Varför sänka förväntningarna alls?
Har man inte all rätt i världen att tycka och tänka vad man vill om något man lägger ändlösa timmar på genom matcher, sociala medier och samtal med likasinnade? Jo, självklart har man det. Jag föreslår bara att genom att försöka se saker ur lite andra synvinklar så kan det finnas mer att hämta i supporterskapet.
Det är inte alltid kul att ägna sitt liv åt ett fotbollslag, så är det bara. Det kan inte alltid vara frid och fröjd och alla matcher kan inte vinnas, ibland måste det kännas tufft för att extasen ska kunna nå sina höjder i bra tider. Nu har det känts tufft länge men det gäller att inte tappa huvudet, vi måste ställa om förväntningarna och acceptera det bittra faktum att klubben är i en återbyggnadsfas. Det jag försöker säga är att förväntningarna ofta leder till en negativitet inför truppen, tränare och ledningen - en negativitet som gärna sprider sig i resten av livet och bland resten av supportrarna. Det är inte fel att vara kritisk, det är halva poängen med att följa ett fotbollslag, utan problemet är snarare när negativiteten blir utgångspunkten.
Man kan se exempel på detta under sommarens transferfönster. Sedan Baleba blev klar så tycker jag mig förvisso höra lite positivare toner eka ute bland fanforumen men det är långt ifrån alla som är nöjda. Man anser att profilerna som värvats inte håller måttet, man gapar efter spelare i kalibern av en Elliot Anderson eller en Sandro Tonali - spelare som har gått för en bra bit över miljarden. Vi agerar inte som Manchester City eller Arsenal på transfermarknaden, inte längre i alla fall och det tror jag är bra.
Om man bortser från huruvida man tycker att sommarens fönster varit bra eller inte och blickar mot hur de senaste tio åren sett ut så finns det ett mönster som gång på gång upprepas. Manchester United värvar spelare till överpris och i de flesta fall floppar spelarna i fråga och lämnar klubben för en betydligt lägre summa. Dåliga affärer helt enkelt, något som vi supportrar snappat upp och kritiserat ledningen för. Men, när ledningen då tänker om och i alla fall försöker sikta in sig på kanske inte lika stjärnglansiga spelare för lägre summor, så påpekas det att man inte investerar tillräckligt eller inte har klubbens bästa i sitt intresse. Ni ser kanske vad jag försöker komma åt, det finns en dubbelbestraffning i kritiken som jag tror bottnar i en allmän negativitet gentemot beslutsfattningen i klubben.
Smart eller nöjer man sig med det man får?
Med allt detta sagt så vill jag inte ge ledningen allt för mycket credd, faktumet är att för mycket pengar tas ut från klubben istället för att återinvesteras och det är inte rätt. Men jag tror att lägre transfersummor medför inte bara rent ekonomiska fördelar utan också mindre press och förväntningar, samt i regel spelare med mindre ego. Jag tror att det läggs godare förutsättningar för att bygga på lång sikt i att inte överspendera på transfersummor och löner.
Det är på den fronten jag tycker att Manchester United agerar smart i sommarens fönster, vi låter oss inte bli föremål för spelare som huvudsakligen kommer för pengarna. Kollar man på Tottenhams Sandro Tonali som ryktades till United i sommar så vågar åtminstone jag spekulera i att han lockades mycket av pengarna i norra London, varför annars väljer man bort Champions League och Englands största fotbollsklubb? Just i det fallet tror jag att vi kom undan, dels ekonomiskt men kanske framför allt för att hans passion inte låg i Manchester United. Spelare som är mindre etablerade är i regel hungrigare och sliter för att bevisa sig, går man för 100 miljoner så är man redan erkänd som en toppspelare och har inget att bevisa, eller hur? Min förhoppning är att vi har hittat spelare som är villiga att kriga både för sin plats och för klubben, kanske framför allt Baleba och Santos som ännu är relativt tidigt i sina karriärer.
Om man fortsatt anser att anledningen till att inga superstjärnor värvats är ledningens snålhet så vill jag mena att det istället finns en diskrepans mellan Uniteds historiska roll som storklubb och den nutida rollen. Trubbigt uttryckt så tror jag inte att Manchester United lockar spelare på samma sätt som förr och kanske att ett problem under de senaste åren har varit att man försökt locka med pengarna istället för bara faktumet att man är Manchester United. Något som lett till en lång rad av spelare som kostat mycket och som inte uträttat något särskilt för klubben. Jag hoppas och tror att den trenden är bakom oss, att värvningarna är mer hållbara och med tiden kommer visa sig mer framgångsrika.
Vi behöver inte känna oss alltför nedslagna av att inte attrahera spelare på samma sätt, kanske är det just precis det klubben behöver. Det är ett perfekt tillfälle och en möjlighet att bygga ett lag med spelare som vill vara här och som växer in i sin bästa form i United, ja det är synd att vi fallit av men nu är rebuilden på gång.
