Sol på vallen, en hyfsat välfylld bortaläktare och en spännande startelva. Visst fanns det fog för att bli en bra dag. Men Halmstad ville annat. Det blev inte den matchbild jag själv trott på utan det var hemmalaget som var klart spelförande. ÖIS stod för en svag insats och Halmstad vann fullt rättvist med 2-0. ÖIS hade svårt att få till sitt spel och var i ärlighetens namn aldrig nära poäng. Offensivt skapades knappt några chanser alls, bortsett från matchens slutskede.
Orosmoment 1 - Den negativa stressen
En seger ger andrum. En förlust skapar frustration. Att förlora match efter match är en prövning för såväl grupp som individ. Ja faktisk även för supportrar, men där är vi ÖISare härdade genom åren. Men många av spelarna i laget är unga eller nya på den här nivån och med den här typen av press. Ett stort orosmoment blir således den negativa stressen, att se hur andra lag tar poäng samtidigt som sitt eget lag inte gör det och istället hamnar efter kan skapa sprickor göra vilken grupp som helst. Det ser också ut som att spelarna är märkbart påverkade av att de inte får de resultat de vill. Är gruppen stark nog att hantera detta?
Orosmoment 2 - Avsaknaden av spets
Jag har diskuterat problemet kring målskyttet tidigare, alltså vem som ska göra våra mål. Men känslan är också att vi saknar spets. Det är egentligen bara två spelare som visat att de sitter på någon form av spets och det är Dyrestam och Sana. Men Dyrestams spets kommer inte hjälpa i vårt offensiva spel. Sana har redan gjort 4 assist och ligger ganska högt upp i antal skapade chanser, men han kan inte göra det själv och det är inte heller så att han är ett ständigt hot i varje match. Kanske var Alm den spets vi saknat i de senaste matcherna? Hur som helst så har det vuxit fram som ett orosmoment. Ingen spelare förutom Sana lyckas bryta mönster eller göra något oväntat och det gör att det aldrig blir riktigt farligt.
Orosmoment 3 - Är allt brist på självförtroende eller är vi inte bättre?
Det är inte utan att man blir lite frågande. Kan det var så att spelarnas självförtroende är så hårt körda i botten att de hela tiden tvivlar på sig själva och på så sätt blir låsta. Jag menar naturligtvis inte att de springer runt och tänker på det, men att de hålls tillbaka mentalt, att det på ett sätt blivit rädda. Rädda för att spela ut, vilket istället ger motsatt effekt. För när de blir för försiktiga så blir de istället passiva och sämre fotbollspelare. Eller är det så ”enkelt” att vi helt enkelt inte är bättre än såhär? Jag vill ju tro att vi har en högre nivå i oss och det har laget bevisat tidigare. För visst finns det en hel del potential i laget, men just nu är den fastlåst och tar inte ut sin rätt. Så det är inte utan att tankarna börjar snurra.
Perspektiv: Rent logiskt är vi alltid underdogs
Det är lätt att bli frustrerad och blind när förlusterna radas upp. Men ska man vara helt ärlig så ligger laget nu på förväntad tabellplacering för första gången under säsongen. För det är faktiskt så att ÖIS är underdog i varenda match. Vi har ett spelartruppsvärde som är ca 30 miljoner efter närmsta motståndare. Vår spelartrupp värderas enligt fotbolltransfer.com vara värd 38,1 miljoner. Så bara för att påvisa hur långt efter vi faktiskt är så hittar vi 10 lag som har trupper värda över 100 miljoner och det lag med högst spelartruppsvärde har ett värde på hela 375 miljoner. Betyder detta att vi ska vara nöjda? NEJ! Tror jag att spelarna springer runt och tänker "just det vi har ju inte samma kvalitéer som övriga lag på pappret", NEJ! Det enda jag vill göra med detta är att belysa det faktum att vi faktiskt slår ur underläge i samtliga matcher och att vi enligt såväl experter, ekonomi som matematik beräknas åka ur Allsvenskan. Det är inte min mening att på något sätt ursäkta spelarnas prestationer under gårdagen med detta resonemang. Spelarna hatar att förlora, supportrarna hatar att förlora och så ska det vara. Men jag kommer ändå aldrig att sluta lyfta blicken. Inte för att vi ska vara nöjda och inte för att det på något som helst sätt betyder att vi inte har möjlighet att klara oss kvar, utan helt enkelt för att se nyktert på saken, för det är så lätt att känslorna tar över! Men med det sagt . . . Vi har 1 poäng upp till kvalplats, vi har 22 matcher kvar att spela, vi har ett sommarfönster som snart öppnar, laget har tid att stärka sig igen under VM-uppehållet OCH vi har spelare som har större potential än de visat. Så nu finns bara en sak att göra, bryt ihop och kom igen - för målet står fortfarande fast - klara kontraktet!
