Mikel Arteta har haft en stolt tradition av att vilja ha en erfaren, ärrad och stryktålig central mittfältare i truppen sedan han återvände till Arsenal. Någon som gör jobbet som sällan syns. Både på och utanför planen. Initialt var det den solige egyptiern Mohamed Elneny som axlade ansvaret. Sedermera passades facklan över till den brasilianska italienaren Jorginho. Men under förra sommaren, när Jorginho lämnade norra Londons bistra regnblåst för Rio de Janeiro stränder, föll valet på Christian Nørgaard. Dansk dynamit skulle ersätta sydamerikansk finess.
Det skulle dock visa sig bli en synnerligen kort sejour i periferin för Nørgaard. Efter blott en säsong med sparsamt med speltid går flyttlasset till Liverpools blåa kvarter. Arsenal blev kanske aldrig riktigt den drömövergång som han hade hoppats på. Men Nørgaard lämnar likafullt som engelsk mästare. Arteta har vid upprepade tillfällen hyllat hans professionalitet och karaktär. Talat om Nørgaards roll i gruppen. Om hans värde för truppen. Gott så, eller hur? Jobbet gjordes. Ansvaret axlades. Och facklan i rödvitt passas nu vidare. Christian Nørgaard. Han kom. Han såg mest på. Men han segrade.
Tack som fan!
