Nyförvärven är ju slut men enligt mig kan man ändå kalla nästa spelare för ett sorts nyförvärv då han kommer vara helt ny på positionen. Jag talar såklart om vår andramålvakt - Michael DiPietro.
Början av karriären
Vår nya målvakt föddes i Windsor, Ontario i Kanada den 9 juni 1999 vilket således gör att han idag är 27 år gammal. Det första man kan hitta om honom från Eliteprospects när det kommer till ishockeyn är från säsongen 14/15 då han spelade för Sun County Panthers och Leamington Flyers i några obskyra ligor som kallas Alliance U16 och GOJHL. Det första är en liga för juniorer inom provinsen Ontario och det sistnämnda står för Greater Ontario Junior Hockey League där man numera tagit bort Junior så den bara kallas GOHL.
Han var en lovande målvakt från start och dom kommande fyra säsongerna skulle han spendera i Windsor Spitfires i OHL vilket är en juniorliga med bas i provinsen Ontario men som utökats med lite amerikanska lag. Här känner ni nog ändå igen lag som Barrie Colts, Oshawa Generals, London Knights och Sarnia Sting bland annat. Många av världens bästa hockeyspelare har fostrats i den här ligan, bland annat Wayne Gretzky, Steve Yzerman och Connor McDavid. Så även Michael DiPietro alltså.
Redan första säsongen var han en del av landslaget på U17 och U18 nivå där han var förstamålvakt i U17 och fick vara med och se och lära på U18-VM. Dom två kommande säsongerna var han solklar förstamålvakt i Windsor Spitfires och man spelade slutspel båda åren där DiPietro stoltserade med en räddningsprocent på mellan 91,0% och 93,4% i både grundserie och slutspel. Första slutspelet blev också en succé när han var tungan på vågen när Spitfires tog hem hela Memorial Cup som är en turnering där dom tre kanadensiska juniorligorna OHL, QMJHL och WHL möter varandra.
Detta gick såklart inte obemärkt förbi och i draften 2017 valdes han i tredje rundan som spelare 64 totalt av Vancouver Canucks.
Del av en blockbuster
Hans fjärde säsong i Windsor startade precis likadant som dom tidigare när han fortsatte storspela i kassen fram till jul när det var dags för U20-VM. Hans lag Spitfires gick dock inte lika bra och deras GM var känd för att göra rejäla affärer och såg nu chansen att försöka förbättra sitt lag på sikt. Därför kom han överens med Oshawa Generals kring en trade som skickade DiPietro dit tillsammans med ett fjärdeval och ett andraval. Tillbaka fick han rättigheterna till Egor Afanasyev och hela fem andraval plus ett tredjeval. En otroligt stor trade på den nivån helt enkelt och DiPietro fick nu representera en contender igen vilket han gjorde med den äran när han vann 12 av sina 16 starter i grundserien.
Otroligt slutspel med ett olyckligt slut
Så kom då slutspelet när han skulle vara som bäst. Och som han var det! Han startade 13 raka matcher och vann varenda en av dom fram till match 2 i finalen mot Guelph Storm. Där hände det som inte fick hända. Han skadade knät så illa att han fick gå med kryckor och missade resten av slutspelet. Hans Oshawa ledde finalen med 2-0 i matcher men när DiPietro gick sönder så fallerade allt och man förlorade fyra raka och fick se sig besegrade till slut, bittert såklart.
AHL under många år
Vancouver fick han debutera för samma säsong och det blev tyvärr ingen rolig debut i kassen efter att han kallats upp när Thatcher Demko gått sönder. Han släppte 7 av 24 skott förbi sig i en förlust med 7-2 mot San Jose Sharks.
Om det var en fingervisning på vad som skulle komma att hända under dom kommande åren visste han ingenting om då. Men som ung målvakt är det svårt att slå sig in i NHL även fast han hade haft en otrolig karriär fram tills dess. Framtiden såg ju så lovande ut och nu skulle han göra det bra i AHL för att sedermera få chansen och slå sig in i NHL som så många förutspådde.
Säsongen 19/20 spenderade han i Utica Comets där han fick spela 36 matcher sin första säsong där han omgående tog hand om förstaspaden och fortsatt presterade på en hög nivå när han vann 21 av dom matcherna för sitt lag. Tyvärr räckte det inte till slutspel men det var inte DiPietros fel direkt.
