I december förra året skrev jag en önskelista innehållande 10 saker jag önskade mig inför säsongen 2026. Listan hade en hel del försök till komiska inslag men också en del seriösa förhoppningar. En punkt som var högt upp på listan var att ÖIS skulle lyckas sälja en spelare för mångmiljonbelopp. Jag nämnde ett par namn och la även till att kanske någon av de nya spelarna skulle kunna explodera i sin utveckling. Ett namn som jag inte nämnde var Noah Christoffersson ! För i ärlighetens namn så såg jag inte det här komma. Varför inte det kan man ju undra? Skyttekungen från fjolåret är väl det solklara namnet? Ja det kan man ju tro men det fanns framförallt två skäl till att jag inte trodde att Noah skulle bli vår stora försäljning. Det ena för att han helt enkelt verkar trivas bra, bildat familj samtidigt som jag inte trodde att han skulle få så stora blickar riktade mot sig. Han är trots allt betydligt närmre 30 än 20! Det andra skälet är att jag faktiskt tycker att han saknar en hel del förmågor för att spela i en Allsvensk toppklubb eller utomlands. Missförstå mig rätt. Jag gillar Noah , han tog oss till Allsvenskan och han är verkligen kung i omställningsspelet. Men då krävs det att laget han spelar i spelar på just omställningar. Han är inte sylvass i boxen, han är ingen direkt targerapelare, kan inte göra sin gubbe på små ytor och missar en hel del bra lägen. Han är extremt bra på att löpa i ytor och har han yta DÅ kan han göra sin gubbe. Han passar perfekt i ett lag med lågt stående försvar. Men i det uppställda spelet lämnar han en hel del övrigt att önska. Det gör honom till en begränsad spelare. Spetsegenskaper? JA! Komplett? NEJ! Utifrån detta trodde jag inte att någon klubb skulle vilja lägga så mycket pengar som 20 miljoner på en 27-årig anfallare med en halv Allsvensk säsong i bagaget. Möjligtvis att någon skulle kunna tänka sig att lägga sådär 3-5 miljoner på Noah , men det utgick jag ifrån att ÖIS skulle tacka nej till. Men FC Thun vet säkert vad de gör och de har säkert en plan för hur han ska användas. Jag önskar verkligen Noah all lycka, men tvingas jag gissa så lutar jag mer åt fiasko än succé. Däremot har jag full förståelse för att han tar chansen! Herregud! Det är hans livs chans och han får säkert en lön som ger familjen en rogivande tillvaro. Noah gör helt rätt.
Hur stort avbräck är det då för ÖIS?
Det är såklart ett oerhört tung avbräck. Som ovan nämnt är Noah en spelare som har sina spetsegenskaper i omställningsspelet och vi har lagt upp taktiken efter just detta. Av alla spelare det ryktats om så är Noah den sista jag ville tappa, så viktig är han. Tappet av Noah kommer innebära att Holmberg måste lägga om sin spelidé. Kanske inte helt och hållet men ändå en hel del! Det går inte längre att spela långt och hoppas på Noah . CJ har en helt annan spelstil. Kanske går det att spela långt så att CJ kan ta emot och skarva vidare. Men då behövs en ny offensiv pjäs att sätta i spel. Hofvander är inte tillräckligt snabb för att vara djupledsspelare, inte Sana heller. Här får vi helt enkelt lägga våra förhoppningar till att någon av de senaste tillskotten visar sig vara något alldeles extra. Vi kan också lägga vårt hopp till att CJ växer in i kostymen som förstaanfallare (om han nu blir det?) och hittar ett sätt att vräka in mål! Men det är inte utan att offensiven känns tunn när den spelare som varit bäst försvinner. En sak till. Oj vad jag kommer att sakna publikens förväntan när en boll kommer mot Noah och han har yta bakom sig. Känslan när alla liksom tänder till och får upp hoppet så fort en hyfsad boll går mot Noah . Den saknaden blir tung.
Att leva i nuet, dåtiden och framtiden - Samtidigt!
