Hade det inte varit för Håkan Loob (och hans bror Peter) hade man väl knappast ens trott att det fanns konstfrusen is på Gotland. Bröderna Loob var typ det enda man visste om hockey på ön. Då hette, om jag minns rätt, klubben bara Roma. En googling visar att det blev ett hopslag med Visby AIK för ett tjugotal år sedan. En sammanslagning som givetvis gick de flesta av oss spårlöst förbi.
Nu står vi ändå här. Stora starka AIK:s nästa hemmamatch ska spelas mot ett lag från Gotland. När det stod klart i våras kändes det självklart att det här kommer att vara säsongen 2026/27:s värsta slagpåse. Kommer de ens få ihop ett lag? Finns det tillräckligt med gotlänningar som kan åka skridskor?
Nu fungerar det ju inte så. Ishockeylag av idag är inte alltid jätteberoende av lokala förmågor. Samma gäller för Visby/Gute. Laget har spelat ihop fyra poäng och ligger näst sist i den än så länge unga serien. Efter tre raka förluster direkt i upptakten mot Oskarshamn, BIK och Kalmar har laget tagit poäng i sina två senaste matcher. Vinst borta mot Vimmerby och förlorad bonuspoäng hemma mot Östersund - en match som Visby/Roma faktiskt ledde tills det återstod dryga halvminuten.
Deras trupp är betydligt mer namnkunnig än det Rune-ifrån-Rone- lag jag hade målat upp framför mig. Längst bak står Jouna Vuotilainen med bl a 123 matcher för Björklöven under västen. På backsidan finns förre AIK:aren Eric Norin som något av en lagpappa. Unge Janne Peltonen är en lovande finsk back som hämtats in från Kärpät och i laget spelar även AIK-fostrade backen Jacob Bengtsson som gjort flera säsonger i Nordamerika, representerat Brynäs i SHL och MoDo i Hockeyallsvenskan. Rutinerade Karl Johansson har spelat mycket allsvensk hockey för Tingsryd, Östersund, Oskarshamn och Björklöven.
Övriga backar har fostrats i klubbar som Västerås, Väsby, Leksand och andra klubbar. I de bakre leden (målvakter och backar) finns inte en enda gotlänning. Visby/Roma vore förresten inte ett Hockeyallsvenskt lag om de inte tagit in ett par Nordamerikaner (det står typ i ligans regelverk). Här handlar det om två kanadensare. Georgio Estephan - som spelat under Tuurala i Kalmar och det för oss svenskar oskrivna bladet Ryan Gagnier.
Det finns AIK-kopplingar i Visby. Forwarden Joakim Thelin, mördarns son, har två sejourer i AIK bakom sig för att sedan spela i Slovakien och Danmark innan det nu blev Gotland. Bland Joakims anfallspolare finns Sebastian Fakt som närmast är en institution i Hockeyallsvenskan samt Juho Liuksiala - även han är välbekant för alla som följer den här ligan, samma gäller för Jonathan Wikström.
Givetvis har man även mindre beprövade killar. Elias Lindström har AIK förflutet (en svartgul koppling till) men jag tror att rätt få minns honom. Norrmannen Andreas Dahl är helt okänd för mig, så även Stockholmskillen Lucas Jidenius. En del ungt och oprövat mixat med en hel del rutin med andra ord. Att klubben inte är särskilt beroende av lokala förmågor var nog årets understatement. Laget är kliniskt rent från Gotlandsfostrade spelare.
Laget är sammantaget ändå på pappret betydligt mer respektingivande än klubbnamnet på bröstet. I båset finns rutin i form av Jens Gustafsson som coachat både allsvenskt och i österrikiska klubbar. Hans assistent är SSK- och Djurgårdsbekantingen Hans Särkijärvi. Att åka runt på en skridsko och tänka att poängen är lättplockade skulle vara ett misstag. Det om något har vi lärt oss är en sanning som gäller i vår näst högsta liga.
AIK då? Tja, poängen trillar in utan att spelet egentligen har varit i närheten av förväntad nivå. Jag läste att en del tyckte att SSK-matchen var bra från AIK:s sida men det tycker jag är en väldigt snäll tolkning. PP-spelet är fortfarande på rena pojklagsnivån. Fem mot tre senast i en minut och femton sekunder - varav ca 20 sekunder med en Moraspelare utan klubba - säger en del.
Hörde att Oscar Nord inte var särskilt orolig över spelet i numerärt överläge. Det är bara att hoppas att vår kapten vet något som jag inte vet. Själv tycker jag att det finns all anledning till oro vad gäller den spelformen. Det positiva hittills är moralen. AIK:s spelare krigar hårt vilket är extremt viktigt när de spelmässiga detaljerna ännu inte fallit på plats.
Vi vet att det finns sparkapital i namns som Pethrus, Pooley och Ljungman. Vidare måste vi ha tålamod med det faktum att vi har en ny tränare som behöver lite tid för att sätta sitt spelsätt. En fördel i den situationen är att sexton spelare är kvar från förra säsongen. Att två av de nya backarna spelat under vår nye tränare Tuurala förut lär heller inte vara en nackdel.
Inga poäng är som sagt lätthämtade i Hockeyallsvenskan men siktar man på att gå upp i högsta serien är Visby/Roma ett lag man ska slå. Minst lika viktigt som poängen är dock att spelet går framåt. Jag vill se ett bättre passningsspel, ett mer aggressivt agerande framför motståndarnas kasse och inte minst - ett par mål i Power play.
Små steg är också steg och de leder till förändring över tid bara man tar dem. Ta nu nästa kliv i övermorgon när vi får besök av Gotlänningar - som tydligen inte alls är särskilt Gotländska.
