En knapp vecka har passerat sedan Matheus Cunha, lite turligt, räddade en poäng för Manchester United på Craven Cottage. Laget från Manchester har spelat in fem poäng på lika många matcher och därutöver hunnit braka ur ligacupen mot Brighton. Michael Carricks smekvår har övergått till en pressad höst.
Det är en helt vanlig dag i slutet av september, höstsolen gör sig påmind på andra sidan den så irriterande mörkläggningsplastfilmen på fönsterna. En helt vanlig toast med ost har beställts till lunchpausen, en dubbel cappuccino har hämtats från kaffemaskinen. Snart är det eftermiddagsmöte på jobbet, sedan ytterligare ett möte. Men inte ens på jobbet kommer jag undan, inte ens på jobbet blir jag kvitt Manchester United.
Telefonen lyser upp, nytt meddelande. Telefonen lyser upp igen, nytt meddelande. Sedan; nytt meddelande, nytt meddelande, nytt meddelande, nytt meddel…, nytt med…, nytt…
En helt vanlig diskussion.
Norrberg: Tänkte ju att Nagelsmann skulle bli presenterad som ny tränare här i dagarna.
Kärrström: Hoppas jag verkligen inte.
Norrberg: Vi behöver lite tysk ordning.
Kärrström: Eller nya ägare…
Det är ofta där diskussionen landar. Vem bär ansvaret för underprestationer, och vem är det som ska stå med hundhuvudet. Kanske är tränaren roten till det onda, kanske är tränaren bara ett symptom av en dysfunktionell fotbollsförening – en fotbollsförening som ofta är något annat än bara en fotbollsförening, ett företag med tentakler över hela världen.
Kanske finns det en motsättning, kanske finns det ingen motsättning alls.
Osten är sådär perfekt smält i toasten.
Huruvida det är tysk ordning på tränarbänken som är vägen fram framkallar skepsis hos vissa, och huruvida den tyska ordningen ska komma från just Julian Nagelsmann framkallar skepsis hos andra. För vissa är ständiga byten av tränare snarare roten till det onda.
Kärrström: Jag är framförallt skeptisk till att byta tränare varannan säsong.
Italienaren: Men om tränaren man har på plats så tydligt är out of his depth som Carrick är så ska det inte spela någon roll. Kontinuitet är meningslös om kvaliteten är kass.
Kärrström: Jo, men det kan man ju säga om alla tränare efter Ferguson… om ingen lyckas kanske problemet är större än så.
Italienaren: Problemet är absolut större än så. I en perfekt värld hade rubbet bytts ut, men det kommer ju inte hända…
Frågan lyfts till något större och mer omfångsrikt än vem som står vid tränarbänken, de flesta verkar överens om att grundproblematiken inte enbart ligger på tränaren utan snarare högre upp i klubbhierarkin. Problemen hopar sig, det är ju så att det är högre upp i klubbhierarkien som beslut om att anställa tränare tas, det är även där beslut om att göra sig av med tränare tas.
Seglaren: TA TILLBAKA AMORIM. The good days are coming.
Italienaren: Skulle fått mer tid, there where signs.
Seglaren: Visst! Vi låg ändå sexa när han sparkades. Det var ju faktiskt målsättningen. Hade typ högst xG (hatar xG, det förstör sporten, men ändå) i ligan och var högt upp på skapade chanser.
Italienaren: Du är ironisk va?
I text är det inte alltid enkelt att utläsa ironi, och är man dessutom född en bra stund efter att den ironiska generationen hade sin storhetstid blir det inte lättare. Visst, det går att köpa biljetter till Killinggängets återkomst med I manegen med Glenn Killing på Avicii Arena – sitta där och skratta åt olika karaktärer och längta tillbaka till en enklare tid.
Tiden går dock alltid framåt, men ibland vill man tillbaka. För att det var enklare då, ibland för att tiden inte räckte till. Ibland vill man inte ha med det förflutna att göra.