Negativitetens hot
För höga förväntningar leder till besvikelse och negativitet, det har jag hamrat in nu, men varför är det ett problem? Bör inte ledningen för världens största fotbollsklubb klara av lite kritik? Borde inte spelare och tränare som tjänar multum klara av pressen att prestera? Jo, visst är det så. I teorin håller jag helt med om idén att man som supporter för Manchester United kan kräva mycket av sin klubb, men i praktiken tycker jag ibland att det blir kritik för kritikens skull. När saker går emot en och matcher förloras så letar man efter förklaringar, men efter att ha blivit besvikna i så många år så har man närmare till de negativa känslorna och svaren. Man har helt enkelt inget förtroende för klubben.
Negativiteten är förståelig men inte nyttig bara för det. Delvis så förbittrar det klimatet bland supportrar, det blir polariserat och irriterat och det uppviglar till missnöje mot hur klubben sköts. Inte minst går det att se när det kommer till frågan angående tränare. Jag har som grundinställning att varje tränare förtjänar tid, i min värld är väl det åtminstone två hela säsonger - något som inte många av de senaste tränarna har fått. Deras tid i klubben avslutas nästan alltid med dåliga resultat, ett omklädningsrum som inte tror på projektet och fans som är i upprorstillstånd.
Naturligtvis ligger den yttersta påverkan i resultatet men samtidigt tror jag att ledningen lyssnar noggrant på vad supportrarna anser om situationen. Hade fansen varit nöjda med en femte plats så hade nog tränare fått möjligheten att stanna längre. Dessa krav från fansen är absolut bra i den mån att spelare och klubben tvingas till att alltid sträva efter storhet för att hålla fansen nöjda, men samtidigt så bidrar den krävande supporterskaran till en nervösare och impulsivare beslutsfattning i klubben. Tränare sparkas mitt i säsongen och ges i min mening inte chansen fullt ut, framförallt som vi kunde se med Amorim som jag trots allt tycker borde ha fått mer tid.
Risken, som jag bedömer den, är att Manchester United hämmas av sina höga krav och förväntningar. Man siktar mot toppen utan att ha tålamod för att ta alla steg på vägen, istället för att låta saker ta sin tid med taktik och tränare, så börjar man om på ny kula med nya tränare och nya värvningar. På så vis har de senaste åren i mångt och mycket varit två steg fram och två steg bak, det ser bra ut ett tag, sen en motgång, fansen blir upprörda och ledningen agerar hastigt. För att sen återgå till exakt samma händelseförlopp. Kommer vi inte ur denna eviga rundgång av negativitet så tror jag att vi får vänta väldigt länge på nästa stora framgång.
What to do?
När det kommer till min inställning till Manchester United så försöker jag att allt som oftast välja glädjen, att inte hoppa på några åsiktståg bara för att saker ser tufft ut och att inte hoppas på för mycket. Det kan låta lite deppigt men logiken är simpel: förväntar man sig stordåd så kommer glädjen i de små framgångarna att förtas. Alltså sänker jag mina förväntningar.
Jag älskar Manchester United och vill precis som alla andra att klubben ska återgå till sina fornstora dar men på vägen dit behöver vi vara tålmodiga och optimistiska. Jag tror att allt kommer att bli både bättre och mer njutbart om man kan bygga ett positivare klimat omkring United, där åsikter inte skapas i affekt. Således behöver inte en motgång kännas som en undergång och vi som fans kanske kan enas mer och slipper stångas kring varenda liten fråga kring klubben. Ja, vi kanske är i behov av lite förstärkning på ytterbackspositionen, kanske kommer en värvning, kanske inte. Det blir vad det blir. Kanske funkar det utan förstärkning, kanske inte. Det kommer att visa sig. Jag tror, likt med alla frågetecken kring klubben, att det inte ger något att brusa upp innan faktumet.
I all denna idealism så är jag högst medveten om att saker inte alltid sköts på rätt sätt och att klubben inte är på sin bästa plats och det är ett problem. Vi förtjänar investeringar från ägarna i värvningar och att satsningen för att åter nå toppen tas på allvar. Men ack, vi vill ju kunna njuta av United och då måste man kunna uppskatta de små vinsterna och tillika inte förvänta sig ett Saudi-aktigt spenderande. I skrivande stund arbetar jag hårt med att inte låta förväntningarna flyga iväg efter uppvisningen i hemmapremiären. Jag ser till att leda med exempel och föreställer mig United på en fjortondeplats efter 38 omgångar, tänk så mycket utrymme man lämnar för att bli positivt överraskad.
Vad tycker ni? Bör man kräva mer av ägarna? Är sommarens värvningar tillräckliga? Kommentera gärna era tankar!
GGMU
