Det fanns några utropstecken när den första laguppställningen på tre veckor presenterades. Tomáš Součeks återkomst till startelvan var kanske det största av dem alla. Tjecken såg märkbart rostig ut efter sin långa skadefrånvaro, något som kan ha bidragit till den svaga passning som föregick QPR:s ledningsmål. Det var både Součeks passning och efterföljande tackling som ledde fram till straffen som QPR tog ledningen på. Ett kontroversiellt beslut, framför allt då Souček tydligt vinner bollen och tacklingen sker utanför straffområdet. Men det som inte ens borde ha resulterat i en frispark slutade med ledning för bortalaget.

Så fort 0–1 var säkrat flyttade QPR hem sina spelare. Fem backar försvarades av fyra mittfältare och en anfallare. En köttmur som West Ham hade svårt att bryta sig igenom. Första halvleken tog slut utan ett enda skott på mål. Men Pablos inhopp i halvtid och ett ögonblick av briljans från Jarrod Bowen ledde fram till kvitteringen i den 70:e minuten.

1–1 såg länge ut att stå sig, tills Pablo revs ner och vann en straff i den 90:e minuten. Bowen klev fram, men både straffen och returen räddades av den unge Charles i QPR:s mål. Återigen hade West Ham missat en avgörande straff på tilläggstid, men framför allt hade laget återigen tagit för lång tid på sig innan de började spela fotboll.

Det borde ställas några försiktiga frågor om Nuno verkligen är rätt man för att leda West Ham tillbaka till Premier League. För även om West Ham ligger i toppen av tabellen finns det mycket mer att hämta från truppen han har till sitt förfogande. Fyra oavgjorda matcher och en förlust i säsongsinledningen är ingen katastrof, men det lever inte upp till klubbens standard.

Jag vill inte se något tränarbyte än. Det är alldeles för tidigt att ropa efter något sådant. Men det oroar mig att det enda konsekventa med West Ham den här säsongen är inkonsekvensen.