Aston Villas startelva var Suzuki, Cash, Lindelof, Mings, Wan-Bassaka, Kamara, Gomes, Manzambi, Buendia, Alysson, Jackson - och den enda stora överraskningen var snarare att Alysson fick starta och McGinn på bänken. Gomes, gick som väntat in i startelvan, och med vänsterbacksituationen fick AWB fortsätta på vänstern.
När elvan släpptes var jag nervös - Emery valde att rotera. Frågan är om det är ett för våghalsigt drag kände jag?
Men Emery vet vad han gör - trust the process som man säger. Alysson var lite för het, men bra att han får speltid och speciellt kan fungera som en avlastning. Synd för kortet, som gjorde att han tyvärr riskerade att bli en belastning, men med lite mer starter och självförtroende så kommer även lugnet finnas där.
Trots att elvan var lite roterad och truppen drabbad av många skador stod laget upp bra. Men nåväl jag ska inte överdriva skadesituationen, men tyvärr när AWB skadade sig i 77 minuten med en hamstringskada så känns det "inte igen..." När både ordinarie och vikarierande vänsterback är skadade då blinkar varningsklockorna igen. Mings fick steppa in, men Emery kom med glädjande nyheter efter matchen att Maatsen är på gång tillbaka efter sin skada.
Newcastle var farliga, det var en jämn match och de fick några halvfarliga lägen. Tyvärr var de även farliga på plan och det är ett under att Jackson har benet kvar. "He nearly broke my leg" sa Jackson i en intervju med Sky Sports efter matchen. Och visst, fotboll är en kontaktsport men hade Jackson varit en millisekund långsammare i reaktionen hade benet säkert gått av. Jag tänker på Son och Gomes och liknande skräckskador.
Jag var rädd med så mycket transfers innan säsongen att det skulle ta tid att kunna relatera till spelarna, att kunna känna igen laget. För visst, man håller på ett lag genom vått och torrt, men att kunna relatera och hitta favoritspelare är en del av det. Och det är nya namn, det är spelare från ligor jag personligen inte följer, men på otroligt kort tid känner jag det här är Villa. Jag sitter och fundera på vilket namn jag ska ha tryckt på ryggen (och hoppas att jag inte jinxar såklart), men jag kan inte välja. Manzambi, han kan ju inte sluta göra mål! Jackson, han lyckas hela tiden få möjlighet och hitta luckor, sen ibland oturlig träff eller skottet inte lyckas placera sig, men alltså vilken anfallare vi har hittat!
Jag är generellt inte intresserad av målvaktströjor, men hade gärna beställt en Suzukitröja. Mbaye fick några minuter och visade kreativitet. Sen såklart "klassikerna" som McGinn eller Cash. Jag kan verkligen inte välja. Det är otroliga spelare och jag känner en så stark passion för dem, även spelare som jag inte visste om för några månader sen. Och det är här jag tycker Emery och Co har lyckats. De har lyckats hitta spelare som passar in så otroligt bra att det är ett helt lag med fantastiska individer.
Jag har tidigare beskrivit min kärlek till Konsa, och hur den uppstod genom ett Sky Sports-klipp. I morse vaknade jag och såg ett annat klipp, en intervju med Manzambi och Jackson. Såklart är de glada för det blev en vinst, men jag ser något mer. Manzambi berättar att han är glad att han gjorde mål, men hoppas att nästa gång de båda (han och Jackson) gör mål. Oerhört osjälviskt uttalande och visar vilka spelare vi har hittat. Intervjuaren frågar Manzambi vad som gjorde att han valde Villa, och jag måste säga att frågan inte var formulerad på ett supertydligt sätt, så Jackson direkt började översätta frågan och Manzambi svarade med ett leende att Aston villa är ett stort lag och nämner Emery som orsak.
Även Jackson log när intervjuaren frågade om Emery, och Jackson berättade om hur glad han är att ha Emery som tränare igen.
Och så glad jag är att Emery och Villa har en sån dragkraft. Man måste ju såklart även nämna Suzuki. Suzuki är en av de yngsta målvakterna i Premier League. Han, Trafford i Leeds, Verbruggen i Brighton, är alla 24 (2002-or) och Kinsky i Tottenham är yngst med 23 år (2003:a). Vilken av dessa skulle du vilja ha i mål?
Ja visst, man är lite partisk men när man listar dessa namn, viktigt att poängtera att Verbruggen har varit startmålvakt i fyra säsonger, Trafford har visserligen inte varit startmålvakt så länge, men varit med i "gamet" länge. Suzuki har alltså spelat 9 matcher för Villa och det känns redan att han är "the real deal". Vilken fysiskt bjässe vi har lyckats hitta. Det känns, utan att låta som jag har för stor hybris, att vi har en av Premier Leagues bästa målvakter. Vi lyckas inte bara hitta en ersättare till en väldigt viktig position, men dessutom hitta någon som är ännu bättre än Martinez. Suzuki fick på Sofascore en av matchens högsta betyg i Villas elva.
Vet ni vem som fick näst högst betyg? (Manzambi fick 8/10, men målgörare får ju ofta lite mer - men Manzambi var ju fantastisk såklart!)
Jo det är vår egna Vigge.
The Athletic har en hel artikel om Victor om matchen och kallar honom "one of Emery's best signings". MOMS gav honom 8/10, samma poäng som Manzambi. GiveMeSport beskriver honom "Lindelof is undoubtedly one of Villa's most underrated players. The loss of Ezri Konsa to Arsenal would have scared many Villa supporters, but Lindelof is starting to show that he can be a reliable figure at the heart of their defence.". Även OneFootball har en artikel om matchen med rubriken "Aston Villa player ratings as Victor Lindelof imperious in Newcastle win". Hyllad till skyarna och välförtjänt. Det ryktas även att Villa kikar på kontraktsförlängning, men visst bör det vara självklart?
Lindelöf har varit en av Villas mest stabila spelare sen han kom till oss. Han är dessutom flexibel och kan passa både back och som DM. Ett alternativ som är oerhört viktigt att ha. Visst så signerades han som ett bra backup-alternativ, men han har snarare istället visat att han har kvaliteterna för att vara startspelare. Sen i sig, är det inte så farligt heller att ha många bra alternativ defensivt, skador, rotering och utan att bli behöva bli märkt med "backup" är Lindelöf istället en viktig pjäs i Emerys planer. Även Goretzka fick några minuter, och visade att han är ett bra alternativ för Emery att byta in. Han ser också, riktigt stabil och "läskig" ut att möta. Det kändes som ca 20 minuter är en bra start för att få upp matchformen och få en smak av Premier League.
Det blev bara ett mål, men vad gör det när matchen också visade något mer. Den visade att vi är på gång. Jag vågar även sticka ut hakan och säga, denna trupp har möjlighet att bli något väldigt väldigt speciellt. Det är ju tråkigt såklart att Onana är borta i stort sett hela säsongen, men något spännande is cooking..
