Peter Popovic har klivit in som sportchef med ett tydligt förtroende från både styrelse och supportrar. Tillsammans med Stefan Holmgren och nye huvudtränaren Mikael Wikstrand från Forshaga ska han ge Västerås IK en tydligare riktning och identitet efter några skakiga säsonger. Det är ett logiskt och nödvändigt steg. Frågan är bara vad de faktiskt bygger när man tittar på spelarmarknaden i maj 2026.
Ekonomin sätter hårda ramar, det är ingen hemlighet. Men det går inte att blunda för den tydliga inriktningen på lagbygget.
Bekräftade nyförvärv Theo Keilin (F) från Rungsted Seier Capital Simen
Andre Edvardsen (F) från BIK Karlskoga/Storhamar
Emil Ekholm (F) från Vimmerby HC/Rögle
Liam Engström (F) från Karlskrona HK
Felix Johansson (F) från Mora IK/Ånge IK
Melker Bertals (F) från Borlänge HF
Sebastian Falk (F) från Lindlövens IF
Plus förlängningar med Tim Friberg och Oliver Håkansson i målet. Det är en rejäl omsättning där en stor del av de nya kommer från Hockeyettan eller liknande nivå.
Så ser truppen ut i dagsläget (19 maj 2026)
Målvakter: Oliver Håkansson (26/27) Benedikt Oschgan (26/27)
Backar: Jimmie Jansson Lorek (26/27)
Niclas Lundgren (26/27)
Anton Mylläri (26/27)
Viktor Pennerborn (27/28)
Emil Stadin (26/27) (oklar)
Sam Thörnqvist (27/28 +1)
Forwards:
Melker Bertals (C, 26/27) – Borlänge HF
Simen Andre Edvardsen (C, 27/28)
Emil Ekholm (W, 27/28)
Liam Engström (26/27)
Sebastian Falk (C/LW, 26/27)
Tim Friberg (LW/RW, 26/27)
Carl Jakobsson (LW/RW, 26/27)
Felix Johansson (C/RW, 27/28)
Theo Keilin (C/LW, 27/28)
Victor Pantzare (LW/C, 27/28)
Alvin Wengrud (C/RW, 26/27 +1)
Kim Rosdahl (RW, 26/27) – status fortfarande oklar
Ut har bland andra Henrik Malmström, Konstantin Komarek, Olle Norberg, Oscar Lawner och flera andra gått. Det är värt att påpeka att just spelare som Komarek och Malmström var bland dem som verkligen avgjorde att vi fortfarande spelar i HockeyAllsvenskan den här säsongen. Nästa säsong blir det andra spelare som ska axla den rollen, eller så kommer man sakna just deras bidrag.
Det som ger en viss trygghet är att man ändå behållit ett antal meriterade spelare som Jimmie Jansson Lorek, Niclas Lundgren, Anton Mylläri och Carl Jakobsson. De står för kontinuitet, rutin och en viss tyngd i truppen. Det blir extra viktigt när så många nya ska kliva in och leverera direkt. De är just nu några av de få som verkligen vet hur det är att spela på den här nivån över tid. Det återstår att se om Veikko Loimaranta får förlängt.
Under flera säsonger har frustrationen vuxit över dyra SHL-spelare som inte levererat i förhållande till lönen. Den känslan är fullt förståelig och har byggts upp över tid. Men det som håller på att ske nu är en annan typ av strategi. Istället för att blanda ett par riktiga spetsvärvningar med trygga karaktärsspelare från Ettan riskerar VIK att fylla en alldeles för stor del av forwardsstaben med spelare som kommer från Vimmerby, Borlänge, Troja, Lindlöven, Surahammar med flera. Spelare som direkt förväntas kliva in högt upp i hierarkin och producera i HockeyAllsvenskan.
Visst kan enskilda spelare ta steget upp och överraska positivt. Det har hänt förr. Problemet är att oddsen för att många av dem ska lyckas samtidigt under en hel säsong är låga. Det liknar den klassiska frestelsen att plocka in fem-sex amerikaner och hoppas att tre blir bra. När en stor del av laget består av den här typen av värvningar ökar risken rejält att man får ett hårt jobbande kollektiv som saknar tillräcklig tyngd, rutin och individuell spets när matcherna blir jämna och poängen ska tas.
Det är därför det känns bekymmersamt. Västerås IK behöver inte bara breddspelare som kan fylla ut kedjorna. Vi behöver spelare som kan avgöra matcher och bära en offensiv när det kör ihop sig. Annars riskerar vi att hamna i samma läge som förra säsongen. Ett lag som kämpar bra men som till slut står där och hoppas på att klara ett negativt kval, för att sedan fira en mittenplacering som en framgång.
Kim Rosdahl är ett tydligt exempel på den ekonomiska verkligheten. Det är fortfarande oklart om han blir kvar, men det är en spelare som tar relativt mycket plats i budgeten sett till prestationen de senaste åren.
Popovic, Holmgren och Wikstrand har ett tufft uppdrag och gör troligen det bästa möjliga med de kort de har fått. Ändå går det inte att blunda för att det här lagbygget lägger extremt höga krav på att nästan alla nyförvärv ska lyckas samtidigt. Det är sällan det går vägen i hockey. Frågan som hänger tungt över VIK just nu är därför: Är det här ett smart och realistiskt sätt att bygga ett konkurrenskraftigt lag trots begränsad budget? Eller är det ett recept för ännu ett år där allt kretsar kring att undvika negativt kval, utan någon riktig chans att sikta högre?
Den nya ledningen har fått förtroendet att skapa något långsiktigt. Nu är det upp till dem att visa att den här vägen kan ge mer än bara överlevnad. Supportrarna har väntat länge nog.
Vad tror ni? Ser ni tillräckligt med spets och kvalitet i det här bygget, eller känns det redan nu som att vi är på väg mot ett nytt kvalår?
