hinder för dem den kommande säsongen. Dennis Hall har kommit in som ny tränare efter att Thomas ”Bulan” Berglund har haft det uppdraget i nio år, och det är inte en roll som det bara går att valsa in i, och det finns en konkret risk att Luleå kan få det tufft i början. De har dock ett intressant lag på pappret, som likt väldigt många andra bör ha som mål att vara bland de sex bästa när vi summerar grundserien.
8. Örebro HK (7)
Örebro har på pappret ett starkt lagbygge och en fin tränare i Martin Filander. Med det kommer också större förväntningar och frågan är om Örebro klarar av att axla pressen. Min spaning är att om Filip Larsson kommer upp i samma nivå som han gjorde i Leksand 2023-24 så är Örebro ett lag för topp sex, annars är de precis utanför. Sammanfattningsvis är det ett spännande lag, med mycket erfarenhet som absolut kan vara med och hota om topp sex-placeringarna, men lagen framför dem i tabellen känns lite för heta i dagsläget för att Örebro ska placeras högre upp.
7. Linköping HC (9)
Jag har varit inne på det tidigare i ”Hugo Hugger” och LHC växer verkligen på mig. Den starka defensiven byggd runt Oscar Fantenberg, Linus Hultström och Marcus Högberg har varit i rampljuset, men jag tycker att de bygger en ganska fin offensiv också, trots tappen av flera offensiva nyckelspelare. Cooper Marody och Samu Tuomaala får ses som starka sommarvärvningar med tanke på den torra marknaden, och kvar sedan förra säsongen finns Jakub Vrana som det måste gå att få ut mer av. Lägg till ett gäng spelare med förmåga att snitta ungefär 0,5 poäng per match så ser LHC:s offensiv faktiskt ganska intressant ut.
6. Färjestad BK (3)
Färjestad är ytterligare ett lag som har diskuterats i ”Hugo Hugger” och här känner jag att det är någonting som inte riktigt stämmer. Man ska som sagt aldrig ta resultat på försäsongen på speciellt stort allvar, men noll mål på två träningsmatcher där den ena var mot ett Hockeyallsvenskt lag är inte direkt ett kvitto på att allt sitter som det ska än åtminstone. Det stora frågetecknet med FBK är dock inte resultaten på försäsongen utan snarare Rickard Wallin. När han i Expressens studio i samband med matchen mot Leksand fick frågan om Cal Foote-soppan blev han snabbt väldigt defensiv. Det osar knappast harmoni och trygghet från Wallin för stunden och det väcker frågetecken för Färjestad.
5. Växjö Lakers (5)
Växjö smyger, som alltid i vassen inför säsongen, men de har också som alltid en riktigt gedigen trupp. Backsidan kan mycket väl vara seriens bästa, och framåt finns det också en bra kombination av spelare som kan producera poäng och rollspelare. Den enda invändningen som jag har är kanske att Växjö hade mått bra av ytterligare någon spetsspelare för att öka konkurrensen i toppkedjorna något. Därtill är numerären någonting som väcker en del frågetecken. Sju backar och tolv forwards är lite tunt att gå in i säsongen med, och jag förutsätter att Växjö kommer att förstärka under hösten.
4. Frölunda HC (4)
Frölunda har allt förutom en förstacenter. Backsidan konkurrerar med Växjös att vara den bästa i serien, och på forwardsplats är alla roller förutom förstacenter fyllda. Det öppnar visserligen för juniorerna Bosse Meijer och Mads Kongsbak Klyvø, men om Frölunda verkligen vill utmana om seriesegern tror jag att det behövs en beprövad toppcenter in i lagbygget. Med facit i hand skulle de gått mycket hårdare för någon av de spelarna som var lediga tidigt under våren/sommaren, typ Nils Åman, men nu kommer det behöva bli en chansning från Frölunda på den positionen. Går chansningen däremot hem, då är det en allvarlig guldkandidat.
3. Brynäs IF (6)
Statusen på Brynäs i mina, och många andras ögon har fluktuerat en hel del under sommaren. Det största som har hänt sedan den senaste power-rankingen är att Brynäs har tagit in Jaret Anderson Dolan och Julien Gauthier. Det är alltid chansningar med spelare utan rutin i svensk hockey, men min känsla är att bägge dessa kommer att kunna bidra till ett framgångsrikt Brynäs. Sedan är det ryktena om Calle Järnkrok som vägrar försvinna, och om de får in honom ser Brynäs på allvar ut som en guldkandidat, lite samma situation som Frölunda om de får träff på sin toppcenter. Det stora frågetecknet runt Brynäs är Niklas Gällstedts framtid. I den frågan måste Brynäs kommunicera vad som gäller innan säsongen drar igång.
2. Rögle BK (2)
Rögle är långt ifrån det flashigaste laget i serien, åtminstone offensivt, men bredden och kvaliteten genom alla lagdelar tillhör tveklöst toppen. Dessutom håller jag Dan Tangnes som seriens bästa tränare, och räkna med att Rögle kommer att vara en maskin som är att räkna med i varje match. Det som fortfarande gäckar RBK något är Tinus Luc Koblars framtid, finns den i Ängelholm eller Toronto? Om det är det sistnämnda behöver nog Rögle ge sig ut på jakt efter spets, och med tanke på den snustorra marknaden blir det ingen lätt uppgift. Rögle har i vilket fall som helst en ruggigt stabil trupp och seriens kanske bästa tränare.
1. Skellefteå AIK (1)
Skellefteå återfinns i toppen ännu en gång. Något tråkigt kanske, om man inte har sympatier för laget från ”Schtaan” så klart, men det är oundvikligt att sätta Skellefteå högst upp, för vilka frågetecken finns i dagsläget egentligen? Huvudtränare Daniel Hermansson visade direkt att han har vad som krävs för att leda ett topplag i SHL, och den minimala spelaromsättningen från det lag som vann SM-guld i våras säger att det borde bli en ny guldkantad säsong. Lägg till att Hardy Häman Aktell med största sannolikhet kommer att ansluta till Skellefteå senare i höst så har du en backsida som kan mäta sig, eller kanske rentav överträffar de bästa i serien. Skellefteå är starkast här och nu.
