Stian Gregersen (2) Knappt två veckor i klubben, spelat två matcher och har redan två placeringar på listan. Utan att veta känner jag mig rätt säker på att det måste vara ett rekord. Ja, man ska vara försiktig med att för tidigt höja ett nyförvärv till skyarna. Men här handlar det inte om att spelaren gjort några snygga dribblingar eller gjort mål i sin debut. Det handlar om hela sättet att vara och agera. I TV-sändningen kallade dom det “mittbacks-aura”, jag skulle även vilja säga “lagkaptens-aura” (utan att för den sakens skull säga att vi ska byta lagkapten). Förutom att leda genom sitt spel sprider Gregersen ett lugn och en trygghet, inte bara i backlinjen utan även till fler delar av, vilket är precis vad vi saknat. Andra spelare presterar bättre tack vare detta.
Krigaren Djuric passar in (NY) Ett exempel på någon som genast blivit bättre på plan med Gregersen bredvid sig är definitivt Djuric. Backlinjen och alla i den har under den tyngre perioden fått ta emot väldigt mycket kritik. I vissa fall kan jag känna att den varit orättvis. För Djuric har inte varit en totalt annorlunda eller sämre spelare under den här perioden. Men han har inte varit i rätt sällskap. Han är krigare, men inte en som ska styra en backlinje. Det var inte Colin Rösler heller och ganska givet inte Malte Frejd Pålsson. Med en ledargestalt bredvid sig blir Djuric tjurrusningar och satsningar plötsligt inte lika riskabla längre. De egenskaper som jag tror många gillade hos honom när han kom till oss kommer till sin rätt. Visst finns det saker att slippa på ännu, men det finns det det tid att göra.
Den ljusnande framtid (NY) Att gå in på sociala medier och läsa inlägg från supportrar är plötsligt en ny (ok, nygammal) värld. Domedagsprofetiorna har försvunnit och det börjar spira inte bara hopp utan också en tro på att det här kan bli bra. Vi har fått in nyförvärv som gått rakt in i matchtruppen, inte bara Gregersen utan nu även Lahdo. Jag släpper inte heller hoppet om att snart få se Kamanzi i spel. Till nästa säsong har vi, om allt går som det ska, inte bara Ponne tillbaks utan även Oscar Sjöstrand, som jag emellanåt glömmer bort men som såg ut att vara på väg mot något bra innan skadan. Detta kan förhoppningsvis också ta bort en del tyngd från våra ungdomars axlar. Visst ska de spela, visst ska de ta ansvar. Men att spelare som är 18-20 år ska gå in och vända en tung trend eller bära ett lag är inte rimligt. Kan dom få släppa det och istället få växa i sitt eget spel kan det bli riktigt bra.
Efterlängtad läktarkänsla (NY) Det har länge varit rätt tungt på läktaren. Stadion, som ska vara vår borg har istället blivit ett osäkert bygge med svag struktur. Tålamod är svårt när det också är så mycket passion och adrenalin inblandat. Den traditionella kaxigheten som finns inbyggd i många MFF:are har plötsligt inte varit befogad överhuvudtaget. Det har varit gnälligt, det har buats, det har sjungits allt mindre. “Varför ska jag göra mitt på läktaren om dom inte gör sitt jobb på planen”. Även här kändes det som att det började vända i matchen mot AIK. I topparna var trycket riktigt bra. Men framför allt så kom det glimtar av den där symbiosen mellan laget och läktaren som kan vara så viktig. De presterar, vi ökar, vilket får dem att ge ännu lite till osv. Men allra finast var det nog efter slutsignalen. Självklart var det en besvikelse att inte få med sig trepoängaren, och en del spelare såg i princip lika besvikna och deppiga ut som efter Djurgårdsmatchen. Då blev de utbuade av delar av ståplats, nu fick de istället ta emot kärlek och stöd från läktaren. Jag inbillar mig att det kan ge effekt redan i nästa match. Och så ett lite mer personligt tillägg. Väldigt efterlängtat var också att vår vän Annika, som jag skrivit om här tidigare, var tillbaks hos oss på ståplats. Det var det absolut finaste av allt.
Från digtalt till analogt (NY) Många ondgjorde sig, och gjorde sig lustiga, över Rydströms intensiva användande av ipad under matcher. Hos dem bör Gaute ha gjort sig populär nu. För visst var det en gammal hederlig taktiktavla i form av en liten whiteboard som Gaute hade framme och guidade spelare med inför byten? Om jag såg rätt så glädjer det denna tant och får mig att känna mig något mindre uråldrig.
Hipp hurra till en hjälte (NY) Igår fyllde han 40 år ung, vår målvaktsgigant under så många år och en stor personlig favorit. Ja, jag pratar självklart om Johan Dahlin. Mannen med 7 SM-guld, 2 cup-guld och snusprillor som även de är av mästarklass. En vinnarskalle av rang som kan vara ett åskmoln efter en förlust men som också är så otroligt trevlig och ödmjuk. Hos min nu 15-årige son har han varit den störste under många år. Tröjan han fick av Johan på en träning 2019 hänger fortfarande på väggen, och vi får alltid en pratstund när vi är och tittar på träning. Jag hoppas han firades igår, med både gifflar och snus!
Det tar lite emot att leta offside när man bär på en övervägande positiv känsla. Mycket på den negativa sidan har vi redan ventilerat, som tidigare truppbygge, ekonomi mm har vi redan ventilerat tillräckligt. Så det jag kommer att nämna nu kanske man kan försöka se som en vänlig uppmaning, eller tips istället för gnäll eller negativ kommentar. Det handlar om flaggor. Och nej, jag står inte och vrålar ner med flaggan. Jag är på ståplats så då köper jag givetvis att få sikten skymd av flaggor emellanåt. Jag har själv haft med både flagga och tvåpinn ibland genom åren. Och jag tycker att många av flaggorna på vår läktare är såå vackra. Men: En pyttesmula flaggningsdisciplin hade man kanske kunnat få önska? Förr fanns det, såvitt jag vet, lite oskrivna regler kring hur och när man flaggar. Nu är det mer eller mindre konstant och på vissa delar av stå är hela målområdet i skymd sikt hela matchen. Men framför allt: Om du har en viftflagga: Snälla, vifta med den! I de senaste matcherna har en hyfsat stor flagga hållits helt stilla så snart det blir spänning kring målet. Vilket gör att vi är en jädra massa folk som inte ser ett dugg. Med en flagga som viftas med ser man då och då vilket är helt ok. Och ja, självklart vill man helst be personen i fråga. Men det är ju liksom inte helt enkelt att ta sig fram ett gäng rader och en bra bit i sidled under match. Med det sagt - mera flaggor åt folket och upp med flaggorna - men håll dem gärna i rörelse.
