Drakten lyfter i motvind

"Det är en stryktålig, motståndskraftig jävla bjässe till klubb ni har."

Så lät det från Erik Nivå efter att AIK blev svenska mästare 2018. AIK kom till derbyt som enorm underdog. Med skador på nyckelspelare och ett försvarsspel på senaste tiden som borde fått Bajen att dregla. Ingen trodde på AIK. Frågan handlade nästan om hur många bollar de grönvita skulle vinna med.

Det blev någonting helt annat. Bajen var bleka, AIK satt ihop. Och det räckte hela vägen till tre poäng.

Rätt spelare klev fram

AIK gjorde i mångt och mycket en bra första halvlek, även om Bajen var det något mer spelförande laget. Därför kändes 1-0-målet som en extra tung kalldusch att åka på redan ett par minuter in i andra halvlek.

Om kallduschen var extra tung så blir vändningen extra imponerande. Kevin Filling är ingen Zadok Yohanna. Men han gör det Zadok Yohanna har gjort när han slår sin gubbe och skickar in ett inspel där gubben i lådan Johan Hove dyker upp (såklart). Som han ska göra.

I den 84:e minuten gör sedan Bersant Celina det man önskar han gjorde oftare. Avgör matcher som står och väger. Precis det en spelare med nummer 10 på ryggen ska göra.

Pappa Sotirios Papagiannopoulos

Vi vet om det, men det tåls att upprepas. Vilken derbyspelare han är, Sotte. Trots en vår med skadebekymmer och lite speltid kliver han in och är den generalen vi behövde där bak idag. Idag kände man igen Sotte, och det var så vackert att se. Han vinner dueller, han gestikulerar, han dirigerar, han pushar. Det kommer aldrig gå att underskatta vikten av den här typen av karaktärer och spelare i ett Stockholmsderby. Så enkelt är det.

Läktarinsatsen

Det började med ett läckert tifo i synk till ramsan "födda till gnagare". Sedan var det en uppvisning från den svartgula kortsidan. Nog märktes det på hemmapubliken på 3 Arena att det var ett något avslaget hemmalag, för det var inte få gånger som perioderna när AIK-klacken kunde överrösta de grönvita. Och visst är det något extra när Söderfamily-ramsan körs just mot Bajen borta. Det är som att man kan känna hur den faktiskt svider.

Även Sixten Gustafsson ska ha beröm för läktarinsatsen.

En seger klubben behövde 2.0

Efter segern mot Häcken i Svenska Cupen skrev jag att det var en viktoria och prestation som hela klubben behövde. Det är verkligen exakt samma känsla efter den här derbysegern. En förlust idag och vi hade varit indragna i skiten. Nu fick inte bara andrum i tabellen och arbetsro i vardagen. Vi fick dessutom derbyseger-känslorna på det. Man brukar ofta slänga sig med ordet "blytung" när man ska bedöma poängens betydelse. Men idag var faktiskt tre blytunga poäng. På flera olika sätt.

Matchens tre AIK:are:

Sotirios Papagiannopoulos
Jag har redan motiverat Sotte tidigare i texten. Gigant idag, även om det bara blev 70 minuter.

Yannick Geiger
Finns ett gäng spelare som förtjänar beröm såklart. Men jag vill lyfta 18-årige Geiger idag. Otroligt lugn med bollen, blir väldigt sällan stressad. Behöver öka skärpan i de avgörande passningarna ibland. Men gör i övrigt en riktigt fin derbyprestation.

Bersant Celina
Kliver man fram och trycker dit det avgörande målet i slutminterna av ett derby. Jag då är man givetvis en av matchens lirare. Kändes härligt derby-påkopplad dessutom.