En seger mot Häcken på söndag – samtidigt som Sirius slår Elfsborg – så är vi bara en poäng ifrån fjärdeplatsen med fem matcher kvar att spela. Vem kunde tro detta efter vårsäsongen?
Med detta sagt måste vi ändå vara ärliga – vi har fortsatt en bra bit kvar att vandra innan vi är ett fungerande lag under nittio minuters fotboll.
Utvecklingen går åt rätt håll, spelet ser bättre och bättre ut, men vi måste också vara brutalt ärliga och inse att det fortsatt finns spelare i truppen som inte håller måttet om vi ska återta rollen som Sveriges bästa lag.
Mot Kalmar hade vi inte vunnit om inte Robin Olsen gjort en strålande insats i målet. Försvarsspelet var – återigen – stundtals extremt virrigt och det är fascinerande hur osäkra både Malte och Djuric blir när de inte har Gregersen bredvid sig.
Att så är fallet med Malte kan jag köpa – han är fortfarande väldigt ung och har stor utvecklingspotential. Jag tror han kan bli en väldigt bra back, men jag är mer tveksam till Djuric. Han tar ofta alldeles för impulsiva beslut och stötbryter bort sig i sann Jimmy Dixon-anda.
En annan spelare jag är högst tveksam till är Gudjohnsen. Jag vill verkligen att han ska explodera i anfallet – men det vill sig inte för honom. Jag har varit lite försiktig med att kritisera islänningen då han inte fått särskilt mycket speltid den här säsongen, men efter att han nu har fått starta i ett antal allsvenska matcher tycker jag att det är tydligt att det inte funkar.
Om det beror på att han inte är bättre än så här, eller att han helt enkelt inte bara funkar i Gautes sätt att spela på, det kan jag inte svara på – och Gudjohnsen kan mycket väl få det att fungera någon annanstans – men jag tror inte han kommer att lyckas här i Malmö. Tyvärr.
Samma sak med Ekong. Han har visserligen varit skadad under en längre period, men det som syntes i inhoppet mot Kalmar var samma mönster som man tidigare sett när det gäller honom; han är extremt begränsad som fotbollsspelare och taktiskt drillade är det nog få spelare jag har sett i MFF som har varit sämre. Hans medspelare får ofta instruera honom och enda gången han egentligen hotar en backlinje är i kontringsspelet ifall han får en perfekt slagen boll på djupet. Och hur ofta händer det i Malmö FF?
Nu känns det som att jag är väldigt negativ, men det är inte alls det jag vill få fram. Jag ser mycket positivt på utvecklingen under Gaute, och jag tror verkligen att detta kan – och kommer att bli otroligt bra. Zlatko gör ett otroligt gediget jobb just nu i kulisserna och jag har stor framtidstro. Dock måste vi fortsatt rensa i truppen och spetsa till den på positioner som är tunna.
Kan vi göra detta i vinter tror jag att vi har ett betydligt roligare 2027 framför oss än vad både 2025 och 2026 var.