Försäljningen av Noah kan dock inte bara speglas i dagens trupp och hur det påverkar möjligheten till nytt kontrakt. Den måste speglas i såväl dåtid som framtid. Vi som följt ÖIS vet alla vilket stålbad klubben gått igenom. Nederlag - gång på gång på gång. Såväl ekonomiskt som sportsligt. Men det värsta av allt är kanske inte alla nederlag utan att man aldrig lärt sig. NU står klubben inför en chans man inte haft på måååånga år. En chans att bygga något stabilt och mer långsiktigt. Något som kan ge klubben en ryggrad man inte sett röken av på årtionden. För hur förbannad man än må bli över att vi säljer vår offensivt bästa spelare och hur ilsken man än må vara över att vi kanske kastar det Allsvenska kontraktet i sjön (gud förbjude) så går det inte att förneka att klubben i och med denna försäljning hoppar upp ett litet snäpp i hierarkin. För det finns en sådan inom fotbollen och inom svensk fotboll - en hierarki. Ju högre upp du är desto bättre spelare kan du locka. Hierarkin påverkas av flera saker men en viktig aspekt är pengar och i just den aspekten har ÖIS legat . . . långt ner. Men klubben har tagit kliv. Kliv som är större än vad någon hade kunnat drömma om för 2 år sedan. Det är verkligen som dag och natt. Det Allsvenska avancemanget har satt ett enormt avtryck. Helt plötsligt så har ÖIS en trupp där det under våren har ryktats om miljonförsäljningar på hela 4 spelare. Visst har det gått rykten om våra toppspelare varje år, men skillnaden nu är enorm och det av två anledningar. Nr1 : Det ryktas om fler spelare. Nr2 : Samtliga sitter på kontrakt. Tidigare säsonger har det nästan alltid varit så att de spelare som lockats av andra klubbar har suttit på utgående kontrakt, vi har helt enkelt inte haft råd att skriva längre kontrakt alternativt inte vågat. Så även där skulle jag vilja påstå att klubben tagit ett kliv uppåt i hierarkin. Klubben kan numera skriva längre kontrakt och sitter nu med 3 spelare som alla har ögonen på sig men också kontrakt: Michael Parker (2028), Benjamin Laturnus (2028) och Owen Parker-Price (2027). Klubben befinner sig i en helt annan situation än tidigare. Försäljningen av Noah måste därför ses utifrån 3 perspektiv: dåtid, nutid och framtid. För i nuet är försäljningen en mindre katastrof. Riktar vi istället blickarna bakåt och försöker lära oss av historien så är försäljningen faktiskt inte så dum. Riktar vi istället blicken framåt så kan försäljningen vara början på det nya ÖIS - det Allsvenska ÖIS! Ingen kan se in i framtiden, men det går i alla fall att se om prognosen och förutsättningarna är bättre eller sämre i framtiden än tidigare. Och vet ni vad? Förutsättningarna är betydligt bättre i framtiden än vad de har varit på mycket länge. Hur jag än vänder och vrider på perspektivet så landar jag i att klubben har gjort väldigt mycket rätt och att klubbens kliv upp i hierarkin har all möjlighet att fortsätta. Men vadå! Superettan, tänk om vi åker ner, det är väl ett rejält kliv ner? Ja, helt rätt det är absolut ett kliv ner och ett kliv vi helst vill undvika. Men än vet vi inte om vi är där och viktigast av allt är inte vilken division vi tillhör nästa år utan vilken division vi tillhör de 10 kommande åren. Så även om jag vet att allt kan gå åt h*lvete väldigt snabbt och även om jag vet att det är betydligt svårare än man kan tro att ta sig upp direkt från Superettan så vet jag också att klubben har bättre förutsättningar nu än man haft på bra länge. Det är bara den där lilla detaljen kvar - att spela sina kort rätt även i framtiden - för framtiden finns. Med eller utan Noah . Den är inte oändligt ljus men den är den långt ifrån becksvart.
Tack för allt Noah!
Slutligen i denna krönika vill jag avsluta med att tacka Noah Christoffersson för allt han gjort för Sällskapet. Jag kan nästan lova att han känner en tacksamhet också mot ÖIS. För det var här hans resa började. Den har varit långt ifrån spikrak men när den väl tog fart så gick det snabbt. Det har varit ett nöje att följa Noahs resa och precis som jag skrev ovan så kommer jag främst att sakna publikens förväntan när en boll slås mot Noah . När publiken tänder till och får vittring. Men nog om det nu. Tack för att du var en stor del i återkomsten till Allsvenskan och tack för den oförglömliga kvalmatchen. Än idag kan jag använda matchens höjdpunkter som en slags tändvätska under mörka kvällar, ett vackert minne i den stora minnesbanken. Lycka till och Tack för allt Noah!
