Säsongsinledningen:
Ett tremålsunderläge efter en period i Luleå följdes upp av ännu ett tremålsunderläge i bortamatchen mot Färjestad. Efter fyra perioder i uppstarten av SHL-säsongen stod Malmö på 0-8 i målskillnad - ett defensivt haveri!
Sett till de två inledande matcherna har försvarsspelet varit bedrövligt. Backsidan känns hittills försvagad jämfört med föregående säsong. Det är många nya backar, där endast Ivarsson, Salo och Berger finns kvar. Stabiliteten och tryggheten känns som bortblåst, och backarna ser inte längre ut att kunna spela sig ur situationer eller flytta upp pucken med samma skridskoskicklighet som tidigare. Kanske skulle vi behållit en av Galvas eller Kivihalme ändå?
Elva insläppta mål på två matcher talar sitt tydliga språk. Både Langhamer och Marmenlind har haft en tuff start på säsongen, med fem respektive sex insläppta mål var. PP och BP var ett sorgebarn förra säsongen och inledningsvis rider vi vidare på samma spår, tyvärr. Här krävs en klar uppryckning, precis som med mycket annat givetvis.
Det enda positiva som jag tar med mig från matchen i Karlstad är att Lauri Pajuniemi gjorde säsongens första mål, ett riktigt brunkarmål (som det förövrigt ringdes på). Han behöver komma igång!
Fortsättningen:
Nu väntar en enormt viktig match på torsdag mot Leksand, som har inlett säsongen med att inkassera två raka segrar. Man har i denna ligan inte råd att hamna i en negativ spiral och en dålig start reser sig sällan lag ifrån. Nu har vi tre hemmamatcher som väntar (Leksand, HV och Brynäs) som vi måste börja leverera och ta poäng i. För det här ser allt annat än bra ut.
