Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Förväntningarna var skyhöga inför VM i Mexiko 1970. Visserligen hade det gått sisådär i EM 1968, men det var ju en turnering som värderades betydligt lägre än idag, så det fanns egentligen inga ursäkter för att engelsmännen inte skulle göra ny succé såsom 1966 då mästerskapet äntligen hade hittat hem. Truppen såg dessutom mycket stark ut. Kanske till och med starkare än 1966...
Förlusten mot Brasilien
Men det skulle inte bli Englands turnering. Det började med seger 1-0 mot Rumänien. Geoff Hurst avgjorde och tog vid där han slutade i VM-finalen 1966. Förlusten mot urstarka Brasilien med 0-1 kanske inte var någon katastrof, men för engelsmännen på den tiden så var varje förlust som att stirra ned i avgrunden. Leeds målskytt Allan Clarke fick chansen från start i den sista gruppspelsmatchen mot Tjeckoslovakien och tackade med att göra det avgörande målet på straff. England var vidare till kvartsfinal, utan att glänsa.
Västtyskland - igen
Motståndare blev finalkombattanten från 1966, ärkerivalen Västtyskland. Ett litet orosmoln var att världsmålvakten Gordon Banks, som i gruppspelsmatchen mot Brasilien kanske gjorde den svettigaste räddningen i VM:s historia, inte kunde spela, men ersättaren Peter Bonetti från Chelsea gick ju inte av för hackor. Bobby Moore ledde sitt lag i en backlinje där han hade sällskap med ligamästarna Evertons lagkapten Brian Labone. Ytterbackar Keith Newton och Terry Cooper. På mittfältet fanns den evigt löpande hjälten från VM-finalen 1966 – Alan Ball – tillsammans med klasspelare som en annan VM-hjälte från 1966 – Martin Peters och Alan Mullery.
Bobby Charlton blev utbytt
Eleganten Bobby Charlton styrde spelet och längst fram löpte ettrige Francis Lee tillsammans med Geoff Hurst. Och det såg ut att gå vägen efter en 2-0-ledning tack vare Alan Mullery och Martin Peters. Unge Franz Beckenbaur reducerade visserligen för tyskarna i den 68:e minuten, men förbundskapten Sir Alf Ramsey var säker på seger och tog ut dirigenten Charlton. Kanske för att spara honom? Kanske för att spela av matchen? Kanske en kombination? In kom en annan kanonlirare i form av Manchester Citys Colin Bell, som inte bara kunde spela boll utan hade en löpvilja och fysik som var få förunnade.
Vändningen och chocken
Och så började allt att gå åt skogen. Uwe Seeler kvitterade i den 82:a minuten och i förlängningen tvingades man klara sig utan sin store stjärna Charlton och Gerd Muller avgjorde hela tillställningen i den 108:e minuten. England var i chock. Total chock. Faktum var att flera av spelarna hamnade i formsvackor som påverkade deras spel en bra bit in på ligasäsongen. En av de starkare trupper England tagit till ett VM lyckades inte återupprepa succén från 1966.
Matcherna
Gruppspel: Rumänien – England 0-1, England – Brasilien 0-1, England – Tjeckoslovakien 1-0.
Kvartsfinal: Västtyskland – England 3-2 (Efter förlängning, 2-2 vid full tid.)
Truppen
Målvakter : Gordon Banks (Stoke City), Peter Bonetti (Chelsea), Alex Stepney (Manchester U).
Backar: Keith Newton (Everton), Terry Cooper (Leeds), Brian Labone (Everton), Bobby Moore (West Ham), Tommy Wright (Everton), Nobby Stiles (Manchester U), Jack Charlton (Leeds), Norman Hunter (Leeds).
Mittfält: Alan Mullery (Tottenham), Alan Ball (Everton), Bobby Charlton (Manchester U), Martin Peters (Tottenham), Emlyn Hughes (Liverpool), Colin Bell (Manchester C).
Anfallare: Francis Lee (Manchester C), Geoff Hurst (West Ham), Peter Osgood (Chelsea), Allan Clarke (Leeds), Jeff Astle (West Bromwich Albion).