I Manchester Uniteds manege har det passerat ett helt gäng karaktärer sedan klubben var stora mäktiga Manchester United . Eftermälen har solkats, historieskrivningen avslutas mer eller mindre alltid med en negativ klang och i djupa hål. Men för vissa finns det ljus som än inte släckts.
Erik: Det är Wilcox fel! Känns som att man kan peka vartsomhelst på goda grunder just nu.
Seglaren: Nej, han behövde mer tid.
Italienaren: Kom igen, snubben är bara en smoothtalker.
Erik: Nämen, det är ju Wilcox fel att Amorim inte fick mer tid. Han hatade ju bara att Amorim inte ändrade sin matchplan.
Italienaren: Är inte det definitionen av idioti?
Erik: Haha, jo ändå nånstans.
Italienaren: Göra samma sak och förvänta sig olika resultat.
Nu nämns inte Albert Einstein i sammanhanget, men allt som oftast är det just han som tillskrivs detta citat. Ingen tycker om någon som ska in och rätta, eller förklara när det egentligen inte behövs – det är lite att ställa sig över sina medmänniskor. Ändå tar jag en klunk cappuccino och tillfället i akt att berätta att det historiskt inte är fastslaget att det är just Albert Einstein som sagt detta, och om man ska vara petig är nog den korrekta översättningen snarare galenskap än idioti .
Det kan tyckas att galenskap och idioti är detsamma, och att skillnaderna mest är semantiskt dravel. Men enligt Svenska Akademiens ordlista definieras idioti som dumhet eller oklokhet . Galenskap definieras istället som tokig eller maniskt upptagen av något . Det finns alltså en betydande skillnad i dessa två ord – för mig handlar det om medvetenhet och avsikt. Om förståelse.
Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat kan vara en form av idioti, men också en form av galenskap. Hela poängen är väl ändå att du inte kommer komma framåt efter misslyckade försök om du inte förändrar några parametrar. Men är det helt sant, i alla fall? Om ett nytt spelsätt ska implementeras krävs kanske att du göra samma sak om och om igen för att till slut lära dig – även om det längs vägen kommer smällar och misstag. Frågan blir då när det är dags att överge de benhårda principerna och faktiskt justera saker. Med lite betänketid kan insikter komma.
Erik: Men det har han väl backat på i efterhand. Han var för ihärdig.
Italienaren: Ja, i och för sig. Han har erkänt det nu i Milan. Tog bara två år.
Seglaren: Jag tror fortfarande att han var rätt för oss. Ledningen var fel. Har varit länge. Men hade velat ha något tyskt nu. Nagelsmann med hela hans stab i alla led av klubben hade varit fint. Gillar fortfarande Edin Terzic, men han är ju inte ledig. En sak är säker, Carrick has to go!
Erik: Risken är ju bara att vi står där om ett år när Nagelsmann får sparken och säger att ”fan, det var inte så illa med Carrick”. Jag vill bara ha samma tränare en hel säsong.
Seglaren: Haha, det har du rätt i. Men Carrick is not the right man.
Erik: Nä, mycket pekar ju mot det.
Seglaren: Man märkte fort att hans spel inte skulle hålla i längden.
Erik: Hur överspelat det än är så är det ju Solskjaer-syndromet i att det blir väldigt lätt att lista ut United. Där är ju Nagelsmann bra.
Lunchpausen tar slut, toasten är uppäten och cappuccinon som var dubbel blev enkel och sedan inget kvar. Eftermiddagens första möte ska inledas om några minuter. Telefonen har slutat lysa upp, det kommer inga nya meddelanden. Diskussionen har landat. En helt vanlig dag i livet som Manchester United-supporter fortsätter.
Ingenting verkar vara överspelat, än. Ingenting om framtiden är klart.
Så, vad har vi kommit fram till?
På vilken sida i diskussionen står du? Delar med dig i kommentarsfältet här under!
