Det låter kanske för negativt för sanningen är att AIK gjorde en mycket bra första period och var bättre än Modo. Men ishockey går ut på att göra mål och gör man inte det så kommer motståndarna istället till slut göra mål.
AIK behöver göra första målet i sådana här matcher men gör det ytterst sällan, och då blir det istället att jaga. Och det är något man kan vara säker på är att AIK inte ska vara ett lag som jagar. Det är sedan gammalt.
Ikväll en räckte en usel period för att Modo skulle vinna matchen. Andra perioden är förhoppningsvis säsongens sämsta när vi summerar i april.
För sanningen är att AIK var direkt usla i andra perioden. Såklart en liten kombination av att Modo ändrade sitt spel och började spela mer aggressivt.
Modo kunde och borde gjort typ fyra mål i andra perioden. Man bjöds på tre frilägen varav endast ett resulterade och ett tog i ribban. Men två mål blev det ändå.
AIK gjorde sedan en bra tredje period igen och fick in en tidig reducering genom Christopher Bengtsson och en kvittering var på gång. Men som vanligt (det också) så slarvade en back på blå linjen när Jhonas Enroth satt i båset när AIK satsade på sex utespelare och så var rullgardinen nerdragen.
Jag tycker ändå att det finns saker att ta med sig från första perioden där AIK som sagt borde gjort något mål. Man ser att det är en helt annan energi i laget även om det också syns att vissa spelare kommer att få svårt att passa in i Viktor Tuuralas spelsätt.
Kanske var det orken som tröt efter första perioden? För då var det mycket fart under skridskorna på AIK-spelarna.
Men det är också konstigt att laget alltid förlorar matcher som den här. Kan det vara att spelarna vill för mycket? För det kan inte bara vara slumpen längre. Det har varit samma sak i minst 10 år nu.
Modo kan vara bättre än vad experterna tror. Ett rätt anonymt lag för att vara Modo. Men man verkar ha fått ihop en grupp som är beredda att dö för varandra ute på isen. Och skillnaden i den här matchen var att deras LEDANDE spelare var ledande medan AIK:s motsvarigheter var osynliga.
De hade också målvakten. Något som också är som vanligt. Det spelar ingen roll vad motståndet heter. AIK får alltid möta en vägg till målvakt och får aldrig några enkla mål. Ikväll hette han Jakob Hellsten.
Det för oss då in på spelarkritiken. För det första är det slöseri att ha Pooley, Vesel och Rolston i samma kedja. För är de så anonyma som de två sistnämnda var idag så finns det ingenting bakom. Det blev bättre när Pooley skiftade kedja med Nord inför tredje perioden.
Nord ja: han verkar tyvärr ha tagit över Bagendas slöhet. Det är inte värdigt en kapten. Jag har varit inne på att jag tycker att man ska spela Nord i en fjärdekedja vilket jag fortfarande tycker. Han kommer få svårt att passa in i Tuuralas fartfyllda hockey.
En annan som kommer få problem är Anders Grönlund. Man ser att han inte hänger med i tempot.
Vilka var bäst då? Ja, trots att Olli Vainio slarvade på blå i samband med sista målet så tycker jag att han var en var en av de bättre tillsammans med Tim Theocharidis och Martin Schreiber. Alla tre är komiskt nog backar.
Bland forwards hittar jag ingen som sticker ut nämnvärt i kvällens match. Men Scott Pooley kämpar alltid, och Oliver Johansson glimtade till ett par gånger.
Nog om matchen. Jag måste lyfta fram Globen. Vad fin den har blivit efter renoveringen. Nu känns det som att man verkligen ser och hör hockey. Man sitter mycket närmare isen och ljudet är bättre. Svarta stolar blev faktiskt bra.
Till sist: AIK:s matchtröjor är supersnygga. Reklam helt i gult denna säsong vilket betyder att det inte finns något vitt på tröjorna längre.
Dessutom är de tre ränderna tillbaks på damaskerna. Man är supernyfiken på att se hur bortatröjan ser ut.
Nästa match för AIK är åter på Hovet då man på måndag tar emot Kalmar.
