Ni minns väl premiären i augusti 2023, 1-5 mot Newcastle. Den legendariske United-managern fick frågan om vilket lag som hade imponerat mest på honom under den första omgången och han svarade: Aston Villa. Ferguson menade att Villa hade spelat fantastisk fotboll, men åkt på några riktiga “skitmål”. Sir Alex såg något som få andra uppmärksammade och när säsongen var slut hade Villa överraskande kvalificerat sig till Champions League.

Nu ska inte jag gå så långt att jag hävdar att Villa spelade “fantastisk fotboll” mot Brighton. Alls icke. Det gjordes simpla och ödesdigra misstag, men vi vet alla att säsongen inte avgörs i omgång 1. Jag tror alltså inte att Brighton, Brentford och Hull kommer att spela sig in i Champions League och jag tror lika lite att Villa, Man United och Spurs kommer att sluta i bottenskiktet. Därför kan det vara värt att hitta de små guldkornen som kan varsla om vad som komma skall.

Villa började matchen mycket positivt. Trots hög spelaromsättning kunde man se att grunden i spelet finns där. Kyla med bollen och snabba omställningar framåt. Det hade kunnat fortsätta så.

Men… I den åttonde minuten vände matchen totalt. Ian Maatsens långa inkast hemåt (ja, förmodligen helt i linje med hur Emery ville att han skulle göra) satte Pau Torres i en något pressad situation. Dock inte värre än att spanjoren skulle ha kunnat spela sig ur den samma. Istället slog han en obegriplig boll in i mitten, där ingen lagkamrat överhuvudtaget befann sig. Följden blev det ett dråpligt 1-0-mål för hemmalaget. Maxim De Cuyper tackade och tog emot, men drog bollen i stolpen. Anstormande Victor Nilsson Lindelöf kunde inte undvika att fösa returen i eget mål.

2-0 kom tio minuter senare och än en gång var Pau Torres inte på sitt bästa och bjöd på ett inspel som de Cuyper kunde sätta.

Därefter upplevde Jack Hinshelwood sin fotbollskarriärs främsta minut när han fick äran att göra så väl 3-0 som 4-0. Det tredje målet signalerade en smula hönsgård i Villa-försvaret medan det fjärde - enligt mig - mycket väl skulle ha kunnat förhindras genom en frispark för Villa. Nyförvärvet João Gomes blev av med bollen i straffområdet, men nog var det en smäll på foten som möjliggjorde den bollerövringen. Det tyckte dock varken Peter Bankes eller VAR-rummet.

Gomes blev än olyckligare i den 40:e minuten när han fick syna det röda kortet. Med ett gult kort sedan tidigare (för att ha viftat för gult kort i tomma luften) satte han en stämpling i magen på sin motståndare när han blev omkullknuffad. Synnerligen omoget och osmart och läge att döma ut vår nye mittfältare för all evighet tycker säkert en del supportrar. Men det vi såg var en spelare som var övertaggad, och som visade bra intentioner tidigt i matchen. Jag är helt säker på att vi kommer att få se det bästa av honom framöver - efter ett rejält utvecklingssamtal med senõr Emery.

Matchen dog efter 4-0 och det röda kortet, men det skulle också ha kunnat bli ett rejält ras. Istället var det ett Villa som bet ihop och spelade för sin heder. Pau Torres såg efter sina tidiga fadäser ut som att han faktiskt började sin tävlingssäsong med några bitiga ingripanden i straffområdet.

Marco Bizot kan inte lastas för något av målen och var precis så stabil som behövs för att han ska kunna utmana Zion Suzuki (och Emi Martinez?) om målvaktsplatsen.

Framåt slutade aldrig Maatsen, Emi Buendia (för dagen nödforward) och George Hemmings att springa. Oförtrutet, men med outrättat värv. Är Hemmings månne den nye Morgan Rogers? Emery verkar ha fått ett helgjutet förtroende för ynglingen och nu fick han åter samtliga minuter på planen, precis som mot PSG.

Sammanfattningsvis: Villa-spelarna la sig inte ner och dog, trots det hopplösa läget. Det tar vi med oss. Vi tar också med oss att från plats 20 finns det bara en väg, vet ni.

Nästa uppgift i Premier League blir lite lättare, Arsenal hemma, måndagsmatch om åtta dagar. Ska vi gissa att truppen har vässats tills dess?