Innan vi går in på själva matchen ska vi snabbt följa upp de prognoser som fanns i dagens inför-rapport. Kopacka förutspåddes gå in i fjärdekedjan men hamnade utanför truppen, vilket gjorde att Svrcek tog hans plats. Witkowski kom till spel som förmodat. Helt enligt förväntan men mot bättre vetande valde Gällstedt att ställa Källgren i mål. Snabb statistik: Källgren hade 11 insläppta på två matcher (utöver det ett i öppen kasse), Clara 5 insläppta på två matcher. Ett enkelt val, antar jag. Men har man valt en förstemålvakt så har man..
Lågintensiv inledning
Första sju minuterna var det allmänhetens åkning fast med något lägre tempo, och ingen kunde ha trott att det var slutspel om man inte visste om det på förhand. Det blixtrade inte till förrän efter 9 minuter när Växjö plötsligt spelade klapp klapp-spel i offensiv zon men avslutet gick utanför den gången. Det gick lite mer än halva perioden innan Växjö fick sitt första skott på mål, men det gick också i mål. Brynäs gick alldeles för hårt med två man på en felvänd spelare bakom eget mål, och Växjö utnyttjade det misstaget hänsynslöst. De gjorde som många gånger förr, hittade varandra fint med snabba pass och sen var det öppet mål för Rafferty och 1-0 för Växjö. I inför-rapporten varnade vi för Växjös power play, vilket de fick chans att visa upp med cirka 6.30 kvar av den första perioden. Det var ännu en sån där ”vänta nu jag tror de visade fel repris för det där kan knappast ha varit utvisning.”: Witkowski boxar ut framför mål och crosscheckar motspelaren i ryggen ett par gånger. Det är en sån rutinsituation som händer hundra, om inte tusen gånger varje match, och aldrig nånsin blir utvisning. Det blev det dock den här gången, visserligen utan att resultera i ytterligare baklängesmål.
Hönsgård i Brynäsförsvaret
När vi summerar första perioden så ser vi ett Brynäs som mest var på utsidan offensivt, och praktiserade hönsgård defensivt. Brynäs försvarsspel har varit ett återkommande problemområde, och fortsatte att vara så även i första perioden. Ett flertal gånger tappade man bort motspelare framför mål och det var allmänt rörigt i egen zon. Perioden slutar 1-0 till Växjö. I paus efterlyste Axel Andersson lite mer ”oumph” i bortalagets spel och där kan man bara hålla med. Man saknade den där desperationen, trycket i skridskoåkningen och det fysiska spel som behövs för att vara framgångsrika i ett slutspel.
Intetsägande andraperiod
Andra perioden var mest en transportsträcka där Brynäs visserligen kämpade och skapade en del tryck i offensiv zon, men befann sig alldeles för mycket på utsidan. Känslan var att tiden rann ifrån Brynäs. I periodens slutminuter tog sig Brynäs närmare målet och skapade bättre lägen men hade fortsatt svårt att få pucken förbi stabile Åhman i Växjös mål. Perioden slutar mållöst och fortsatt 1-0 i hemmalagets favör.
Brynäs kom aldrig ikapp
När Brynäs väl fick med sig en utvisning drygt fyra minuter in i slutakten, så blev det istället mål för Växjö. Ett så kallat antiklimax. Rödin spelade alldeles för svårt in i ett hav av Växjöklubbor, vilket istället resulterade i en kontring där Hugo Gustafsson hängde upp pucken i Källgrens bortre kryss. 2-0 Växjö och här trodde nog de flesta inklusive undertecknad att Brynäs säsong tog sina sista tunga andetag. Man fick dock till en sista dödsryckning med 8.54 kvar av perioden, när pucken till slut gick in. Rödin rundade Växjökassen och vände in pucken framför, där Oskar Lindblom stångade sig fram och tryckte in en reducering till 1-2. Sen blir det mest kamp fram till att det återstår 2.12 av matchen. Brynäs tar då time out och tar i den vevan ut Källgren för ett försök till en sista forcering. Man kommer dock inte närmare än att man med lite tur kanske kunde fått in en puck där i röran framför mål. Slutsignalen ljuder i Vida Arena till hemmapublikens taktfasta applåder, och det är inte utan att man undrar om Brynäs inte tycker att det är lite skönt ändå, att säsongen är över. Golfsäsongen kan börja för flera av spelarna och ingen behöver längre anstränga sig för klubben i våra hjärtan.
Avslutande analys
Skottstatistiken slutar 32-13 till Brynäs och det är smärtsamt att åter igen konstatera hur dålig vår effektivitet är. Växjö är mycket bättre i de avgörande lägena, framför båda målen och även i offensiv zon överlag, trots sina få skott på mål. Nä, Brynäs lyfte aldrig riktigt under detta slutspel. Visst, match 3 var med beröm godkänd, och med säsongen i backspegeln så var det lite av ett under att man ryckte upp sig och hamnade topp 6. Slutspelet blev dock inte annat än en fortsättning på den sorgliga avslutningen på grundserien. Som en dålig tv-serie som bara fortsätter vara just..dålig. Karaktärerna är tråkiga, handlingen tar inga större vändningar, och man kollar mest av lojalitet, och för att hoppet är det sista som överger en. Även om det är för tidigt att analysera årets säsong fullt ut så är det kort och gott alldeles för mycket som inte stämmer. I lagbygge, i coachning, i spelet, i inställningen och i den mentala balansen. Det är ett ålderstiget lag som allt för ofta har sett trötta och ibland rent ointresserade ut. Det behövs färre gamla gubbar som är nöjda med att cirkla i sargen och spela alibispel, fler unga hungriga spelare som inte är i Brynäs för att varva ner tillsammans med Old Boys. Vi supportrar förtjänar bättre än så här. Hemvävt i all ära men inte till vilket pris som helst. Inte mycket ser heller ut att förändras till nästa år då sportchef Alcén verkar vilja spela med i stort sett samma lag, men förväntar sig ett helt annat resultat. Hur var det nu med definitionen av idioti?
Kvällens tre bästa Brynäsare
Anton Rödin gjorde vad han kunde ikväll, och assisterade till målet.
Även Johan Larsson jobbade hårt för laget, precis som alltid.
Priset för den tredje bästa Brynäsaren, eller egentligen den allra främsta, vill jag ge till alla Brynäsare som var på plats i Vida Arena och gjorde vad de kunde för att heja fram vårt lag. Ni, och alla vi andra Brynäsare runt om i landet förtjänade bättre än så här.
