“Elva små Villa-krigare spelade Europa League-final. En ville förverkliga sin barndomsdröm och så var de bara tio.

Tio små Villa-krigare såg fram emot den nya säsongen. En ville leka med sin kompis och så var de bara nio.

Nio små Villa-krigare började spela träningsmatcher. En ville hem till Frankrike och så var de bara åtta.

Åtta små Villa-krigare väntade på säsongspremiären. En blev lockad av ligamästarna och så var de bara sju.”

Ja, det är inte helt långsökt att travestera Agatha Christies klassiker när man tänker på Villas framgångsrika startelva mot Freiburg i cupfinalen och beskådar spelarflykten under sommaren. Fyra startspelare är borta och än vet vi inte om Emiliano Martinez och/eller Ollie Watkins följer efter.

Ett helt gäng nyckelspelare är borta. Ska vi vara oroliga? Ja, kanske det, men Unai Emery håller masken och låter entusiastisk. Han konstaterade under veckans medieträff att saker och ting ändras, spelare kommer och går, men det är supportrarna som finns kvar. Så sant, vi har livstidskontrakt! Det är vi som är klubben.

Kanske kan man jämföra Emery med den legendariske detektiven Hercule Poirot, som visserligen inte figurerar i ovan nämnda deckare, men väl i många andra Christie-klassiker. Båda är excentriska, besatta av sin uppgift och genialiska. Låt oss hoppas att vår spanske matador hittar lösningen på gåtan för “det nya Villa”.

Med Youri Tielemans, Morgan Rogers, Lucas Digne och Ezri Konsa borta måste andra kliva fram. Kvar finns dock härföraren John McGinn. Min känsla är allt tydligare att skotten kommer att gå in i historieböckerna som en av verkligt legendariska Villa-spelarna. Även McGinn har skickat signaler till oss fans att vi ska hålla modet uppe, trots spelarförlusterna.

Med försäljningar kommer också pengar in och nya spelare i omklädningsrummet. Problemet inför säsongsstarten är att flera av dessa inte är tillgängliga till premiärmatchen. Johan Manzambi är skadad sedan VM medan Joao Gomes, Brian Madjo, vår nye favorit i form av 17-årige bjässe, samt Alejandro Garnacho dras med skador sedan försäsongsmatcherna. Därtill är Tammy Abraham skadad, liksom - sedan tidigare - Amadou Onana. Nya ytterbackarna Matteo Ruggeri och Aaron Wan-Bissaka bör däremot vara tillgängliga.

Kanske går ett av försäsongens utropstecken - unge George Hemmings - in i startelvan. Där kan också nye målisen Zion Suzuki finnas med, om han bedöms vara nog inspelad. Annars blir det troligen Marco Bizot, för inte kan väl Emiliano Martinez dyka in direkt från semestern, med en efterhängsen fingerskada och omgiven av transferrykten som han är - igen..?

Och hur blir det med Ollie Watkins? Inga träningsmatcher och även han med en massa övergångssurr runt sig. Saudiarabiens oljepengar lockar uppenbarligen och Emery medger att Ollie är ett problem, även om förhoppningen är att han blir kvar.

Och som grädde på moset, det senaste nya namnet i karusellen, troliga värvningen Bayern Münchens “box-to-box”-mittfältare Leon Goretzka. Han sägs vara riktigt sugen på Villa-projektet efter ett direktsamtal med Emery. Free agent är han också, vilket Villa brukar vara duktiga på att utnyttja sig av.

31-årige Goretzka kan bli ett värdefullt tillskott av rutin i en trupp som har genomgått en rejäl föryngring.

Så, vad är summan av kardemumman? Blir det succé eller flopp? Är vi redo för säsongsstart? Kommer den här nybyggda truppen att klara liga, cup och Champions League?

Well, allt är inte logiskt. Förra sommaren hade vi en lugn transferperiod och gick in i den nya säsongen med ett väl intrimmat gäng och vi vet hur det började. Fem matcher utan en enda seger!

Nu är det många nya namn att bekanta sig med och förmodligen ytterligare något innan transferfönstret stänger.

För hemmalaget Brighton & Hove Albion har det också varit en sommar med en hel del spelare in och ut. Inte helt lätt att avgöra var man har de båda lagen därmed.

Ganska säkert är i alla fall att det inte bara återstår en till slut - utan att Villa har elva spelare på planen i varenda match den här säsongen. Ett spännande gäng dessutom, under ledning av den smartaste av dem alla, vår egen Poirot. Än är det inte dags för ridå…