“Suzukis fötter”! Det blev något oväntat det vanligaste uttrycket i Villa-forumen. En hastigt uppblossad fotfetisch, orsakad av vår nye keepers förföriskt imponerande och precisa långbollar. Zion Suzuki kan bli ett nytt anfallsvapen, en assistkung, som bryter motståndarlagens höga press.
Suzuki var en av två nykomlingar som fick grönt ljus av Unai Emery. Den andre var Nicolas Jackson på topp. Båda två övertygade i sina debutmatcher på Villa Park. Nja, inläggsspelet kanske inte imponerade på Suzuki, som höll på att bli syndabock tidigt i matchen i samband med en hörna. Men fötterna, som redan skrivits, de gillade vi! Dessutom fick han göra en snygg frilägesräddning, dock avvinkad för offside strax efter. I slutskedet var han dessutom långt ute och visade att nickspelet också sitter där.
Jackson, å sin sida, var rörlig och kraftfull. Hoppas verkligen att Emery-staben kan vässa hans avslutsförmåga också.
Allmänt sett såg det homogent och stabilt ut rakt över. En backlinje som höll ihop med Victor Nilsson Lindelöf som tryggt mittlås tillsammans med Pau Torres, vilken levererade väldigt mycket mer lovvärt än i premiären.
Unge George Hemmings fortsätter vara vår “nye Rogers”, med stort förtroende från Emery och en fullt godkänd insats. Gamlingen i sällskapet, Ross Barkley, överraskade också positivt. Statistik? 61-39 i bollinnehav för Arsenal, men 7-7 i avslut antyder ändå att det inte var någon överkörning, absolut inte.
Men visst, det blev ju förlust, noll skott på mål och noll poäng igen, så spetsen saknas. Enda målet i den 59:e minuten när Arsenals stjärnspäckade gäng lyckades lösa upp Villas försvar och Bukayo Saka kunde fösa in bollen i kamp med Ian Maatsen. Man kan lugnt säga att det var klasskillnad på Villas och Arsenals bänkspelare.
Slutminuterna blev en orgie i maskningsaktioner från Arsenals sida för att rädda poängen, något man förvisso är mästerliga på. Vilket dessutom kan ses som ett gott betyg åt Villa.
Villas framgång satt den här gången till stor del på läktaren. Flera av de vassa nyförvärven var inte ombytta, men de kommer, de kommer. Vi är snart där, men den enorma spelaromsättningen i ett sent skede har omöjliggjort en succéstart. Tålamod är ordet, för visst finns karaktären och vårt id kvar.