Säsongen efter slog Covid-19 till med full kraft och det kunde inte ha kommit vid en sämre tidpunkt för en målvakt som behöver spela matcher för att utvecklas. Istället hamnade han i Vancouvers Taxi Squad hela säsongen utan att få spela en enda match. Det blev helt enkelt ett år av bara träning när han som 22-åring hade behövt något helt annat. Fick ändå avsluta säsongen med fyra matcher i Utica men det var så dags då. Han visade dock återigen prov på sin skicklighet när han vann tre av dom matcherna och som varje säsong var en vinnande målvakt för sitt lag.
Han fick också vara med och se och lära i VM för Kanada det året men utan att spela någon match. Säsongen 21/22 hade laget bytt namn till Abbotsford Canucks och återigen var han förstavalet mellan stolparna med 34 matcher spelade. Däremot uteblev speltiden i NHL. Det blev en till match för Vancouver innan han säsongen efter skulle få se sig om efter ett nytt ställe att spela hockey på.
Tradad till Bruins organisation
DiPietro fick inte till det i Canucks organisation och begärde att bli tradad vilket så också blev fallet innan säsongen 22/23 skulle starta. Där var Sweeney framme och högg trots att vi inte hade plats för honom i varken NHL eller AHL. Men när han fick chansen att få in honom tillsammans med Jonathan Myrenberg i utbyte för Jack Studnicka så tog han den. Tyvärr för DiPietros del blev det därmed bara en match i Providence (som han självklart vann och hade 94,3% i) innan han fick spela resten av säsongen i ECHL då vi redan hade Keith Kinkaid, Kyle Keyser och ingen mindre än nyss krönte Stanley Cup-mästaren Brandon Bussi i målet då.
Hans tålamod har verkligen fått prövas under alla dom här åren av slit i ligor under NHL för säsongen efter blev det enbart spel i Providence där han nu dock började konkurrera på riktigt med Bussi om förstaspaden och det blev 30 matcher varav 18 vinster.
Säsongen efter fortsatte han att avancera och förbättra sig. Nu blev det 40 matcher varav 26 vinster och en räddningsprocent på 92,7% på vägen fram till slutspelet där han spelade 7 matcher och ökade till 92,8% innan det tog slut i den avgörande femte matchen mot Charlotte Checkers. Han vann pris som årets målvakt i ligan den säsongen och dessutom Doug Messier Award som går till ligans mest framstående spelare överlag.
Förra säsongen fortsatte han på sin väg och spelade faktiskt ännu bättre när han startade i 45 matcher och vann 34 av dom med en räddningsprocent på 93%. Han var förstamålvakt i ett Providence som vann hela ligan med 110 poäng, 9 poäng före näst bästa lag. DiPietro vann pris som ligans MVP och för andra året på raken såklart pris som ligans bästa målvakt. I slutspelet blev det dock som Bruins i NHL några år tidigare när man åkte ut direkt efter en enastående grundserie då Springfield vann med 3-1 i matcher varav två var i förlängning.
Men dom här senaste två säsongerna har han bevisat att han håller absolut högsta klass på AHL-nivå och nu ska han äntligen få chansen i NHL på riktigt från start. Det är många års hårt kämpande som nu har tagit honom hit och förhoppningsvis kan han göra det bästa av situationen nu när chansen till slut uppenbarar sig för honom.
Vad kan vi förvänta oss i Bruinströjan?
Det är väldigt svårt att sia kring målvakter såklart och det är ingen tvekan om att Swayman är det solklara förstavalet från start som ska stå 60-65 av matcherna den här säsongen. Men om DiPietro kan ta sitt spel även till nästa nivå har vi i sådant fall en perfekt backup som man kan lita på alla dagar i veckan. Han kommer kunna ge oss chansen att vinna varje match om han nu lyckas fortsätta spela sitt spel som han alltid tidigare har gjort.
Han har ett tvåårigt kontrakt där han nu ska spela det andra året på och därav har han ju allt och lite till att spela för inför framtiden. Detta är en säsong som kommer bestämma otroligt mycket kring hur hans framtid ser ut. Gör han det bra kommer han definitivt att bli erbjuden ett nytt kontrakt av Sweeney och jag håller alla tummar och tår som jag bara kan för att han ska kunna prestera även på den här nivån.
Om jag säger såhär. Att ha DiPietro som andramålvakt med en cap hit på 812500 dollar istället för Korpisalo för 3 miljoner är grymt bra då jag i min vildaste fantasi inte kan se att han kommer vara sämre än den sistnämnda.
Det är nu han ska och enligt mig kommer ta chansen helt enkelt.
Lets go Bruins!
