Nelson föddes i Elephant and Castle i Londons södra utkanter och anslöt till Arsenals akademi som nioåring. I Hale End skulle han komma att utmärka sig och redan som sjuttonåring fick han debutera under Arsène Wenger när Arsenal besegrade Chelsea i Community Shield i augusti 2017. Det här innebär i förlängningen att Nelson var den sista kvarvarande spelaren i truppen som spelade under professorns regim.
Det blev tillslut 16 framträdanden under debutsäsongen för Nelson. Under den efterföljande säsongen lånades han ut till Hoffenheim. Det blev under säsongen i Tyskland 7 mål i Bundesliga och viktig erfarenhet i ryggsäcken för den då artonårige Reiss. Under de kommande två säsongerna under Unaí Emery och Mikel Arteta blev Nelson kvar i norra London. Trots sparsamt med speltid var han en del av det lag som vann FA-cupen sommaren 2020 under Artetas debutsäsong.
Sommaren därefter lånades Nelson ånyo ut. Den här gången till Feyenoord. I Rotterdam fick Nelson stort förtroende och han var central part när laget tog sig hela vägen till final i Conference League under våren 2022. Den nästkommande säsongen var Nelson tillbaka i Arsenal och spelade sporadiskt när Artetas lag tog steget ifrån slaget om Europaplatserna till titelutmanare. Nelson gjorde dock ett oförglömligt avtryck under våren. Hans vänstervolley djupt in på tilläggstid som avgjorde hemmamötet mot Bournemouth är redan en modern rödvit klassiker.
Det där målet skulle dock komma att bli det sista riktigt minnesvärda ögonblicket för Reiss i moderklubben. Nya sejourer på lån följde därefter. Först till Fulham och sedan till Brentford. Det skulle dock inte bli någon succé i någon av Londonklubbarna. Näst på tur stod West Ham och väntade. Det har varit förhandlingar mellan klubbarna under sommaren, men utan att någon överenskommelse kunde nås. Nu väljer i stället Arsenal och Nelson att bryta kontraktet som skulle ha gått ut nästa sommar i förtid. Det blev till slut 90 framträdanden och 8 mål under åren i Arsenal. Vi, såväl som han, hade såklart hoppats på mycket mer. Det är alltid tungt att släppa taget om en trotjänare. I synnerhet en ifrån de egna leden. Tiden är dock sedan länge inne för att säga farväl. Men vi kommer alltid att ha Bompan hemma, eller hur?
Tack som fan Reiss,
Och lycka till framöver!
