Nottingham Forest är sig likt. Förra säsongen avverkade klubben – läs ägaren Evangelos Marinakis – fem managers. Och i somras kom ytterligare en manager i Oliver Glasner , som verkar ha fått arbeta någorlunda ostört i flera veckor. Håll i hatten! Den pragmatiske österrikaren Glasner kommer senast från Aston Villas mardrömsmotståndare Crystal Palace, som han ledde till seger i FA-cupen 2025 och Conference League i våras.
Tre matcher in i säsongen har Forest två oavgjorda och en premiärförlust, 0–1 hemma mot Leeds. Men Forest har gjort mål. Två gånger om, till och med, i 2–2-matchen mot Liverpool på Anfield. Hemma mot Spurs var de 0–0 igen, men Forest hade en boll inne. Det kunde ha klassats som årets fulaste mål. Neco Williams och två Spurs-försvarare ramlade tillsammans i en hög och bollen hamnade i mål, men det dömdes bort för hands.
Morgan Gibbs-White fungerar som spelmotor och brukar vara lagets bästa spelare. Forest har värvat in anfallaren Liam Delap från Chelsea för klubbrekordsumman 45 miljoner pund. Han är tänkt som lagets måltjuv, fast han lyckades bara peta in en boll på 28 matcher förra säsongen. Nottingham har också tappat mittfältaren Elliot Anderson till Man City för en jävla massa pengar, såklart.
Om Glasner visste hur man manövrerade ut good old (nåja) Aston Villa med sitt Palace, är det ett helt annat lag han och Forest ställs emot nu. Dagens Villa har tappat sju VM-spelare, inräknat Malen , och bland dem en hel centrallinje med Martinez, Konsa, Thielemans, Rogers och Watkins . Särskilt de tre sistnämnda saknas, inget snack om det. Ersättarna har inte gett mig någon wow-känsla ännu, de har varit mer som Guessand än Rashford. Hur bra de och lagbygget är får framtiden utvisa, det kan ta ett halvår eller år innan vi vet. Nicolas Jackson har jobbat hårt, men saknat spetsen. Tonåringen Hemmings har kommit runt på sin kant några gånger, men så mycket mer har inte hänt. Fast det kommer att göra det, tro mig. Emi Buendia och John McGinn har inte varvat upp ännu. Villas start påminner om förra året, med segerlös måltorka, fast det blev riktigt bra till slut. Som lagprestation var matchen mot Hull ett fall framåt, nu får vi hoppas att det följer med individuellt i en stegrande kurva.
CL-mötet med Club Brügge gav mersmak med säsongens första mål och seger, även om Villa bjöd in belgarna i matchen i andra halvlek. Eller om hemmalaget faktiskt tog tag i matchen själva och Villa fick göra det bästa av situationen. En skön seger, men det var ingen helgjuten insats med Villaögon, oavsett.
Det är där vi står. Säsongsinledningar säger sällan särskilt mycket om hur säsongen kommer att bli i slutändan. En seger mot Forest skulle göra livet lättare här och nu. Och det duger gott. In Unai we trust. Up the Villa!
