London is blue.
Chelsea vann och gladast för det är Katie McCabe.
Chelsea behöver inte vara bäst för att vinna. Arsenal behöver börja vara bättre på att vinna.
Där har ni den korta analysen. Men låt oss fördjupa det lite.
Chelsea är inte felfria, men de hittar sätt att få med sig resultaten. Idag behövde de inte dominera matchen, utan utnyttjade Arsenals misstag, (Steph Catley hade ingen bra dag på jobbet) gjorde 1–0 och försvarade sedan ledningen matchen igenom.
Och på mittfältet tycker jag att Kiera Walsh och Lexi Potter är en intressant duo. Potter nämnde jag redan i min tidigare artikel om unga spelare i WSL och det är rätt kul att se henne få den här typen av roll och fortsätta växa in i Chelseas mittfält.
Arsenal då? Det börjar bli svårt att prata bort nu. 18 avslut, två på mål och ännu en match där det offensiva spelet inte omvandlas till tillräckligt många mål. Det här är inte längre bara enstaka matcher där bollen "inte vill in". Det börjar bli ett mönster. Ett mönster vi sett säsong efter säsong.
Och då kommer förstås frågan om Renée Slegers.
Surret om hennes vara eller icke vara fanns redan inför den här matchen och efter 0–1 lär den inte direkt försvinna. Särskilt inte när Arsenal har tappat poäng mot Palace och United, behövde en sen straff för att slå Køge och nu förlorar mot Chelsea.
Slegers själv försöker lägga pressen på sig och inte på spelarna. Det är också hon som ska hitta lösningen på ett problem som Arsenal haft återkommande: hur man får sitt spelövertag att faktiskt bli mål och poäng.
Stanway vs Caldentey
Då vill jag också påminna om vad jag sa efter första omgången, för det blir allt tydligare nu.
Vilken roll har Georgia Stanway?
Jag var inne på Stanways roll kontra Mariona Caldentey. Vilken funktion har Stanway egentligen? Tar de ut varandra? Jag vill påstå det.
Och så har vi Ona Batlle.
Hon kommer inte riktigt runt och hotar på kanten på det sätt man vet att hon kan. Hon vill gärna använda sin högerfot och komma in i banan, men då försvinner också en del av det naturliga hotet utifrån.
Och där tycker jag att Batlle borde vara svaret istället för problemet.
Om Arsenal har svårt att luckra upp lag som stänger centralt och täcker boll, då behöver man också kunna hota på andra sätt. Få ut Batlle, få henne runt på kanten, få in bollar tidigare och spela lite rakare.
För det är nästan ironiskt hur enkel formeln mot Arsenal verkar vara just nu.
Täcka boll.
Det är vad Chelsea gjorde. Det är vad andra lag gjort. Låt Arsenal ha bollen, stäng ytorna och tvinga dem att hitta lösningar mot ett kompakt, lågt försvar.
Och Arsenal har fortfarande svårt att hitta de lösningarna.
Kanske behöver Arsenal också börja spela lite rakare.
Inte överge sitt sätt att spela, men våga få in fler bollar bakom backlinjen, spela med mer fart framåt och ibland skippa de där extra passningarna för att faktiskt komma till avslut snabbare.
Och det roliga i allt det här?
Av alla Londonlag är det just nu Tottenham som ser mest effektiva ut. Och vad spelar de? Rakare!
Spurs har fått en flygande start på säsongen och ligger tvåa i tabellen. De har gjort 16 mål på fyra matcher.
Det är förstås en förenklad jämförelse. Men det blir ändå ganska intressant när Arsenal har så enormt mycket boll och så svårt att få ut tillräckligt av den, samtidigt som Tottenham spelar betydligt rakare och just nu får bra betalt för sitt sätt att spela.
Vinna titlar?
Så kommer något av de här lagen vinna ligan eller UWCL?
Inte med det här spelet.
Chelsea måste hitta mer om de ska gå hela vägen. Arsenal måste hitta betydligt mer.
Chelsea hittar sätt att vinna.
Arsenal hittar fortfarande sätt att inte göra mål.
Så många experter har tippat Arsenal som vinnare med den truppen. Jag har tippat City.
Vi får väl se vem som får rätt i maj. Fortsättning följer.
